Marknadsplatser

Kiviks marknadsplats.

De skånska lantmarknaderna som fenomen går troligen tillbaka på det rika sillfisket som bedrevs runt Skånes kuster under 1200- och 1300-talen. Samtidigt försökte statsmakterna dirigera marknaderna till köpstäderna och gynna deras näringsliv. Tanken var att städernas livsmedelsförsörjning skulle säkerställas genom att handel koncentrerades dit, samtidigt som statsmakterna kunde uppbära tull på handel och köpenskap. Men traditionen var stark och vissa rena lantmarknader fick bestå. För köpstäderna blev lantmarknaderna ett intrång i deras handelsprivilegium.

Om marknaderna förlorade något i ekonomisk betydelse i samband med att förbudet mot landsköp avskaffades 1846 så har deras betydelse som nöjesfält och folkfest snarast ökat. Numera åker man till marknaden för att roa sig mer än för att göra inköp, även om det säljs och köps allt möjligt. Att handla har blivit ett stort folknöje. Tältgatorna med sina hundratals stånd lämnar knappt armbågsrum. Nöjesfältets karuseller, skjutbanor och tingeltangel är en enda röra av besökare, utropare och artister. Överallt hörs marknadsknallar, högtalarrop, skratt, motorknatter och musik.

De mest besökta marknaderna är de som hålls under industrisemestern i juli: Hörby, Hästveda, Degeberga, Kivik och Sjöbo. Kiviks marknad har medeltida anor och flyttade från Kiviks trånga gränder till strandheden mellan Kivik och Vitemölla 1806. I slutet av 1800-talet hade också stranden blivit för trång och marknaden flyttades ovan backafallen till ett sandigt fält, som också är marknadens nuvarande plats.

Kiviks marknad

Kivik är den marknad som blivit mest känd, inte minst genom författaren Fritiof Nilsson Piraten. "Socknarna miltals omkring voro avfolkade den dagen", skriver han i Bombi Bitt och jag. Denna bok filmatiserades i slutet av 1960-talet. Konstnärer som Karl Aspelin, Fritz Kärfve och Arvid Fougstedt avbildade gärna motiv från marknaden i sina målningar. Fast mest känd i modern tid har kanske marknaden blivit genom rapportering i media, särskilt 1960- och 70-talens nakenshower och raggarbråk har varit populära ämnen. I Hörby hölls den första marknaden den 29 juli 1748, trots protester från borgarna i Lund och Kristianstad.

Hörby marknad

Sedan början av 1800-talet hålls Hörby marknad den första torsdagen i juli varje år. För allmogen runt Ringsjön var handeln med kreatur det viktigaste inslaget på Hörby marknad. Hemvävda tyger, vagnshjul, bastrep, baljor och andra laggkärl såldes av bönderna, medan de i huvudsak inköpte redskap och kärl av järn och koppar. Västgötar, så kallade "boråsar", sålde tyg av olika slag. Till marknaden i Hörby kom folk resande ibland flera dagar i förväg. Dessa fick då söka logi i bondgårdarna. Byn var egentligen för liten för att ta emot allt folk som samlades där i samband med marknaderna, men klagomål var ovanliga; tvärtom var det aldrig roligare i byn än när det var marknad.

Romer och resande var ett ständigt närvarande mångkulturellt inslag på marknaderna. Romerna svarade för en stor del av cirkusunderhållningen och både romer och resande var i huvudsak de som hade hand om hästhandeln. Denna handel ansågs innehålla mycket fiffel och båg. "Hästhandlare" var en negativt laddad titel och förknippades gärna med romer och resande, eller tattare som de kallades jämsides med uttryck som knävlingar, dinglare, tavringar med mera.
 
Lästips:
Björkelund, Gottfrid & Lars Hansson: Hörby sockens historia (1950). Nilsson, Orvar: Kiviks marknad (1978). Nilsson Piraten, Fritiof: Bombi Bitt och jag (1932). http://www.skanerunt.nulänk till annan webbplats

Kontakt