Medeltiden

Kristendomen infördes successivt i Norden och i och med det började Skånes kyrkor uppföras. Medeltiden som sträcker sig från kristendomens införande till reformationen, cirka 1050-1536, är den epok som haft störst påverkan på Skånes religiösa landskap. 

Bybildning och kyrkobyggande

Kristendomen infördes successivt i Norden och i och med det började Skånes kyrkor uppföras. Bybildningen och kyrkobyggandet skedde parallellt och både byarna och kyrkorna kom i de flesta fall att ligga i närheten av vattendrag där gamla odlingsmarker fanns.

De första kyrkorna uppfördes i de äldsta byarna och dess omland kom att bilda en socken. Allt eftersom uppstod nya byar och nya socknar. Socknen var den minsta enheten inom den kyrkliga organisationen. Varje socken fick sin egen kyrka och i vissa fall stod sockeninvånarna själva för uppförandet.

Runt kyrkan bildades vanligen ett sockencentrum bestående av ett flertal byggnader som byggdes under de kommande århundradena. Sockenstugor och fattigstugor började uppföras på 1600-talet och under andra hälften av 1800-talet blev det allt vanligare med skolhus.

Ett flertal medeltida kyrkor uppfördes med hjälp av kungliga donationer. Kungen ansåg sig då ha rätt att tillsätta präster och biskopar, vilket ledde till en maktkamp mellan kungen och kyrkan. Enligt den skånska kyrkorätten hade dock sockenborna rätt att utse sin präst. Religionen var en stor del av medeltidsmänniskans liv och omfattade regler och förmaningar.  

Kyrkoplikt och tionde

Kyrkorna blev viktiga mötesplatser och hade en central plats i samhället. Sockeninvånarna var skyldiga att besöka och underhålla sin kyrka. Under medeltidens början infördes tiondeskatten som innebar att en tiondel av skörden skulle ges till kyrkan. Till varje sockenkyrka tillsattes en sockenpräst vars lön delvis utgjordes av tillgången till prästgården och prästgårdsjorden som var befriad från skatt. Vid kyrkan arbetade klockaren, eller degnen som han kunde kallas. Han ansvarade för klockringningen och i vissa fall för sockenbarnens undervisning. Kyrkan och klostren kom under medeltiden att äga stora jordegendomar.  

Stiftscentrum

I Skåne fanns på 1000-talet två konkurrerande missionsbiskopar. Henrik i Lund var en anglosaxisk biskop, medan Egino i Dalby var tysk. År 1066 dog Henrik och Egino flyttade till Lund som blev stiftscentrum i Skåne och senare ett kyrkligt centrum för hela Norden. Lunds stift kom att omfatta Skåne, Halland, Blekinge och Bornholm.
 

Medeltida kyrkor och stilar.

De första kyrkobyggnaderna var stavkyrkor i trä men delvis på grund av stavkyrkornas korta livslängd och bristen på trä i Skåne utvecklades byggandet i sten och stenkyrkor blev det vanliga. Vid slutet av 1100-talet började tegel användas som byggnadsmaterial. Den äldsta daterade tegelkyrkan i Sverige ligger i Gumlösa i Skåne och invigdes 1192. 

Romansk och gotisk stil 

De medeltida kyrkorna var ofta små och kompakta och bestod av ett rektangulärt långhus och ett i öst liggande kor som var smalare och lägre än långhuset. Flera av kyrkorna försågs med en halvrund absid och i vissa fall med ett torn, vanligtvis beläget i väst. De två stora arkitekturstilar som var rådande vid denna tid var den romanska och den gotiska. Den tidiga medeltidens kyrkor var romanska med rundbågar och massiva byggnadskroppar. Under andra hälften av medeltiden blev gotiken den rådande stilriktningen. Romanikens tunga byggnadsvolymer ersattes av ett lättare formspråk som strävade uppåt. Spetsbågen ersatte rundbågen. Strävpelare, strävbågar och spetsiga torn förstärkte intrycket av byggnadernas uppåtsträvan.   

Romanska stenkyrkor byggs om under senmedeltid

I medeltidens gryning uppfördes omkring 350 romanska stenkyrkor i Skåne. 1300-talet karaktäriseras av digerdöd och orostider. Under denna tid byggdes inte många kyrkor men de befintliga romanska kyrkorna byggdes om och kom att få ett mer gotisk uttryck. Vapenhusen byggdes till under senare delen av medeltiden, oftast vid den södra ingången. Vid sidan om att vara sakrala rum kunde kyrkobyggnaderna även fungera som försvarsanläggningar. Försvarskyrkorna var koncentrerade kring de viktigaste farlederna. De kyrkor av medeltida ursprung som finns kvar idag har i de flesta fall genomgått ett flertal tillbyggnader under århundradena.   

Kyrkorummet

Det medeltida kyrkorummet hade flera olika indelningar. Kyrkan delades in i en del för församlingen och en del, bestående av koret, för prästen. Koret skildes från långhuset genom triumfbågen som utgjorde symbolisk gräns mellan det himmelska och det jordiska. Mässan förrättades på latin, vilket var obegripligt för de flesta. Till en början fanns inga bänkar utan församlingen stod under gudstjänsten, kvinnor och barn på den norra sidan och männen på den södra. I och med kristendomens införande började man med barndop. Dopfunten som var ett av kyrkans viktigaste inventarium stod i kyrkans västra del och dopet var ett ingångssakrament. Barnet kristnades och togs upp i församlingen, till en början genom att helt sänkas ner i dopfuntens vatten. Efter kristendomens införande började man begrava människor i anslutning till de nyuppförda kyrkobyggnaderna.  

