Kulturmiljöprogram: Fjelie-Laxmans Åkarp

Fornlämningarna, bland annat flera gravhögar och rester av en gånggrift, visar att trakten tidigt togs i anspråk. Landskapet norr om Fjelie är präglat av jordbruk där vidsträckta åkrar bryts i svagt markerade svackor och kullar.

Utflyttningen av gårdar i samband med skiftet 1803-1804 medförde stora omvandlingar av landskapet med bland annat ett rätvinkligt vägnät och anläggande av alléer. Före skiftena fanns det fyra gårdar i Laxmans Åkarp och 28 i Fjelie. Både Fjelie och Laxmans Åkarp, där bytomterna ligger centralt placerade mellan vångarna, har en tydlig koppling till slättens större byar i fråga om markanvändning och bebyggelsens placering. De skiljer sig således från de övriga byarna i kommunen där byvångarna var avlånga och var placerade mellan bytomterna och Lommabuktens kust.

Fjelie kyrkby bevarar delvis sin långsträckta form från tiden före skiftet. Kyrkan, som ligger öppet i byns norra del, är en romansk anläggning från 1100-talet med väl bibehållen medeltida karaktär. Det breda västtornet med emporvåning kan tyda på att kyrkan anlagts av en storman. Anläggandet av Nya kyrkogården 1908 visar den ökade efterfrågan på nya gravplatser. Enligt traditionellt mönster ligger prästgården, den nuvarande byggd på 1930-talet i villastil, samt skolhus i nära anslutning till kyrkan.

Byns övriga bebyggelse består av äldre gatuhus, enstaka kvarliggande gårdar med moderniserade byggnader och modernare villor. Det i sen tid till bostad ombyggda stationshuset i byns östra del erinrar om den numera nedlagda badortsjärnvägen mellan Lund och Bjärred (LBJ). Samtliga stationer och banvaktsstugor utmed linjen uppfördes i trä i gemensam stil.

Motiv för bevarande

Fornlämningarna, det odlade landskapet och kyrkbyn illustrerar en agrart präglad utveckling från yngre stenålder och bronsålder till modern tid genom välbevarande ägomönster, vägsträckningar och alléer. Kyrka, prästgård och skolhus är viktiga delar i ett sockencentrum. Järnvägsanläggningarna är ett viktigt dokument över järnvägens betydelse för turism och jordbruksnäring