Medeltida stadsbildningar

Många av Skånes städer är av medeltida ursprung. En kyrkobyggnad, äldre gatunät och torgplats är vad som oftast kan spegla stadens äldsta karaktär                        

Många av Skånes städer är av medeltida ursprung. En kyrkobyggnad, äldre gatunät och torgplats är vad som oftast kan spegla stadens äldsta karaktär och utveckling, medan profana medeltida byggnader endast återstår i enstaka miljöer. De skånska medeltidsstäderna skiljer sig från de som anlades i Sverige under samma tid. Sten var här ett byggmaterial, liksom i övriga området kring södra Östersjön. Många skånska städer skonades därför från totalbränder. Längre norrut var istället trä vanligare som byggmaterial. 

Stadsbildning

De skånska medeltidsstäderna uppstod inte i jämn takt under medeltiden och inte heller av likartade orsaker. Stadsbildandet kan avgränsas i epokerna tidigmedeltid, högmedeltid och senmedeltid. Medeltidsstaden karaktäriserades ofta av ett mer eller mindre oregelbundet planmönster gällande både gatunätets urformning och stadens yttre gräns. Bland medeltidens planmönster fanns dock flera med förhållandevis parallella och raka gator. Stora delar av gatunätet i Malmös och Landskronas medeltida stadskärnor visar exempel på detta. 

Lokalisering

Utifrån topografi, kommunikationer, vadställen eller vattenleder bands hamn, torg och kyrka samman genom olika regleringar från kungamakt, kyrka eller stormän inom övre samhällsskiktet. Kommunikationer hade en stor betydelse för städernas lokalisering och det finns ibland kvar vägsträckningar som huvudgator och infartsvägar. Städer som bildades vid vägmöten eller vadställen där kommunikationsleder möttes fick ofta ett sammanhållet stadsområde. Vissa städer var långsträckta och uppbyggda kring en enda långgata som löpte parallellt med kust, utmed vattendrag eller på en åsrygg. Helsingborg och Skanör är exempel på kuststäder som utvecklade ett gatunät med flera långgator utmed strandlinjen och med kortare tvärgator ner mot vattnet. I vissa kuststäder låg den äldsta huvudgatan istället i vinkel mot strandlinjen och mynnade i stadens hamn. Detta syns till exempel i Simrishamn. 

Administrativ koppling

De första medeltida städerna hade en stark koppling till kungsgårdarna, vilka utgjorde en del av den statliga förvaltningen. Städerna bildades som centra i kungamaktens administration och stärktes genom etableringen biskopssäten. I dessa städer utvecklades därtill både hantverk och handel tidigt. 1100-talet var början på en period med befolkningsökning och ekonomiskt tillväxt. Städerna förtätades och skiktningar i samhället ökade till att bli ett ståndssamhälle. Detta skapade utrymme för konsumtionsvaror och handel. Ett transportnät växte fram och städerna fungerade som mötesplatser för både lokal marknad och fjärrhandel, särskilt de med både land- och vattenkommunikationer. Torg bildades genom att huvudgatan vidgades eller där infartsvägar möttes. En mångkärnighet var typisk för de tidigmedeltida stadsbildningarna. Exempel på tidigmedeltida stadsbildningar är Lund, Helsingborg i form av högstaden kring den äldsta borganläggningen, Tommarp och Vä. Tidsmässigt hör även Lomma hit även om belägg saknas för att orten skulle vara anlagd på kungligt initiativ.

Vid kusten

Från 1200-talet anlades de högmedeltida kuststäderna primärt som köpstäder. Med Hanseförbundet som stark ekonomisk makt ökade den internationella handeln. Samtidigt ökade jordbruksproduktionen i städernas omland, vilket medförde ett ökat behov av avsättningsmarknad för jordägarna. Sillen var en annan viktig handelsvara längs de skånska kusterna och sillfisket en stor orsak till flera samhällsbildningar. En mängd städer anlades vid kusten, däribland Malmö, Trelleborg, Ystad, Simrishamn, Åhus och lågstaden vid strandremsan i Helsingborg. Skanör och Falsterbo, som utvecklades i samband med Skånemarknaden, centrum för sillhandel och andra varor, hör också hit. De städer som bildades under 1200-talet visar en tydlig koppling mellan torg, rådhus och stadskyrka och kallas ibland "rådsstäder". Även en kunglig borg med kontroll över den gemensamma hamnen, franciskan- eller dominikankloster i stadsområdets utkant och ett hospital utanför själva staden förekom.
  
Senmedeltidens stadsbyggande sammanföll med nyodling, folkökning och växande handel. Under samma tid utvecklades kyrkoorganisationen och den feodala samhällsstrukturen. I Skåne anlades ett mindre antal städer som Landskrona, Båstad och Luntertun. Den sistnämnda flyttade dock till det i början av 1500-talet anlagda Ängelholm. 

