Renässansanläggningar

Under 1500- och 1600-talen utvecklades Skåne till ett av Nordens godstätaste landskap. Många av de medeltida borgarna övergavs under 1500-talet och adeln anlade istället huvudgårdar, ofta omgivna av vallgravar. Andra medeltida borgar byggdes om till renässansslott.                                             

Adeln byggde renässanslott

I slutet av medeltiden hade ägandet av jorden kommit att koncentreras till ett fåtal adliga jordägare. Det var denna adel, med starka band till centralmakten, som lät bygga de renässansslott och renässansborgar som uppfördes i Skåne.

Många av anläggningarna saknade försvarsverk och fortifikatorisk funktion. Avsikten var många gånger att ge slotten en ståtlig och imponerande framtoning. 

Renässansborgarna hade ofta karaktären av försvarsanläggningar, i likhet med de medeltida borgarna, men de rent försvarstekniska detaljerna fick stå tillbaka för ökad komfort. Slottens belägenhet var inte längre styrt av själva åkermarken eller knutet till någon by. Viktigare var möjligheten att kunna bygga ett väl befäst slott och samtidigt visa på adelns särställning. Ett godslandskap, där slotten var omgivna av bokskogar och betesmarker, växte fram.

Borganläggningarna

Borgen kunde vara uppförd på en borgholme, omgiven av en vallgrav. I och med det nya hot som kanonen utgjorde, kom borgarna att få en något annorlunda utformning än tidigare. Tornen blev lägre och murarna tjockare. Det var även viktigt att öka avståndet mellan försvarare och anfallare, därför breddades vallgravarna. Murfoten skyddades av rundlar, så kallade bastejer och senare bastioner.

Välbevarade renässansanläggningar

Strax söder om Kristianstad ligger Vittskövle slott, som är en av Nordens mest välbevarade renässansborgar. På platsen fanns tidigare en medeltida borg. Det fyrlängade slottet uppfördes 1553 i tegel och försågs med kraftiga hörntorn. I slottets översta våning kan man än idag se spår efter den skyttegång som löpte längs takfoten. Försvarshänsyn var fortfarande avgörande och slottet byggdes på pålar i sankmark. Runt slottet löpte en djup vallgrav för att göra det än mer ointagligt. Slott som Krapperup, Torup och Svenstorp (Lunds kn) är andra exempel på välbevarade renässansslott, medan slotten Svaneholm, Skarhult och Vrams Gunnarstorp har genomgått åtskilliga senare förändringar.

Kung Kristian III och Gustav Vasa lät på 1500-talet uppföra borgar där funktion och försvar fick en något annorlunda utformning än tidigare. De nya borgarna försågs med bastejer, en teknik som utvecklats av Albrecht Dürer på 1520-talet.

Malmöhus

Malmöhus uppfördes 1536-42. Huvudbyggnaden uppfördes utan försvarsfunktion medan försvarsgördeln placerades separat med rondeller och tjocka vallar, omgiven av en vallgrav.

Landskrona

Landskrona citadell uppfördes ursprungligen 1543 av Kristian III med tidstypiska bastejer och vallgrav. 1667-1675 tillkom ett yttre försvarsverk med bastioner av jordvallar efter nederländskt mönster. Det nya sättet att befästa en plats fick också stort genomslag i städerna.

Kristianstad

Kristianstad anlades 1614 efter direktiv från Kristian IV. Genom stadens strategiska läge på Allön i Helge å, ville kungen skapa ett starkt fäste som skydd mot svenska angrepp. Det var även viktigt att skydda transportlederna i området. Kristianstad var den första stad i Norden som anlades enligt renässansmönster. Staden uppfördes efter en rutnätsplan och befästes med vallar och bastioner.
 
Lästips:
Från borg till bunker. Fornlämningar i Sverige 2 Skansjö, Sten: Skånes historia (1997)

_________________________________________

Exempel: Garnisonsstaden Kristianstad

 

Det till en början danska Kristianstad kom senare att bli en av Sveriges viktigaste garnisonsstäder. Staden grundades av den danske kungen Christian IV år 1614 på Allön i Helgeå, efter att staden Vä hade härjats och bränts av den svenske kungen Gustav II Adolf 1612. Även Åhus förlorade sina stadsrättigheter vid Kristianstads uppkomst, och invånare från både Vä och Åhus tvingades flytta till den nya staden. Kristianstad grundades för att bli en stark fästning och garnisonsstad vid den dåvarande gränsen mellan Danmark och Sverige.
 
 Garnisonsstad är ett samlingsbegrepp för fästnings- och regementsstäder. Stadens placering på detta låga och vidsträckta område skedde således av hänsyn till försvarsmöjligheter. Kristianstad var den första staden i Norden som byggdes efter renässansens mönster med rutnätsplan, bastioner och vallgravar. Kristianstad blev en svensk stad vid freden i Roskilde 1658. Läget var nu inte längre vid gränsen mellan två länder, men försvarsanläggningen bibehölls enligt den svenske kungen Karl X Gustavs vilja eftersom det fortfarande rådde orostider. Efter kungens död fick försvarsanläggningarna stå och förfalla. När danskarna 1675 försökte återta de förlorade områdena vid det så kallade Skånska kriget, återupprustades Kristianstads fästning upp under ledning av Erik Dahlberg. Fästningen var dock bristfällig och danskarna lyckades återta den. Ett par år senare, efter att svenskarna under lång tid försökt svälta ut de danska trupperna på fästningen, blev Kristianstad återigen svenskt. På 1680-talet beslöts att staden skulle upphöra att vara fästning.
 
