Väckelserörelsen i Skåne

Missionskyrka i Osby

Under 1800-talet förändrades levnadsvillkoren radikalt för en stor del av Sveriges befolkning i samband med urbaniseringen av det svenska samhället. Folkrörelser i form av nykterhetsrörelsen, arbetarrörelsen och frikyrkorörelsen fick en stor betydelse i det starkt förändrade samhället, och erbjöd trygghet genom nya former av social gemenskap. 

Frikyrkorörelsen

Frikyrkorörelsen, som är den äldsta av de tre folkrörelserna, verkade för ett kristet samhälle. Till en början spreds de nya kristna strömningarna via grupper inom den svenska statskyrkan. De nya idéerna var en reaktion mot det etablerade samhället, varför de mötte motstånd från såväl regeringen som kyrkan.

Genom konventikelplakatet som gällde från 1720-talet förbjöds privata väckelsemöten som inte kunde betraktas som husandakt. Förbudet upphävdes 1858. Trots förbudet genomfördes en omfattande väckelse av de inomkyrkliga rörelserna runt om i landet. Under 1700-talets senare hälft fick de ett starkt fäste kring Linderödsåsen med omnejd. Dessa inomkyrkliga rörelser framhöll vikten av den enskilda människans relation till Gud, den personliga omvändelsen eller bekännelsen, till skillnad från det dominerande kollektiva kyrkolivet.  

Fria väckelserörelser

De fria väckelserörelserna utanför Svenska kyrkan växte fram vid mitten av 1800-talet. I Sverige uppkom tre stora frikyrkliga samfund: Baptistiska samfundet som omfattade Svenska Baptistsamfundet, Fribaptistsamfundet, Adventistsamfundet, Helgelseförbundet, Örebro missionsförening och Pingströrelsen, Kongregationalistiska samfundet till vilket Svenska missionsförbundet och Svenska alliansmissionen hörde, samt Metodistiska samfundet, som innefattade Metodistkyrkan och Svenska Frälsningsarmén.

Liksom i den tidigare inomkyrkliga väckelsen betonades individens självständighet. Flera av rörelsernas förespråkare var skeptiska till att församlingsmedlemmar tilläts ta nattvarden trots att det uppenbarligen skedde utan engagemang och kristen övertygelse. Dryckesvanorna bland prästerna inom statskyrkan var också något man var kritisk till, och flera av de frikyrkliga samfunden förespråkande nykterhet.

Baptismen ansågs vara en av de mest radikala rörelserna. Som bekräftelse på medlemmarnas personliga bekännelse genomfördes vuxendop genom nedsänkning i vatten. Innan rörelsen hade egna gudstjänstlokaler med dopgravar skedde dopen i närbelägna sjöar. Nattvarden och rättfärdiggörelse tillhör också rörelsens grunder.  

Frikyrkobyggnader

De frikyrkliga sammankomsterna förlades inledningsvis till tillfälliga lokaler i hemmen, lador eller som friluftsmöten. Samfundens framgångsrika utbredning under andra hälften av 1800-talet resulterade i en omfattande byggnadsverksamhet, då egna kyrkobyggnader uppfördes. Byggnaderna utgjorde såväl samlingslokaler som ett gemensamt skydd mot förföljelser.

Kyrkobyggnaderna uppfördes efter liknande mått med avvikelser för de olika frikyrkornas gudstjänstformer. Väckelseledaren och hans tal till församlingen var av stor betydelse i den frikyrkliga gudstjänsten, varför talarstolen fick en central plats i kyrkosalen. Frikyrkobyggnaderna fick till en början en enhetlig utformning utan särskilda symboler för de respektive samfunden. Byggnaderna liknade i lång utsträckning den övriga bebyggelsen på landsbygden.

De frikyrkor som uppfördes i tätorter och städer var generellt sett större och har ofta en mer kyrklik exteriör. I Skåne uppfördes de ofta i tegel. Dessa byggnader kunde vara mönstermurade och försedda med torn på taket. Höga fönster markerade kyrksalen och på fasaden fästes i regel samfundets symbol. Kyrkobyggnaderna på landsbygden täckte i allmänhet församlingarnas lokalbehov.   

Expansion i städer.

I städerna expanderade dock församlingarna drastiskt och de första frikyrkorna fick ganska tidigt ersättas av nya kyrkobyggnader. Till skillnad från den första omgången kyrkobyggnader fick den arkitektoniska utformningen större betydelse, och erkända arkitekter fick i uppdrag att rita de nya frikyrkorna. Samfunden hade med tiden också fått större behov av verksamhetslokaler för olika funktioner som till exempel studieverksamhet och expedition som nu infogades i de nya byggnaderna.

