Kulturmiljöprogram: Helsingborg

Konserthuset

Helsingborg har ett strategiskt läge där Öresund är som smalast. Avståndet till Helsingör på danska sidan är endast 4,5 kilometer. Läget har i äldre tid varit av största betydelse såväl ur fortifikatorisk som merkantil synvinkel. Staden omnämns för första gången 1086 i Knut den Heliges gåvobrev till Lunds domkyrka. Det Helsingborg som omnämndes var beläget uppe på landborgen.

Den medeltida staden

Av den medeltida stadsbebyggelsen här uppe kvarstår endast Kärnan, ett 34 meter högt centraltorn till Helsingborgs slott, en borganläggning från 1100-talet med omgivande ringmur. Det mäktiga fyrkantiga tegeltornet är det tredje tornet på plats och uppfördes under 1300-talet. Dess föregångare hade redan under 1100-talet anlagts på kungligt initiativ. Kärnan genomgick en restaurering 1883-94, under ledning av Alfred Hellerström, och fick då sitt nuvarande utseende. Hellerström var stadsarkitekt i Helsingborg mellan åren 1903 och 1929 och har efterlämnat sig ett stort byggnadsarv i staden.

Genom utgrävningar har man kunnat lokalisera tre kyrkor uppe på landborgen, S:t Petri, S:t Clemens och S:t Mikael, den senare en rundkyrka sammanbygd med den ringmur som ursprungligen omgav Kärnan, samt ett kloster, anlagt av dominikanermunkar på 1260-talet och beläget där Nicolaiskolan idag återfinns. Genom att Kärnan efter hand förstärktes och byggdes ut erbjöd den bättre skydd och en ny stadsbildning etablerades på den trånga strandremsan nedanför landborgen. Den stadsdel som här växte fram kan fortfarande delvis skönjas i områdets oregelbundna kvartersformer och gatusträckningar. S:ta Maria kyrka utgjorde centralpunkt i den medeltida staden. Kyrkan började byggas under 1300-talet och stod färdig på 1400-talet i baltisk gotik. Klocktornet i väster tillkom omkring 1500. Det är en massiv byggnadskropp i tegel och sandsten.

Stadens utveckling från 1600-talet och framåt

Storgatan, som löper parallellt med kusten och öster om kyrkan, var tidigare huvudgata. Långvinkelsgatan, som fordom övergick i Strömgränden utgjorde gångna tiders infartsväg från öster. Stortorget utlades på 1690-talet i samband med Helsingborgs återuppbyggnad efter de svensk-danska krigen på 1600-talet. Stadsplanen bär ännu spår efter den utbyggnad av befästningen som företogs omkring 1650. Bastioner och vallar var utlagda i ett stjärnformigt mönster, som idag är avläsbart genom Norra Vallgatans-Kopparmöllegatans-S:t Petersgatans-Östra Vallgatans sträckning. Endast en profan byggnad, Jakob Hansens hus – byggt i korsvirke omkring 1641 – finns bevarad från tiden före 1670-talets omfattande härjningar.

1700-talet och första delen av 1800-talet innebar ett tämligen lugnt skede för staden. Från denna period härrör några väl bevarade hus såsom Gamlegård, Henckelska gården, vars äldsta delar dock härstammar från 1680-talet, Tornérhielmska huset samt före detta apoteket Kärnan, vilket ursprungligen uppfördes som bostad och är stadens äldsta privata stenhus. De övriga är uppförda i korsvirke, vilket in på 1800-talet behöll sin ställning som dominerande byggnadskonstruktion. Genom brädfodring eller överputsning kunde byggnaden anpassas till det för tiden rådande klassicerade stilidealet. Från tiden kring 1800-talets mitt stammar det före detta stadsmuséets hus, byggt som trivialskola i medeltidsinfluerad stil med C G Brunius som arkitekt, samt Essenska villan.

Stadsbebyggelsen präglas idag i de centrala delarna företrädesvis av det sena 1800-talets och det tidiga 1900-talets byggnadsstilar. Under dessa decennier utvecklade Helsingborg till en blomstrande handels-, industri- och sjöfartsstad, mycket tack vare att Öresundstullen upphörde (1857). En ångbåtsförbindelse med Helsingör invigdes 1892. Efter det uppkom ett behov av en färjeterminal. Färjestationen i trä uppfördes 1899 efter ritningar av Folke Zettervall. 2010 beslöt kommunstyrelsen att en kongressanläggning skulle byggas på platsen för Ångfärjestationen och denna flyttades därefter 50 m söderut till andra sidan Hamntorget.