Efter medeltidens slut

Efter medeltidens slut, i början av 1600-talet, anlades Kristianstad (se vidare "Garnisonsstaden Kristianstad" under "Krigsmaktens landskap") som ersättning för medeltidsstäderna Vä och Åhus. Helsingborg, Landskrona och Malmö försågs med nya, kraftiga befästningsvallar. I början och mitten av 1800-talet beslutade man att riva stadsbefästningar i flera städer och ersätta dem med parker, offentliga byggnader och paradgator. Planteringarna innanför vallarna i Kristianstad var början till den stora Tivoliparken. Efter Kristianstads grundande dröjde det till järnvägs- och industrialiseringsepoken under 1800-talet innan några nya städer tillkom i Skåne. 

Lästips:

Améen, Lennart: Stadens gator och kvarter. Stadsmiljöns geografiska grunddrag (1973).

Andrén, Anders: Den urbana scenen: städer och samhälle i det medeltida Danmark (1985).

Den medeltida staden (Bebyggelsehistorisk tidskrift nr 3, 1982).

Hall, Thomas och Katarina Dunér (red.): Den svenska staden. Planering och gestaltning - från medeltid till industrialism (1997).

Friberg, Gunnel (red.): Stadens mönster - de historiska kartorna berättar (Riksantikvarieämbetet, 1998).

Skansjö, Sten: Skånes historia (1997)   

__________________________________________

Exempel: Medeltidsstaden Trelleborg

Trelleborg är en av de många skånska städer som anlades under 1200-talet då jordbruksproduktionen och sillfisket ökade och Hansan var en stark ekonomisk makt inom den växande internationella handeln. Även för Trelleborg var fisket en viktig förutsättning för stadsgrundandet, liksom det faktum att staden hade ett utpräglat gynnsamt läge vid kusten med en folkrik, bördig odlingsbygd. Medeltida fundament visar att kvarndrift för omlandet kan ha varit en av stadens funktioner. Öster om Trelleborg har funnits en köpingeort som påverkat namngivningen av fyra medeltidsbyar, Västra Köpinge, Kyrkoköpinge, Mellanköpinge och Dalköpinge. Ingen av dem utvecklades till medeltidsstad men i närheten växte istället den medeltida kuststaden Trelleborg. Kombinationen av närhet till gammal marknadsplats och etablerat ekonomiskt omland, hamnmöjligheter, gott sillfiske samt markområden lämpliga för bebyggelse nära stranden gjorde att Trelleborg växte fram på denna plats. En annan åsikt är att kungamakten stått som grundare till Trelleborg. Staden Trelleborg kan ha sitt namn efter den vikingatida ringborg som funnits här på 900-talet. Borgen hade portar i alla fyra väderstreck, var beklädd med palissader och omgiven av en vallgrav. År 1995 invigdes den återskapade delen av Trelleborgen.

Den medeltida stadsbebyggelsen uppstod på strandvallen där huvudgatan löpte parallellt med kusten och föregicks av en vikingatida boplats. En äldre norrgående väg mot slättbygden gick genom den vikingatida borgen och förbi stadskyrkan S:t Nicolai. Där gatorna gick samman bildades torget, idag Gamla Torget, som en breddning av huvudgatan. Senare har gatunätet byggts ut betydligt med fler parallella långgator och bredare tvärgator. Endast ruiner av klosterkyrkan finns kvar sydöst om Gamla torget och Nicolaikyrkan förlorade helt sin medeltida karaktär efter en ombyggnad under 1800-talet.

Enligt äldre kartor från 1700-talet tycks staden varit omgärdad av en befästningsvall som dock inte lämnat några spår efter sig. Ett franciskankloster anlades i staden kring 1270 och under perioden 1280-1300 tätnade bebyggelsen. Trelleborg fråntogs sin ställning som stad 1619 efter upprepade klagomål från konkurrentstaden Malmö men återfick stadsrättigheterna 1867.

Idag täcks det medeltida stadsområdet i Trelleborg av 1,5-2 meter tjocka kulturlager vilket medfört att den nutida topografin helt skiljer sig från medeltiden

Lästips:

Bengt Jacobsson: Trelleborg under vikingatid och medeltid, 1986

Harald Lindal: Trelleborgs medeltid, Till 700-årsminnet av Trelleborgs omnämnande som stad år 1257, 1957

Lars Wallin: Kvarteret Kråkvinkeln, Medeltida stadsgrävningar, Riksantikvarieämbetet 1991

Sten Skansjö: Skånes historia, 1997