Jordbrukets landskap

Det skånska jordbrukets förändring. Det skånska jordbruket har genom århundradena genomgått stora förändringar.  

Konstgödning, dikning och effektivare jordbruksmaskiner har ökat livsmedelsproduktionen. Antalet företag inom jordbrukssektorn har minskat avsevärt, främst under de senaste 50 åren. Till detta kan läggas att utvecklingen går mot allt större gårdsenheter och att andelen företag med arrenderad mark ökat. 
  
Det finns dock marker där moderna brukningsmetoder inte använts. Detta gäller till exempel gamla naturbetesmarker som hävdats genom bete i många hundra år och som aldrig blivit gödslade eller uppodlade. Av ängen, den ogödslade naturliga slåttermarken som en gång satte sin prägel på bondens landskap, återstår endast små spillror. Jämförelsevis finns idag i landet som helhet lika mycket ängsmark som det tidigare fanns i en småländsk socken. Både betesmark och äng har ofta omfattande naturvärden i form av ett rikt växt- och djurliv. Många av dessa marker innehåller dessutom värdefulla kulturhistoriska spår som till exempel stenmurar, odlingsrösen och fägator som vittnar om tidigare generationers markanvändning och levnadsvillkor. Betesmarker och ängar bidrar också till ett vackert och varierat landskap.  

Varierande landskap

Landskapet i Skåne varierar beroende på berggrund, jordart, klimat och vegetation. Detta har gett olika förutsättningar för odling och djurhållning i landskapet. Redan på 1200-talet kunde man urskilja olika bygder i Skåne, slättbygd i söder och sydväst, skogsbygd i norr och däremellan ris- eller mellanbygd. Dessa bygder överensstämmer till stor del med naturens förutsättningar för jordbruk. I söder och sydväst brukades jordarna under mycket lång tid och det uppstod ett öppet odlingslandskap.

Den skånska slätten är idag en fullåkersbygd där stora gårdar ligger utspridda i ett landskap med räta vinklar och regelbundet ägomönster. Få odlingshinder finns kvar då vägar har rätats ut, diken fyllts igen och pilevallar, fornlämningar och åkerholmar odlats bort. Inom områden i norra Skåne fanns det inte samma odlingsmöjligheter för på de magrare jordarna. Större områden användes till bete av allmänning och uppodlingen skedde punktvis.


Mellan dessa områden återfanns den mellanbygd som även kallas risbygd. Här dominerades landskapet av öppna betesmarker. De regionala skillnaderna syns än idag genom att det är i Skånes slättbygd som de flesta stora jordbruksföretagen är belägna. Småjordbruken finns i skogsbygden medan mellanstora jordbruk finns i mellanbygden.

EU's påverkan

Idag är den agrara näringen till stor del beroende och påverkad av EU:s grundläggande jordbrukspolitik, men också av EU:s struktur- och regionalpolitik, som i stor utsträckning berör jordbrukssektorn. Miljö- och landsbygdsprogrammet 2000-2006 (LBU-programmet) omfattar ekonomiskt stöd till lantbruket med avsikt att bidra till en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar utveckling på den svenska landsbygden. I programmet ingår stödåtgärder som stöd till investeringar i jordbruks- och trädgårdsföretag, startstöd till unga jordbrukare, kompetensutveckling, kompensationsbidrag, miljöersättningar, stöd till förbättrad bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter samt projektstöd för utveckling av landsbygden. 
  
I modern tid har många betesmarker planterats med skog eller vuxit igen. Även samhällsutbyggnaden i form av bostads- och verksamhetsområden samt infrastruktur har tagit mycket mark i anspråk, särskilt i sydvästra Skåne. Trots kritik mot EU:s miljöersättningar och bidrag är de en viktig del för ett jordbruks fortlevnad och ofta en förutsättning för att marker ska skötas och hävdas. De är även grundläggande för att miljömålet ett rikt odlingslandskap ska uppnås.               

Kontakt