Jedenryd stenbrott

Under 1800-talets sista decennium började ett uppsving i trakten. Diabasen hade upptäckts och de första diabasbrotten öppnades i Skåne. Ett av de största brotten öppnades här i Jedenryd den 23 mars 1890. Hundratals stenarbetare från hela Sverige strömmade till bygden tillsammans med kvinnor och barn för att få arbete.

Den svarta diabasen eller ”svart granit” som den ibland populärt kallas, är en gångbergart som uppkommit genom att glödande magma pressats upp från jordens mantel och stelnat. Den svarta färgen beror på att små korn av svart järnoxid sitter som inneslutningar också i ljusa material som till exempel fältspat.

Arbetsdagarna i brotten var långa och tunga, från sex på morgonen till sex på kvällen. Det var många gånger slitsamt och farligt då allt arbete bedrevs manuellt. I varje brott fanns vanligen en lagbas, två borrlag – varje borrlag bestod av tre personer, en som höll i och snurrade på borret och två andra som slog i takt med släggor – tre huggare, tre enpikare (grovhuggare), en smed och en maskinist. Den senare vinschade upp stenen. Därutöver fanns det några dagsverkare, vars främsta uppgift var att frakta bort skrotstenen till de allt mer växande skrothögarna. Kvalitetskraven var höga och bara cirka 5 % av den brutna stenen användes. Resten fraktades bort som skrotsten.

Jedenryds stenbrott lades ner 1962. Det var då 40 x 280 meter stort och 45 meter djupt.