Fängelser

De tidiga fängelserna placerades ofta i stadens utkanter, idag centrala lägen.  Fängelserna var gemensamhetsfängelser. 1840-41 infördes cellfängelser med en tydlig uppdelning mellan administrationsdel och celldel, exempelvis fängelset i Kristianstad,  länsfängelse som byggdes 1846. Länsfängelset vid Malmöhus, byggdes 1855 men revs 1937. Ystad uppfördes 1878 ett kronohäkte. Dagens skånska fängelser byggdes eller renoverades under 1980-90 talen.

De tidiga fängelserna placerades ofta i stadens utkanter, som idag har blivit centrala lägen. De förlades ofta i anslutning till slott och residens, i fonden av en gata eller på en höjd. Fängelser tillhör de första verkligt storskaliga byggnaderna, monumentalbyggnader som höjde sig över den övriga bebyggelsen och utgjorde viktiga landmärken i städerna. Omkring år 1800 fanns 35 fängelser i Sverige och i Skåne fanns fästningsfängelser i Kristianstad, Landskrona och Malmö. Fängelserna var så kallade gemensamhetsfängelser och kunde vara byggnader speciellt uppförda för ändamålet eller inrymmas i slott, rådhus eller fästningsvallar. Dessförinnan hade de dömda delat fängelse med de häktade. Många kvinnor och barn som dömts för brott eller omhändertagits för fylleri eller tiggeri placerades i tukthus med verksamhet som spinneri, klädmakeri, repslageri, väveri och smidesarbeten.

Genom riksdagsbeslut 1840-41 infördes cellfängelser. Det var en betydande reform inom fångvården som skulle få stor påverkan på landets fängelser. Cellfängelserna skulle framför allt vara praktiska och rationella, med en tydlig uppdelning mellan administrationsdel och celldel. Enhetligheten i utformningen är mycket påtaglig med en rak plan med mittkorridor och celler mot ytterväggarna, gulputsade fasader, murar och rastgårdar i tårtbitsform. Vid de större fängelserna lades den administrativa delen vinkelrätt från cellbyggnaden, vilket innebar att fängelset fick en T-form. Det äldsta exemplet på detta är fängelset i Kristianstad, som var länsfängelse och byggdes 1846. Länsfängelset i Malmö, vid Malmöhus, byggdes 1855 men revs 1937. Den mindre fängelsetypen, med administrationsdel och celldel i samma länga, användes vid mindre länsfängelser och för kronohäkten. I Ystad uppfördes 1878 ett kronohäkte som var landets sist uppförda fängelse av den mindre, raka fängelsetypen. Det lades ner 1984. Bland övriga fängelser kan nämnas att år 1861 började det östra tornet i Landskronas citadell att användas som fängelse efter att ha påbyggts med två våningar.

Malmöfängelset i stadsdelen Kirseberg togs i bruk 1914 och har en korsformad plan. Till den ursprungliga anläggningen hör bland annat en tingshusbyggnad, direktörsbostad och bostadshus. Efter drygt ett århundrade med cellstraff avskaffades detta genom den nya verkställighetslagen 1945. Fångvården återgick till gemensamhetsfängelset, celler slogs samman till arbetsrum och fönstren förstorades. Antalet fångar hölls nere genom villkorlig dom, villkorlig frigivning och dagsböter. Trots det ökade behovet av fångvårdsplatser. De fängelser som byggdes under 1950- och 60-talen skilde sig från tidigare anläggningar och utformades nu som ett stort antal låga byggnader, spridda över ett stort område innanför stängsel eller mur. Även ombyggnation förekom; till exempel byggdes kavallerikasernen i Helsingborg om till fängelse 1957. Debatten under 1970-talet gick ut på att äldre fängelser skulle läggas ner och ersättas av nya. Fängelset i kavallerikasernen i Helsingborg lades ner och ersattes 1979 av en anstalt, den första så kallade lokalanstalten, som innebar att intagna skulle kunna avtjäna sina straff så nära hemmet som möjligt och fungera i samarbete med anhöriga, arbetsgivare och sociala myndigheter. De fängelser som används idag är anstalter i Helsingborg, Ystad, två i Kristianstad samt tre i Malmö. Samtliga har byggts eller renoverats på 1980- och 90-talen.

Lästips: Åman, Anders: Om den offentliga vården (1976)              

Kontakt