Regementen

Sveriges försvarsmakt började organiseras av Gustav Vasa och vidareutvecklades av Gustaf II Adolf. Från att bondehärar rekryterades vid krig fick adeln ansvar för rikets försvar. Adelsmannens underlydande sammanfördes i trupper. Ersättning för krigstjänsten utgick från kronan.

Dessa trupper blev även de otillräckliga och en ny organisation med legosoldater från andra länder skulle försvara de nordiska länderna. För att få en mer lojal armé organiserades en nationell försvarsstyrka under 1600-talets början i både Sverige och Danmark. Efter freden i Roskilde 1658, då Skåne blev svenskt, rekryterades soldater från den svenska sidan av den före detta landsgränsen därför att dessa ansågs mer pålitliga. Skånes gränsnära läge medförde en stor regional upprustning av krigsmakten.

Indelningsverk

Gustav II Adolf strukturerade det svenska försvaret och grundade storregementen, så kallade landskapsregementen, som i början omfattade tre-fyra landskap men senare blev rena landskapregementen. Varje landskap skulle ställa upp och underhålla ett regemente om 1 200 infanterister. 150 soldater bildade ett kompani vars geografiska utbredning ungefär motsvarade ett härad. På motsvarande vis bildade åtta kompanier (1 200 soldater) ett regemente som motsvarade ett landskap. Detta system kallas det äldre indelningsverket. När Skåne blev svenskt förlades landskapsregementen även hit, bland annat Skånska kavalleriregementet.

Under 1680-talet utvecklades Karl XI:s indelningsverk, vilket var ett övergripande namn för dåtidens försvarsmakt. Landskapen skulle även ansvara för ett ständigt knekthåll som indelades i rotar. Markägare som tillhörde en rote var gemensamt ansvariga för olika uppgifter, exempelvis att hålla en soldat med kläder och torplägenhet. På de historiska kartorna framträder soldattorp, båtsmanstorp osv där torpen förlades på byns mark som en del i indelningsverket. Det yngre indelningsverket syftade bland annat till att åstadkomma bättre mobiliseringsplaner. Infanteriet togs exempelvis upp genom rotering medan kavalleriets ryttare var indelta.

Allmän värnplikt

Allmän värnplikt infördes i Sverige 1901 och ersatte då det indelta systemet. Den allmänna värnplikten innebar att en fast anställd grupp officerare utbildade de värnpliktiga, som från 1901 fick en värnpliktstid från 240 till 365 dagar beroende på truppslag. Varje regemente stationerades nu till en stad istället för att vara utspridda i landskapet. Vid regementena uppfördes fasta kaserner för de värnpliktiga. År 1925 var fredstron stark och försvaret minskades kraftigt och flera förband försvann. Den ökade politiska oron i Europa under 1930-talet ledde till en upprustning av det svenska försvaret. Efter andra världskriget bibehölls ett starkt försvar på grund av spänningen mellan stormaktsblocken. Ett totalförsvar skapades med uppgift att försvara samhället som helhet. 1996 års försvarsbeslut innebar en bantning av försvaret och detta har lett till flera regementsnedläggningar. Det har funnits olika typer av regementen, bland annat för infanteri, kavalleri, och artilleri. Infanteriet, som också kallades fotfolket, stred till fots medan kavalleriet stred till häst. Husarregementen utgjorde det lätta kavalleriet, som till exempel utförde spaningsuppdrag. Dragonregemente var infanterister till häst. De red till krigsskådeplatsen men stred till fots. Artilleriet ansvarade för kanonerna.  

