Marinarkeologi i Skåne

Marinarkeologi i Skåne. Inom marinarkeologin studeras maritima lämningar från olika skeden. Dessa lämningar kan till exempel utgöras av vrak, boplatser, försvarsanläggningar, farledsmarkeringar samt fiske- och fångstanläggningar.

Maritima lämningar

Inom marinarkeologin studeras maritima lämningar från olika skeden. Dessa lämningar kan till exempel utgöras av vrak, boplatser, försvarsanläggningar, farledsmarkeringar samt fiske- och fångstanläggningar. Under lång tid har den marinarkeologiska verksamheten dock i huvudsak varit inriktad på fartygslämningar. 

Undersökningar

Marinarkeologi bedrivs inte enbart i haven utan även i vattendrag och sjöar samt på land, i områden som före landhöjningen legat under vatten och som till exempel kan innehålla rester av äldre hamnar. I Skåne ansvarar Malmö Museer för den uppdragsbaserade marinarkeologiska verksamheten. Det innebär bland annat att de genomför dykbesiktningar och undervattensarkeologiska undersökningar på uppdrag av Länsstyrelsen.

Sådana marinarkeologiska undersökningar genomförs inför exploateringar under vatten i form av muddringar, hamnutbyggnader, nedläggning av olika kablar eller gasledningar, anläggande av vindkraftverk samt bro- och tunnelbyggen. Malmö Museer utför även besiktning och dokumentation av olika fynd som hittats på havsbotten eller flutit iland. Dessutom driver de olika kunskapsuppbyggande projekt med marinarkeologisk inriktning. Verksamheten bedrivs ofta i samarbete med olika institutioner och kollegor från Danmark.

Ett av de uppdrag Malmö Museer genomförde under 2001 var en marinarkeologisk undersökning inför en eventuell etablering av en vindkraftspark vid Lillgrund i Södra Öresund. Vid undersökningen förväntade sig arkeologerna att i första hand finna skeppsvrak, men möjligheten att påträffa förhistoriska boplatser fanns också. Att skeppsvrak bedömdes som möjliga fynd beror på att Malmö, under framförallt slutet av medeltiden, var en stor och betydande handelsstad med täta kontakter med bland annat tyska hamnar. När det gällde sannolikheten att finna förhistoriska boplatser så har spår efter boplatser, i form av bearbetade flintor, påträffats vid marinarkeologiska undersökningar på andra platser längs den skånska västkusten. Man har även funnit trädrötter och stubbar från olika trädslag på havets botten.

Att boplatser påträffats på havsbotten är en följd av att en stor del av den skånska syd- och östkusten lades under vatten under äldre stenålder i samband med en kraftig landhöjning i norr, som fick det aktuella området att översvämmas. Därmed omvandlades ett stort område med jaktmarker, fiskevatten och boplatser till havsbotten.  

Lillgrund

Vid Lillgrund påträffades ett större skeppsvrak som var byggt i flera olika träslag, bland annat ek och furu. Av vraket återstod stora delar av dess spant och kölkonstruktion samt delar av bordläggning och däcksbeklädnad. Arkeologerna fann även tegelstenar som kan vara rester av en spistyp, som var vanlig på skeppen under framförallt 1500-talet och början av 1600-talet. Några spår av förhistoriska boplatser påträffades inte.

En stor del av det ursprungliga bottenskiktet har sannolikt eroderats bort och därmed har boplatserna förstörts. I vissa delar av undersökningsområdet fanns dock bättre förutsättningar för bevarande i form av tjockare sandlager, i vilket boplatser möjligen kan återfinnas. Resultatet av den arkeologiska undersökningen ledde till att Malmö Museer utförde ytterligare besiktningar av skeppsvraket under 2002.                

Kontakt