Under senare tid har nya kyrkobyggnader främst uppförts inom pingstkyrkorörelsen. Dessa byggnader har en tydlig kyrkliknande utformning som framhävs bland annat genom kyrksalens smala, höga fönster och branta sadeltak. I Skåne har Svenska kyrkan länge haft en stark ställning och frikyrkorna fick därmed en ganska begränsad utbredning.

Frikyrkor i norra Skåne

De frikyrkliga samfunden är i första hand koncentrerade till de norra delarna av länet. Baptismen, som är den äldsta av frikyrkorörelserna, blev tidigt en stark folkrörelse i Skåne. Framförallt i Kristianstadtrakten spreds baptismens budskap framgångsrikt. Ett annat frikyrkligt samfund som fick starkt fäste i dessa delar av länet var Svenska missionsförbundet.

Förekomsten av de övriga frikyrkliga samfunden är främst knuten till större tätortsområden som trakterna kring Malmö, Lund, Helsingborg och Kristianstad. I länets södra och centrala delar förekommer frikyrkor endast i begränsad utsträckning. Många frikyrkliga rörelser utgör små sammanslutningar varför tillgången till egna lokaler varierar.  

Lästips:

Baptism och fribaptism i Skåne. Hug - Skriftserie utgiven av Skånes Arkivförbund, Lund (1998).
Schnell, Jan-Bertil: Folkrörelsernas byggnader, i: Hall, Thomas och Katarina Dunér (red.): Svenska hus (1995).
Hellspong, Mats: Korset, fanan och fotbollen - Folkrörelsernas kulturmiljö i ett jämförande perspektiv (1991).

______________________________________________

Exempel: Osby Missionskyrka och SMU-gård

 

Frikyrkorörelsernas samlingslokaler på landsbygden finns utspridda i Skåne, företrädesvis i länets norra delar.

En del av landsbygdens missionshus fick en utformning där deras funktion som religiösa samlingslokal tydligt gick att utläsa. Missionskyrkan i Osby, med entrén placerad vid den ena gaveln, ett brant takfall, höga spetsbågiga fönster och torn är en typisk frikyrka i tätort.

År 1898 bildades Missionssällskapet i Osby och 1900 uppfördes Betaniakyrkan, nu Missionskyrkan, i två och ett halvt plan. Lokalerna på bottenvåningen användes för väckelse och söndagsskola. Till en början fick frikyrkorna i allmänhet en rektangulär tredelad grundplan. Utrymmet upptogs till största delen av en samlingssal med hög takhöjd. I övrigt bestod kyrkobyggnaden av två mindre rum; en mindre sal och ett kök eller en tjänstebostad. Tjänstebostaden kunde även förläggas till den andra våningen, vilket var fallet i Osbys Missionskyrka. 
  
Vaktmästarbostaden byggdes om 1968 för att anpassas till den 1957 bildade ungdomsverksamheten Osby SMU (Svenska Missionsförbundets Ungdom). Dessförinnan hade församlingen hyrt salar i närliggande Borgen för att täcka lokalbehovet på söndagarna. Genom försäljning av bland annat pastorsvillan på Norra Infartsgatan skapades ett ekonomiskt underlag för den planerade tillbyggnaden, SMU-gården. År 1977 stod den färdig, en tre plan hög tegelbyggnad med brant tak. Vanligtvis medförde tillbyggnader av missionshusen att flera av dem idag uppvisar en T- eller L-form, där det senare också visas i SMU-gården.

År 1981 påbörjades en ombyggnad av kyrksalen i gamla delen av byggnaden för att stämma överens med utformningen av tillbyggnaden. Bland annat vändes kyrksalen och gamla entrén stängdes. Entrén förlades istället i gränsen mellan de båda byggnaderna. Missionskyrkan är ett tydligt och representativt exempel på väckelserörelsens lokaler under det tidiga 1900-talet. Även den tillbyggda SMU-gården är tidstypisk och representativ.

Kontakt

Dela sidan:

Landshövding

Anneli Hulthén

Besöksadress

Östra Boulevarden 62 A, Kristianstad eller Södergatan 5, Malmö

Postadress

205 15 Malmö

Organisationsnummer

202100-2346

Följ oss