Regementen i Skåne

Att följa utvecklingen av den militära organisationen i Skåne från 1600-talet till idag är inte helt enkelt, men nedan har gjorts en mycket kortfattad och förenklad överblick. Här följer exempel på regementen som funnits i Skåne och bl a deras huvudsakliga lokaliseringar:

• Skånska husarregementet (K 5) var ett kavalleriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1658–1709 och 1709–1927. Förbandsledningen var förlagd i Helsingborgs garnison i Helsingborg. Regementet sattes upp i det då nytillkomna länet Skåne och i början kallades de Skånska ryttare och Skånska kavalleriet mm men från 1686 blev det officiella namnet Norra skånska kavalleriregementet. Den 1 januari 1928 slogs officiellt Skånska husarregementet (K 5), Skånska dragonregementet (K 6) och Kronprinsens husarregemente (K 7) samman och bildade ett nytt regemente i Helsingborg under namnet Skånska kavalleriregementet.

• Skånska dragonregementet (K 6) var ett kavalleriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1676–1709 och 1709–1927. Regementet sattes först upp som ett värvat regemente med namnet Blekingska regementet till häst. Bland fältslag där regementet senare deltog var Skånska kriget, Lund (1676) och Landskrona (1677), och vid kampanjerna mot friskyttar och snapphanar. Även vid fältslag i Poltava (1709) och Karl XIIs tåg till Bender, Norge 1718, samt 1813–1814 i slutskedet av Napoleonkrigen. Skånska dragonregementet (K 6) avvecklades 1927.

• Wendes artilleriregemente (A 3) var ett artilleriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1794–2000. Wendes artilleriregemente organiserades 1794 och var då förlagt till Stralsund vid Östersjökusten. År 1794 delades det rikstäckande artilleriregementet upp i fyra självständiga enheter: Svea, Göta, Wendes och Finlands artilleriregementen. Till Skåne lokaliserades Wendes artilleriregemente, som bildades av den skånska och den pommerska artilleristaten. Wendes räknades en tid som världens största artilleriregemente. Wendes artilleri var förlagt till Kristianstad; 1943 flyttade regementet till Norra Åsum strax söder om staden. Inför försvarsbeslutet 1992 föreslogs i regeringens proposition att Norra Skånska regementet skulle avvecklas. Vid en avveckling av Norra Skånska regementet beslutades att Wendes artilleriregemente skulle omlokaliseras till Hässleholm tillsammans med Skånska dragonregementet (P 2) . Förbandsledningen var från 1994 förlagd i Hässleholms garnison i Hässleholm men sex år senare upplöstes och avvecklades regementet i sin helhet.

• Norra skånska infanteriregementet (I 6) var ett infanteriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1812–1963. Förbandsledningen var förlagd i Kristianstads garnison i Kristianstad. Åren 1963–1994 var Norra skånska regementet (P 6/Fo 14) ett pansarförband. Förbandsledningen var förlagd i Kristianstads garnison i Kristianstad. Norra skånska regementet (P 6) bildades den 1 april 1963.

• Södra skånska infanteriregementet, som sattes upp redan 1811, blev från 1963 ett pansarregemente och bytte då namn till Södra skånska regementet med beteckningen P 7. Södra skånska regementet (P 7) är ett pansarförband inom svenska armén som verkat i olika former åren 1963–1997 och återigen från 2000. Förbandsledningen är förlagd i Revinge garnison i Revingeby. I Ystad, där även regementsstaben var förlagd, utbildades de hjulfordonsbaserade förbanden och i Revingehed stridsfordonsförbanden. Från 1976 blev regementet ett försvarsområdesregemente med beteckningen P 7/Fo 11, Södra skånska regementet och Malmö försvarsområde. Från 1 januari 1998 blev Skåne som helhet ett försvarsområde med beteckningen Fo 14 och ledningen flyttade till Skånska dragonregementet P 2/Fo 14. Det enda skånska regemente som återstår i dag är P 7, som är lokaliserat till Revingehed två mil öster om Lund, där Sveriges största pansarövningsfält finns. 

En del av den skånska militärhistorien är skyddad genom kulturmiljölagen som byggnadsminnen här finns länkar till några miljöer:

Klippan: Ljungbyhed, Herrevadskloster,

Landskrona: Garnisonen,

Kristianstad ; Norre port,  Öppnas i nytt fönster. Stora kronohuset, Södra kasern