I närheten ligger även tullhuset. Byggnaden uppfördes 1838 som ett varmbadhus men byggdes sedan om till tullhus och fick sitt nuvarande utseende 1887 efter ritningar av stadsarkitekt Mauritz Frohm. Idag är byggnaden en terminal för sundsbussarna. Drottning- och Järnvägsgatorna, utlagda på utfyllnadsmark i Öresund, efterträdde Storgatan som huvudstråk. De monumentala byggnaderna utmed gatorna är företrädesvis uppförda i tegel och rikt försedda med putsdekor enligt tidens historiserande arkitekturideal.

Rådhuset i nygotik vid Stortorgets norra sida stod färdigt 1897. Arkitekt var Alfred Hellerström. Det är en fyravåningsbyggnad som kröns av ett högt klocktorn. Det ersatte stadens äldre rådhus från 1700-talet, som var beläget vid torgets västra kortsida. Rådhuset skulle manifestera Helsingborgs storstadsambitioner. Smärre partier av äldre, låg bebyggelse i form av hantverksgårdar och bostadshus finns bevarade i kvarteren innanför Drottning- och Järnvägsgatorna samt vid Påls- och Persgatorna. Terrasstrapporna i fonden av Stortorget anlades 1903 för att skapa förbindelse mellan stadens övre och nedre delar. Trappan består av tre delar och flankeras överst av två rundtorn.

Institutionsbyggnader

Uppe på landborgen, på mark som tidigare ingått i befästningsverket kring Kärnan, uppfördes flera institutionsbyggnader under årtiondena kring 1900. Det var här som det fanns tillgång på mark och det resulterade i ett administrativt stråk. Gamla Handelsgymnasiet byggdes 1863 efter ritningar av Helgo Zettervall. Tre år senare stod Östra skolan färdig, uppförd efter Överintendentembetets normalritningar. Slottvångsskolan byggdes 1892 efter ritningar av Alfred Hellström som även ritade Nicolaiskolan (före detta gossläroverk) som uppfördes 1898. Även sjukhus och vårdinrättningar anlades inom området, lasarettet 1878, Fattigvårdsanstalten 1888 och Vanföreanstalten 1890. Gamla barnsjukhuset, från 1888, är en rektangulär byggnad med cirkelformade gavlar. Den markerade entrén har inskriptionen ”Barnsjukhus”. Arkitekt var Mauritz Frohm. I nära anslutning till dessa institutionsbyggnader ligger området Olympia, ofta kallat ”Fågelkvarteren”, med stora typiska jugendvillor. Under 1900-talets första hälft etablerades ett andra administrativt stråk utanför det första. Här var det framförallt skolor som anlades.

Dunkerska sjukhemmet inryms i den före detta privatvillan Hevea. Villan uppfördes under 1920-talet åt Henry Dunker, stadens gummifabrikör. Det är en putsad byggnad i två våningar med valmat sadeltak. Den är uppförd i en enkel, klassicerande arkitekturstil.

Kungshults sjukhem byggdes 1910 som ett tuberkulossjukhus, därav dess placering norr om staden med närhet till natur och frisk luft. Arkitekt var Alfred Hellerström. Det är en trevåningsbyggnad i rött tegel med två vinkelställda flyglar. Även S:ta Maria sjukhus ligger norr om Helsingborg. Det byggdes efter ritningar av Carl Westman och stod färdigt 1927. Runt sjukhuset anlades en park, dels i engelsk stil. St:a Maria sjukhus fortsatte att utvidgas med nya byggnader fram till 1970-talet. Området kallas idag Maria park och sjukhusbyggnaderna används för undervisning. De gamla bostadshusen rymmer nu lägenheter. Även nya bostadshus har tillkommit. I Maria park ligger även S:t Andreas kyrka. Det var tidigare en sjukhuskyrka på S:ta Maria sjukhus men avlystes i samband med sjukhusets nedläggning. På slutet av 1990-talet togs den åter i bruk av svenska kyrkan och blev en stadsdelskyrka för den nya stadsdelen Maria Park. Både vid Kungshult och St:a Maria finns höga arkitektoniska kvaliteter som visar på vårdideologins utveckling under 1900-talet.

Dagens Lasarettet, som är en 100 000 kvm stor byggnad, invigdes 1975. Det ligger mitt i centrala staden. Huset ritades av arkitekterna Sten Samuelson och Hugo van Lunteren.

