Reformationen

Luther menade att kyrkan fått en tyngdpunkt på sina ekonomiska och politiska intressen. Den danska kungamakten strävade samtidigt efter att begränsa kyrkans makt.

Kyrkans fokus på politisk och ekonomisk makt

Skåne och Danmark hade vid 1500-talets början livliga handelsförbindelser med de nordtyska hansastäderna och Malmö och Köpenhamn var Danmarks största handelsorter. Med ett starkt inflytande från den tyska befolkningen i dessa städer och strömningar från universiteten i Nordtyskland stärktes viljan att reformera och förnya kyrkoväsendet. Bibelns betydelse och människans moral skulle åter komma i centrum, något som inbegriper en stor del av den kritik som Martin Luther riktade mot den katolska kyrkan. Luther menade att kyrkan istället fått en tyngdpunkt på sina ekonomiska intressen och det egna politiska inflytandet. Den danska kungamakten strävade samtidigt efter att begränsa den romerska kyrkans makt eftersom den var det danska rikets viktigaste institution politiskt, kulturellt och socialt. Kyrkan och adeln ägde tillsammans tre fjärdedelar av odlingsmarken och att biskoparna oftast hade mer utbildning inom juridik än teologi speglar den makt som stod på spel.

Kungen blev kyrkans överhuvud istället

År 1536 genomförde riksdagen i Köpenhamn formellt reformationen i Danmark, vilket innebar slutet på biskoparnas och kyrkans politiska makt. Det var därefter kungen som var kyrkans överhuvud. Reformen vann snabbt intåg, något som starkt påverkades av ekonomiska faktorer. Bland borgarna fanns, i kampen mot adeln om stadshandeln, en radikalism som även gav avtryck i det religiösa, samtidigt som ett allmänt missnöje i bondekretsar bidrog till politisk oro. I Malmö utgick reformerna inte från kungen utan från borgerskapet och stadsstyrelsen, bestående av ett par dussin köpmän och hantverkare i en stad där de flesta invånare var egendomslösa och utan inflytande. Jämfört med Sverige var reformationen i Danmark av radikalare slag.  

Reformationens uttryck i Malmö

Malmö blev centrum för reformationen i Danmark. En av reformationens mest framträdande representanter var Claus Mortensen, präst i Sankt Petri. I Malmö utbildade prästseminariet dessutom protestantiska predikare. I staden grundades år 1528 även ett tryckeri som redan samma år utkom med "Malmömässan", den första lutherska gudstjänstordningen, och en dansk-luthersk psalmbok. Mortensen och andra reformatorer ansåg att deras främsta uppgift var att predika och att psalmsång var ett viktigt medel för spridning av förkunnelsen hos folket. Som följd av reformationens kritiska studier av bibeln ifrågasattes många kyrkliga bruk som pilgrimsfärder, prästcelibat, reliker och kyrklig rikedom.

Renässans ersatte gotik

Under reformationen höll den gotiska arkitekturstilen på att uppluckras och ersättas av renässansstilen, framvuxen i Italien under 1300-talet. Med en stark kungamakt slog renässansstilen med dess fortifikatoriska funktioner främst igenom i slottsbyggen, istället för vid byggandet av kyrkor. Genarps kyrka från 1599 visar på influenser från danska slottsbyggen och Trefaldighetskyrkan i Kristianstad, som stod färdig år 1628, är ett annat exempel på en befäst kyrkobyggnad.

Reformationen och renässansstilen fick istället en stark påverkan på kyrkorummet med höjdpunkt under 1570-talet och under de första årtiondena av 1600-talet. Med de nya strömningarna ställdes ändrade krav på både utformning och inredning. Tidigare hade skranket mellan långhus och kor avdelat var den medeltida altartjänsten förrättades, men när nu hela församlingen skulle delta krävdes öppenhet och möjlighet att ta emot nattvard. Tidigare hade endast prästen, i egenskap av företrädare för församlingen, druckit av vinet. När helgonkulten avskaffades blev sidoaltare överflödiga och togs ofta bort. Dopfunten skulle helst ha sin plats i koret. Då predikan blev viktigare i gudstjänsten efter reformationen ökade också predikstolens betydelse och kravet på sittplatser.

Under renässansen växte intresset för gravkonst och adelns begravningsprakt återspeglas sv ett stort antal gravvårdar i kyrkorna, där den avlidne avbildats med evangelister och deras symboler. Under samma tid tillkom ett stort antal epitafier, minnestavlor, som sattes upp på kyrkans väggar, och tidigare medeltida utsmyckning ersattes av bågställningar med ornament och fruktrankor.

Lästips:

Skånska kyrkor. Skånes Hembygdsförbunds årsbok 1997. Fernlund, Siegrun: Kyrkor i Skåne en kulturhistoria (1980).