1709 var det dock återigen dags för Danmark att försöka återta Skåne. De stannade vid det tillfället enbart en månad i Kristianstad och återerövringsförsöket slutade med slaget i Helsingborg 1710. Fästningsverket genomgick en återuppbyggnad under dessa år för att därefter åter förfalla. Nya utredningar om det skånska försvaret under 1740-talet ledde till att fästningen rustades upp och byggdes ut. På 1770-talet fick Helgeå ett nytt utlopp och vattnet i Kristianstads vallgrav sjönk markant. Fästningsarbetet fortgick dock till början av 1800-talet. Vid mitten av 1800-talet revs den kvarvarande delen av fästningen och vallgravarna fylldes igen efter ett kungligt beslut och staden kunde expandera. Boulevarder anlades och nya bostadskvarter tillkom. Från 1719 till 1997 var Kristianstad residensstad för Kristianstads län. Länet sammanslogs med Malmöhus län och de båda länen bildade gemensamt Skåne län.

Förutom vallgravar och bastioner uppfördes en rad byggnader knutna till befästningen. Fortifikationshuset byggdes på 1630-talet och utvidgades åt norr på 1750-talet. Innan särskilda kaserner uppfördes inhystes soldaterna hos stadens borgerskap. Norra kasernområdet med Norre port, ritad av C. Hårleman, uppfördes på 1760-talet och södra kasernområdet på sent 1700-tal och påbyggdes vid mitten av 1800-talet. Ett garnisonssjukhus byggdes 1825. Förutom de ovan nämnda byggnaderna tillkom fler med speciella funktioner kopplade till garnisonsstaden. Även civila byggnader uppfördes efter ritningar av fortifikationsofficerare och stärkte intrycket av garnisonsstad. Kristianstad har även varit ett militärt centrum på 1900-talet genom att bland annat regementena Wendes artilleri (A 3) och Norra Skånska regementet (P 6) var förlagda där. År 1939 flyttade Södra militärområdesstaben dit och stärkte Kristianstads betydelse som militärstad.
 
Lästips:
Andersson, T, och Linblom, G: Boken om Kristianstad (1976)               

_______________________________________________

Exempel: Landskrona citadell

På 1540-talet beslöt kung Kristian III att bygga en fästning i Landskrona. Med sitt strategiska läge skulle citadellet fungera som skydd för hamninloppet. Syftet var att skaffa ett väl fungerande skydd mot både inre och yttre fiender. Länsherren i Helsingborg, amiralen Peder Skram, fick i uppdrag att verka som byggherre för uppförandet. För att ge plats åt den nya anläggningen revs flera kvarter i staden. Även Nordens äldsta karmelitkloster, Vår Frus kloster, raserades för att ge plats åt det nya citadellet. Namnet citadell betyder kärnfäste och är namn på fästen som anlades i befästa städer. Avsikten var att bilda en inre kärna för stadens försvar. Kristian III skulle genom Kärnan i Helsingborg, slotten i Landskrona och Malmöhus, få både ett gott kustförsvar och kontroll över handeln i Öresund.

Slottet, eller snarare borgen, fick en rent militär utformning och det militära tänkandet genomsyrade arkitekturen helt. Borgen placerades på en kvadratisk borgholme i stadens nordvästra hörn, omgiven av en bred, fyrkantig vallgrav. Borgholmen kom helt att upptas av byggnaden. Borggården omslöts på tre sidor av kraftiga spärrmurar. På den fjärde sidan reste sig den stramt utformade huvudbyggnaden. Huvudbyggnaden var aldrig avsedd som bostad utan var ämnad för militära ändamål med kanonbatterier och skyttegångar. Byggnaden kom däremot att användas som spannmålsmagasin, en lagringsplats för skatteprodukter. Ett tvåvåningshus anlades 1589 på borggården där nedervåningen var avsedd för länsherren och den övre våningen för kungen vid hans besök. På borgholmens hörn anlades fyra öppna tornrundlar som fungerade som kanontorn. Under åren 1667-75, strax efter att Skåne blivit svenskt, byggdes citadellet ut till Nordens modernaste fästning.

Ett yttre försvarsverk anlades med bastioner av jordvallar efter holländskt mönster, något som var helt nytt för Sverige. Vid riksdagen 1746-47 utgick ett påbud att hela landet skulle befästas, och vid mitten av 1700-talet beslöts att Landskrona skulle få ett nytt försvarsverk på skäret Gråen. Det gamla citadellet ansågs ligga för nära stadskärnan och 1749 togs beslut om att staden skulle flyttas längre söderut och ges skydd av en ny fästning som skulle anläggas på Gråen. Den gamla staden revs och en ny stadsplan lades ut, med Carl Hårleman som främste arkitekt. De storslagna planerna var omdiskuterade och det planerade citadellet på Gråen uppfördes aldrig.

Idag syns endast vallar och bastioner på ön som spår av de planer som aldrig förverkligades. Det gamla citadellet hade spelat ut sin roll som skydd för hamninloppet och 1870 lades det ned som försvarsanläggning. Därefter fungerade citadellet som fängelse fram till 1940, då krigsmakten åter övertog det under krigsåren. Därefter fick det gamla citadellet står och förfalla under lång tid. Under 1960-talet var turerna många om vad byggnaden skulle användas till och det tog lång tid att fastställa riktlinjer för en restaurering. Först på 1970-talet påbörjades arbetet med att återställa Landskrona citadell till den anläggning den var efter ombyggnaderna 1724-1733. Idag används citadellet som konferensanläggning och utställningslokal. På de yttre borgvallarna finns landets äldsta koloniområde från slutet av 1800-talet.

Lästips:

Jönsson, Åke: Historien om ett slott. Landskrona citadell under fem sekler (1990) 

Kontakt