Medeltida kyrkogårdar

Medeltidens kyrkogårdar var ofta vildvuxna. Gravvårdar förekom, av vilka ett fåtal finns bevarade idag, men vanligen märktes graven ut med hjälp av en kulle eller förseddes med enkla vårdar i form av träkors. Folk ur de högre stånden kunde begravas innanför kyrkans murar. Från och med den kristna tiden började de döda begravas i öst-västlig riktning med huvudet i väst för att kunna möta Kristus på den yttersta dagen.   

Klostren

Klostren var en viktig del av kyrkan och samhället under medeltiden. Augustinregeln låg till grund inför flera kloster. Det var regler för att kunna leva i gemenskap med Gud och föra ett ordensliv. Klostren anlades med ekonomiskt stöd av ärkebiskopar och kungar. Flera kloster inom olika ordnar anlades i Skåne under medeltiden, bland annat benediktinerordens nunnekloster Bosjökloster vid Ringsjön, omnämnt första gången 1182, och Bäckaskog kloster som tillhörde premonstratenserorden och byggdes på 1200-talet.

Klostren influerade uppförandet av lantkyrkorna runt om i landskapet och var innovatörer på olika områden och införde bland annat nya odlingsmetoder. Inom klostren drevs också dåtidens sjukhus. År 1438 upprättade franciskanerorden en läroanstalt i Lund.

Reformationen genomfördes i Norden från 1520-talet. Medeltidens religösa rum blev då överflödiga. Ett flertal kyrkor revs. Även klosterinstitutionen upphörde efter reformationen och de flesta kloster blev så småningom sätesgårdar under adeln.

________________________________________

Exempel: Norra Mellby sockencentrum

 

Norra Mellby kyrkby i Hässleholms kommun är ett tydligt exempel på sockencentrum. Den romanska kyrkan är från 1100-talets mitt.

Sockencentrum

Under 1100-talet började Skåne att indelas i socknar och varje socken fick sin egen kyrka. Det uppstod vanligen ett centrum vid kyrkplatsen med byggnader för olika verksamheter. Allteftersom befolkningsmängden ökade, samhället förändrades och nya verksamheter blev nödvändiga utökades centrumet, bland annat kom kungliga förordningar om att inrätta fattigstugor och på 1800-talet skolhus. Sockencentrat kunde även omfatta prästgård och klockaregård.  

Runt kyrkan fanns vanligen ett antal ekonomibyggnader. Tiondeladan var den ekonomibyggnad där böndernas skatt till kyrkan och prästen, den så kallade tiondeskatten, förvarades. I sockenmagasinet kunde en spannmålsbank, som en försäkran inför år med dålig skörd, förvaras. I anslutning till kyrkan anlades ibland också kyrkstallar där hästarna hystes under gudstjänsten.

Sockencentrumet var en mötesplats där samtliga sockenbor samlades regelbundet. Den geografiska avgränsning som socknen utgjorde bildade en administrativ och styrande enhet. Efter att enskiftet genomförts i början av 1800-talet och fastigheter splittrats kom sockencentrumet att få en ökad betydelse som samlingspunkt.  

Norra Mellby kyrkby

Norra Mellby kyrkby i Hässleholms kommun är ett tydligt exempel på sockencentrum. Den romanska kyrkan är från 1100-talets mitt. På 1600-talet uppfördes en klockstapel och 1917 kompletterades kyrkan med ett torn. Prästgården från 1929 ligger nordväst om kyrkan på samma plats som en tidigare prästgård. Prästgården var en löneförmån för sockenprästen.

Det var församlingens uppgift att hålla prästen med bostad och jord. En kunglig resolution föreskrev hur en prästgård skulle gestaltas. Denna kom att baseras på de normalritningar för överstelöjtnants- och majorsboställen som utgavs 1730, vilka i sin tur speglade 1700-talets herrgårdskultur. I prästgården avhandlade sockenstämman olika ärenden, bland annat förvaltning av sockenmagasin, skolundervisning, fattigvård och brandsyn.

År 1989 upphörde tvånget för prästen att bo i tjänstebostad och därmed bröts en tradition med medeltida rötter. Regler utfärdades om att socknen var skyldig att inrätta en fattigstuga och att sockenborna skulle stå för dess underhåll. 
 

Skolhus

Skolhus började också byggas i socknarnas centrum. Efter 1842 års folkskolereform ökade antalet skolor. Det tidigare Malmöhus län fick 240 nya skolhus före 1800-talets mitt. Det publicerades typritningar på skolhus där lärarbostaden var inrymd i byggnaden.

Norr om Norra Mellby kyrka, utmed landsvägen, ligger det kombinerade skol- och fattighuset. Det stod färdigt 1816 och ersatte en äldre fattigstuga och sjukstuga som låg vid vägen mot Adseke. På grund av ett ökat antal fattiga uppkom behov av ett nytt fattighus i byn. På sockenstämman 1801 sades följande om det dåvarande fattighuset: "wore i det swaga tillstånd, att det ej längre swarade emot sitt ändamål, hwarföre det ansågs nödwändigt det ett hus å nyo uppbyggdes till de fattigas härbärge".

På 1830-talet kom klagomål även på det nya huset av skolmästaren i byn. Han ansåg inte att undervisningsmiljön var god nog och inte heller hans eget boende. Fattighuset byggdes till med en våning som kom att innehålla skolsal samt två rum till läraren. Idag förvaltas huset av Norra Mellbys hembygdsmuseum. 

Lästips:

Bergström, Carin: Kyrkplatsen som socknens centrum (1992).
Arvastson, Gösta: Skånska prästgårdar (1977).

Kontakt