Fortifikationsbebyggelse

Strax söder om staden uppfördes Husarkasernen år 1882. Anläggningen ansågs då som modern men övergavs 1912 till förmån för Berga och började istället användas som slakthus. Berga kasern fungerade som regemente till 1952. Byggnaderna står kvar idag och används bland annat som kontor och djursjukhus.

Hamnen

Helsingborg har en av Skånes mest betydelsefulla hamnar, vilken utvecklades i takt med järnvägens utbyggnad. Den första hamnbassängen Centralhamnen, är från 1832. På 1860-talet invigdes det som idag motsvaras av Inre hamnen i Nordhamnen och Norra Hamnen anlades 1892. Hamnbygget var då landets första stora betongkonstruktion. Under 1900-talet utvidgades hamnen med Oceanhamnen 1923 och Sydhamnen 1962. Idag består hamnen av fyra olika delar, varav det senaste tillskottet, Västhamnen, invigdes 1985. Hamnen som upptas av cirka 6 kilometers kuststräcka består bland annat av bassänger, terminaler, magasin, siloanläggningar och lastnings- och lossningsanläggning. Gamla kyrkogården och Donationskyrkogården ligger i övergången mellan gamla stadskärnan och Söder. Den senare är särskilt intressant genom de många påkostade privata mausoleerna, vilka hör samman med framväxten av ett högborgerligt befolkningsskift under 1800-talets expansionstid.

Bostadsbebyggelse

Bland Helsingborgs övriga stadsdelar med bostadsbebyggelse av kulturhistoriskt intresse märks Pålsjö, Norr, Eskilsminne, Tågaborg, Wilson Park och ett område med egnahemsbebyggelse invid Koppargatan-Planteringsvägen i Raus Plantering. Byggnadsbeståndet är här varierat och omfattar såväl villor som hyreshus. Inom dessa skilda stadsdelar finns exempel på såväl nyrenässans som jugend, nationalromantik, 1920-talsklassicism, funktionalism och 1950-talets bebyggelse, som till exempel Slottshöjden och Elineberg. Även miljonprogrammet är representerat av bland annat Dalhem, Fredriksdal och Adolfsberg.

Moderna kyrkor

En modern kyrka i Helsingborg är Elinebergskyrkan. Det är en gul tegelkyrka med höga arkitektoniska kvaliteter. Arkitekt var Olivegren, som ritat ett antal kyrkor runt om i landet. Ett annat gott exempel på sentida kyrkorum i Helsingborg är Stenbockskyrkan i Maria församling från 1950. Det är en låg byggnad i rött tegel placerad mellan högre bostadsbebyggelse.

Helsingborgsutställningarna

År 1999 genomfördes H99, den andra bostadsutställningen i staden. 1955 ägde den första rum, kallad H55. Efter omläggning av järnvägen under 1980-talet öppnades nya möjligheter för norra hamnen. 1995 kom planer för exploatering av området som resulterade i bostadsmässan 1999. I den södra delen av området ligger Dunkers kulturhus som bland annat inrymmer konsthall, utställningshallar, konsertsal och teatersal. Byggnaden är ritad av den danske arkitekten Kim Utzon.

Motiv för bevarande

Helsingborgs stadsbebyggelse med gatunät, fastighetsindelning, torgbildningar, parker och planteringar och ett variationsrikt byggnadsbestånd avspeglar utvecklingen av medeltidens befästningsstad till 1800-1900-talens industri-, handels- och sjöfartstad. Kärnans unika 1300-talstorn och Mariakyrkan är byggnader med medeltida ursprung och har ett högt värde. De kvarvarande industribyggnader i stadsdelen Söder vittnar om stadens industriella verksamhet som hade stor betydelse för dess utveckling. Likaså har hamnanläggningen ett högt symbolvärde för staden. Det stråk med administrativa byggnader kring stadskärnan samt St:a Maria sjukhus och Kungshults sjukhem speglar stadens utveckling och de förändrade ideal gällande skolors och lasaretts utformning. 1900-talets utveckling av staden genom H55, H99 präglar stadens sida mot havet. Sofiero och Fredriksdal är båda gårdar som anlades utanför Helsingborgs stadskärna och är idag kommunens främsta besöksmål. Konserthuset, som är en av de första funktionalistiska byggnaderna i landet, har ett högt kulturhistoriskt värde.