Kusten under förhistorien
Havet, sjöar och vattendrag har varit viktiga resursområden allt sedan stenåldern. Människorna livnärde sig på jakt, fiske och insamling och olika områden utnyttjades säsongvis allt efter årstidens växlingar.
Inlandsisens tillbakadragande blottlade först Kullaberg i västra Skåne, som då syntes som en ö i Kattegatt. För cirka 17 000 år sedan hade isen dragit sig tillbaka från Danmark och västra Skåne. Efter isens avsmältning har havsytan stigit och sjunkit i omgångar. Samtidigt har landet höjt sig när trycket från isen släppt, på så sätt har kustlinjen varierat.
Stora delar av Skåne låg under havets yta innan landhöjningen kom igång. Under äldsta stenålder var Skåne förenat med Danmark genom fast land. Först vid cirka 8000-6000 f. Kr. börjar Öresund bildas och omkring 6000 f. Kr. är nuvarande Danmark och Skåne helt åtskilda.
Längs delar av Skånes kust har havets olika stigningar format strandvallar. Järavallen går längs delar av Skånes sydvästkust och syns tydligt vid Lundåkrabukten. Att stora delar av dagens havsbotten en gång varit fast land blir tydligt när furustubbar flyter iland eller fastnar i fiskarnas nät.
De äldsta kända spåren vid kusten
Havet, sjöar och vattendrag har varit viktiga resursområden allt sedan stenåldern. Människorna livnärde sig på jakt, fiske och insamling och olika områden utnyttjades säsongvis allt efter årstidens växlingar. Kombinationen av bosättningar vid kusten och inlandet gav det bästa förutsättningarna för att utnyttja resurserna.
De äldsta kända spåren efter människor i Sverige har påträffats vid Segebro norr om Malmö och beräknas vara från cirka 10 000 f. Kr. Fynden av flintskrapor, knivar och pilspetsar härrör förmodligen från nomadiserande renjägare och lämningarna i Segebro kan ha utgjort ett tillfälligt renjägarläger.
Förhistoria vid sjöar och vattendrag.
Stora delar av förhistoriens sjöar och vattendrag är idag igenväxta och utgörs av torvmarker, här har man funnit spår efter Skånes äldsta boplatslämningar som till exempel i Ageröds mosse, Store mosse och Revinge mosse. Sjöar och vattendrag har inte endast fungerat som resursområden utan har även varit symboliskt viktiga både under förhistorisk och historisk tid. Exempel på kustnära boplatser från samma tid är Skateholm, Jonstorp och Häljarp.
Ytterligare havsnära boplatser ligger idag under vattenytan då havsnivån idag är högre än under äldsta stenålder. I boplatsernas kulturlager från skilda tidsperioder påträffas ofta fiskben som visar att fisk varit en viktig näring. Allt eftersom salthalten i Östersjön steg blev klimatet gynnsamt för saltkrävande arter som musslor, snäckor och fiskar.
Vid kusterna kunde man också inhämta flinta och annat stenmaterial, som var en viktig råvara för tillverkning av redskap.
Hällristningar
Hällristningar återfinns ofta i utpräglade kustmiljöer och längs vattendrag. Motiven kan variera men vanligt återkommande är avbildningar av skepp, vagnar, vapen, människor och jaktdjur. Innebörden kan vara fruktbarhetskult och gudadyrkan. Skånes stora hällristningslokaler finns bland annat i Järrestad och Simrislund i Simrishamns kommun. Inom ett kustbälte på upp till 3 mil från kust och inåt land påträffas de flesta av förhistoriens lämningar i Skåne. Även när odling och boskapsskötsel blev allt viktigare näringar, fortsatte närheten till kust och vatten att vara avgörande för boplatsernas lägen.
Säsongsboplatser nära kusten
Den yngre stenålderns megalitgravar ligger inte långt från dagens kustlinje och här återfinns även boplatser från samma tid. Bronsålderns gravhögar är ofta väl synliga från kusten, placerade på höjdlägen i landskapet. Ofta uppehöll man sig vid kusterna under givande fiskperioder. Exempel på sådana tillfälliga säsongsboplatser är Sandhammaren, där man uppehållit sig under delar av bronsåldern och Hjälmaröd i Vitaby, som utnyttjats tillfälligt vid övergången från vikingatid till medeltid.
Hav och vattendrag har fungerat som viktiga transportleder och varit avgörande för långväga kontakter. Skånes kust saknar naturliga hamnar, här kan åmynningarna ha utgjort skyddade lägen. Åmynningarna kan också ha utnyttjats som omlastningsplatser för vidare färd längs vattendrag eller över havet (se vidare under rubriken Löddeköpinge och andra köpingeorter).
Lästips:
Det skånska kulturlandskapet (2002). Skånsk kust. Skånes hembygdsförbunds årsbok 1976.
