Regementen

Sveriges försvarsmakt började organiseras av Gustav Vasa och vidareutvecklades av Gustaf II Adolf. Från att bondehärar rekryterades vid krig fick adeln ansvar för rikets försvar. Adelsmannens underlydande sammanfördes i trupper. Ersättning för krigstjänsten utgick från kronan.

Dessa trupper blev även de otillräckliga och en ny organisation med legosoldater från andra länder skulle försvara de nordiska länderna. För att få en mer lojal armé organiserades en nationell försvarsstyrka under 1600-talets början i både Sverige och Danmark. Efter freden i Roskilde 1658, då Skåne blev svenskt, rekryterades soldater från den svenska sidan av den före detta landsgränsen därför att dessa ansågs mer pålitliga. Skånes läge som gränsprovins medförde en stor regional upprustning av krigsmakten.

Det äldre indelningsverket

Gustav II Adolf strukturerade det svenska försvaret och grundade storregementen, så kallade landskapsregementen, som i början omfattade tre-fyra landskap men senare blev rena landskapregementen. Varje landskap skulle ställa upp och underhålla ett regemente om 1 200 infanterister. 150 soldater bildade ett kompani vars geografiska utbredning ungefär motsvarade ett härad. På motsvarande vis bildade åtta kompanier (1 200 soldater) ett regemente som motsvarade ett landskap. Detta system kallas det äldre indelningsverket. När Skåne blev svenskt förlades landskapsregementen även hit, bland annat Skånska kavalleriregementet.

Det yngre indelningsverket

Under 1680-talet utvecklades Karl XI:s indelningsverk, vilket var ett övergripande namn för dåtidens försvarsmakt. Landskapen skulle även ansvara för ett ständigt knekthåll som indelades i rotar. 
Det yngre indelningsverket syftade bland annat till att åstadkomma bättre mobiliseringsplaner. Infanteriet togs exempelvis upp genom rotering medan kavalleriets ryttare var indelta.

Allmän värnplikt

Allmän värnplikt infördes i Sverige 1901 och ersatte då det indelta systemet. Den allmänna värnplikten innebar att en fast anställd grupp officerare utbildade de värnpliktiga, som från 1901 fick en värnpliktstid från 240 till 365 dagar beroende på truppslag. Varje regemente stationerades nu till en stad istället för att vara utspridda i landskapet. Vid regementena uppfördes fasta kaserner för de värnpliktiga. År 1925 var fredstron stark och försvaret minskades kraftigt och flera förband försvann. Den ökade politiska oron i Europa under 1930-talet ledde till en upprustning av det svenska försvaret. Efter andra världskriget bibehölls ett starkt försvar på grund av spänningen mellan stormaktsblocken. Ett totalförsvar skapades med uppgift att försvara samhället som helhet. 1996 års försvarsbeslut innebar en bantning av försvaret och detta har på senare år lett till flera regementsnedläggningar. Det har funnits olika typer av regementen, bland annat för infanteri, kavalleri, och artilleri. Infanteriet, som också kallades fotfolket, stred till fots medan kavalleriet stred till häst. Husarregementen utgjorde det lätta kavalleriet, som till exempel utförde spaningsuppdrag. Dragonregemente var infanterister till häst. De red till krigsskådeplatsen men stred till fots. Artilleriet ansvarade för kanonerna.  

Exempel på regementen som funnits i Skåne och deras olika lokaliseringar är:

Wendes artilleriregemente, A 3, Kristianstad, Landskrona Norra skånska infanteriregementet, I 6, Kristianstad Södra skånska infanteriregementet, I 7, Ystad, Revingehed Södra skånska infanteriregementet, I 25, Veberöd, Tvedöra, Revinge, Lund Skånska kavalleriregementet, K 2, Helsingborg, Ljungbyhed Skånska husarregementet, K 5, Helsingborg, Landskrona Kronprinsens husarregemente, K 7, Ystad, Ängelholm, Helsingborg, Malmö Skånska dragonregementet, P 2, Helsingborg, Hässleholm, Ljungbyhed Norra skånska regementet, P 6, Kristianstad Södra skånska regementet, P 7, Ystad, Revingehed Malmö luftvärnsdivision, A 10 M, Malmö Skånska luftvärnsregementet, Lv 4, Malmö, Husie, Ystad Skånska trängregementet, T 4, Landskrona, HässleholmÅr 1794 delades det rikstäckande artilleriregementet upp i fyra självständiga enheter: Svea, Göta, Wendes och Finlands artilleriregementen. Till Skåne lokaliserades Wendes artilleriregemente, som bildades av den skånska och den pommerska artilleristaten. Wendes räknades en tid som världens största artilleriregemente. Wendes artilleri var förlagt till Kristianstad; 1943 flyttade regementet till Norra Åsum söder om staden. År 1994 flyttades regementet till Hässleholm och lades ned år 2000. Norra skånska infanteriregementet, I 24, sattes liksom det södra, då kallat I 25, upp år 1811 med placering i Kristianstad. 1923 flyttade I 24 in i nya kaserner på Näsbyfältet och blev 1928 I 6. 1963 omorganiserades regementet till pansarförbundet P 6. Från 1975 var regementet samordnat med Fo 14 (Kristianstads försvarsområde) och kallades då P 6 / Fo 14. Regementet lades ner 1994. Södra skånska infanteriregementet sattes upp 1811 och benämndes I 25 fram till 1927, då namnet ändrades till I 7. 1963 omorganiserades det till ett pansarregemente med beteckningen P 7. Från 1976 blev regementet ett försvarsområdesregemente med beteckningen P 7/Fo 11, Södra skånska regementet och Malmö försvarsområde. Från 1 januari 1998 blev Skåne som helhet ett försvarsområde med beteckningen Fo 14 och ledningen flyttade till Skånska dragonregementet P 2/Fo 14. Det enda skånska regemente som återstår i dag är P 7, som är lokaliserat till Revingehed två mil öster om Lund, där Sveriges största pansarövningsfält finns.

Lästips:
Försvarsmaktens hemsida: www2.mil.se

Sidinnehåll 3

Kontakt