Skogens landskap

Ojämn fördelning av skog

Skogsmarken är mycket ojämnt fördelad i det skånska landskapet. Av den totala skogsytan finns mer än hälften i ett sammanhängande område i kommunerna Hässleholm, Kristianstad, Osby och Östra Göinge. Länets sydvästra del saknar nästan helt skog. Granen har en naturlig utbredning endast i norra Skåne, medan lövskog dominerar övriga landskapet.

Skogarna var mer öppna före skiftena på 1700-talet, då de i stor utsträckning utnyttjades till bete. Dessa områden har till en del vuxit igen men även planterats med bok. Många aktörer är inriktade på att brukande av skogen kan kombineras med bevarande. Idag är den skånska skogen nästan helt i privat ägo, i de norra delarna uppdelad i mindre enheter medan godsens innehav dominerar södra hälften.

Ris- och skogsbygd

I ris- och skogsbygd förekom ofta träd och buskar utmed åkrar, i ängar och på utmarkerna, som från början inte var uppdelade mellan byarna utan utgjorde allmänningar. När marken brukades mer intensivt skedde en uppdelning mellan härader, socknar och byar. På 1600-talet kom den första skogslagsstiftningen som reglerade framför allt böndernas utnyttjande av skogen. Staten övervakade hushållningen och bönder på krono- eller skattejord fick endast använda skogen till självhushållning. I slättbygderna i sydväst hade så gott som all skog försvunnit redan före 1600-talet. I norra Skåne, där det fanns gott om skog, hade denna på en del håll utnyttjats på nära industriell nivå vid sågverk och tjärtillverkning.  

Skogen som resurs förr

Den skånska skogen utsattes i större utsträckning än i övriga landet för olika former av bruk, som stubbskottsbruk, lövtäkt, naturbete, hamling och svejdebruk, verksamheter som är tydligt kopplade till lövträd. Skogen var en stor resurs för material till stommar och fasader. Tillgången på byggnadsmaterial speglas i utformning och traditioner i husbyggnationer, vilket gör att byggnader i skogsrika områden skiljer sig från slättens.

Efter skiftena kom stubbskottsängarna i mellanbygden att i stort spela ut sin roll och odlades snabbt upp. Även utmarksskogarna i mellersta och norra Skåne blev utsatta för en mycket kraftig påverkan och hade på 1800-talet på många håll ersatts av ljung- och enefälader. Som reaktion inrättades flera så kallade plantehagar där betesdjuren utestängdes. I Börringe och Svedala socknar fanns dessa redan på 1700-talet men fick ingen genomslagskraft då betet i de flesta områden ansågs viktigare än skogens avkastning.

Tallplanteringar

För att stoppa sanddrift planterades tallar inom de exploaterade områdena som Vombsänkan, Kristianstadslätten och utmed ostkusten i söder. Andra typer av planteringar som kom att förändra landskapsbilden främst i slättbygd var pilevallar, läplanteringar och alléer. 

Ändrad syn på skogsmark

På godsen började man få en ny syn på skog och skogsmark och med början på de större enheterna började marker beskogas under 1800-talet. Den äldsta moderna skogsbruksplanen är från 1838 och gäller Skabersjö. I norra Skåne tog det längre tid för de nya idéerna att slå igenom, bland annat på grund av det stora antalet fattiga småbrukare utan ekonomiska resurser att på egen hand komma igång med rationell skogsodling. Initiativ togs dock från flera håll och resulterade i bidrag från både stat och kommun för skogsodling. Djurhållningen och skogen som betesmark ansågs dock fortfarande vara viktigare än skogsbruket. 

Sakta förändrades synsättet och utvecklingen gick från ett mångsidigt småbruk till ett ensidigt och storskaligt virkesuttag. Från och med cirka 1870 planterades gran i allt större omfattning, främst på sämre åker- och betesmarker. Många fuktiga marker planterades med al eller björk, som också spontant beskogade de marker som uppkommit med sjösänkningar. Skogen blev industri. Den industriella expansionen och exploateringen av skogen gav exportinkomster och välstånd, vilket underlättades av järnvägens tillkomst.

Lästips:
Emanuelsson, Urban, Claes Bergendorff, Magnus Billqvist, Bengt Carlsson & Nils Lewan: Det skånska kulturlandskapet. Årsbok för naturskyddsföreningen i Skåne 2001.
Skogen i Skåne, Skånes Natur (årgång 86, 1999).

Kontakt