Kulturmiljöprogram: Vanstad

Kring Vanstad utbreder sig en öppen odlingsbygd i en svagt kuperad terräng. Vanstadtorp med de vidsträckta åkerfälten och allén dominerar landskapet. Trakten har tagits i anspråk redan under förhistorisk tid, vilket bland annat påvisas av några gravhögar. Tidigare gick en färdväg på den svagt accentuerad åssträckningen, numera till hälften inbäddad i lövträdsvegetation. Åsen gav gott skydd och erbjöd genom sin goda naturliga dränering ett stabilt och torrt underlag för de vägfarande. Ungefär mitt på åsen står en rest sten, kallad Broås käring eller Broåsastenen. Milstenarna av 1700-talstyp visar att landsvägen ingick i gångna tiders skjutstrafiknät.

Området är i stor utsträckning påverkat av godset Vanstadtorp. Huvudbyggnaden, vitputsad och i tvåvåningar, uppfördes 1812 i en för denna tid klassisk stil. En park omger byggnaden och skiljer den från ladugården, vars längor i gråsten tillhör den traditionella sätesgårdsmiljön. I Vanstad finns flera gatuhus som uppförts på gammal tomtplats efter laga skifte 1832.

På vägen mellan Vanstadtorp och Vanstad finns en del av de gårdar som ligger kvar på sina ursprungliga platser. Den vitputsade prästgården, uppförd 1857, ligger på traditionell plats intill kyrkan och den tillhörande trädgården har kvar sin äldre uppbyggnad. Kring kyrkan finns även församlingshemmet och ett vitputsat spruthus från 1824. Skolan i rött tegel uppförde 1850 och är försedd med trappstegsgavlar. Vanstads mölla i byns östra kant är av typen holländare och byggd cirka 1750. Möllan byggdes om 1845 och var i drift fram till 1940.

Motiv för bevarande

Området karaktäriseras av ett odlingslandskap som präglats av storgodsdrift. Den till huvudgården koncentrerade bebyggelsen, vägsystem, utskiftade gårdar, allén och de omfattande brukningsarealerna är viktiga beståndsdelar i kulturlandskapet. Vanstad utgör ett tydligt exempel på skiftad by. Den högt belägna färdvägen med Broås käring visar på äldre vägsystem.