Omdaning av hamnområden

Gamla hamnområden får nytt liv, men det sker till stor del på bekostnad av områdenas ursprung. Städernas hamnar har byggts ut under 1800- och framför allt 1900-talet. Det var ett mödosamt arbete att manuellt gräva ut bassänger och anlägga pirarmar. Under 1900-talet har arbetet gått lättare i takt med mekanisering, nya byggmaterial och arbetsmetoder.

Hamnarna fick tidigt industrikaraktär med stora magasin och järnvägs- och kranspår som löpte längs kajkanter. Högar av kol och salt tornade upp sig och hamnarbetarnas röster blandades med ljuden av maskiner, båtar, tåg och kranar i arbete och rörelse.  

De stora industrihamnarna har vuxit kontinuerligt på utfyllnadsmassor. Det som på 1800-talet var vågbrytare är på 2000-talet inre hamn långt från pirarmar och skummande vågor. Den mark som vunnits ur havet har efterhand omdanats, allt eftersom verksamheter flyttat ut på behörigt avstånd från staden. När nya hamnområden anlagts och tagits i anspråk har äldre efterhand tagits ur bruk. 

Bostäder i hamnområde

De gamla industrihamnarna håller successivt på att bli populära och exklusiva bostadsområden. Detta är fallet i Helsingborg, Lomma, Malmö och Limhamn. I Limhamn och Lomma har man rivit hamnområden med industribebyggelse och uppfört nya bostäder i dess ställe. I Helsingborg och Malmö anordnades särskilda bomässor, H99 respektive Bo01, i samband med att de nya bostadsområdena färdigställdes. I dessa båda städer har även kulturinstitutioner och högskola förlagts till de före detta hamnområdena. I Malmö disponerar högskolan delar av det gamla varvsområdet, medan Dunkers kulturhus är ett helt nytt inslag i stadsbilden i Helsingborg.

Gamla hamnområden får nytt liv, men det sker till stor del på bekostnad av områdenas ursprung. Frågan är väl hur man skall närma det nya, det stadsmässiga, till den särpräglade marina och industriella miljön?