Äspö

De monumentala gravhögarna visar att området varit av betydelse som odlingsbygd allt sedan förhistorisk tid. Äspö har bevarat karaktären av äldre kyrkby på slätten.

Mellan Äspö kyrkby och kusten utbreder sig ett öppet odlingslandskap. Bebyggelsen är koncentrerad till kyrkbyn. Ensamliggande gårdar, utflyttade från byn, finns i anslutning till vägen mot Smygehamn. Ett smärre parti av strandmarker är öppna och har hedvegetation. I området finns flertalet gravhögar som visar på odling och bosättningar under förhistorisk tid. Flera av dem är namngivna, Ulfhög, Lemmes hög, Gillgögarna, Viphögarna och Oddes hög. Högarna har då de anlades under bronsålder givits ett accentuerat läge och framstår som dominerande inslag i det annars flacka landskapet.

Mitt i Äspö kyrkby ligger kyrkan, till sitt ursprung en romansk anläggning men är kraftigt förändrad och tillbyggd under 1800-talet. Gårdar och gatehus ligger samlade kring kyrkan. Trots en brand under 1870-talet är ännu flera byggnader bevarade. Putsade tegel– och lerstensfasader är vanligast. Det ålderdomliga intrycket förstärks av att en del byggnader har vasstäckt tak. Prästgården söder om kyrkan är en vitputsad länga uppförd 1855. Norr om Lilla Beddinge ligger lämningarna efter den gamla kyrkan med kyrkogård, men som övergavs 1882. 

Motiv för bevarande

De monumentala gravhögarna visar att området varit av betydelse som odlingsbygd allt sedan förhistorisk tid. Äspö har bevarat karaktären av äldre kyrkby på slätten.