Ystads station

Ystad var på 1840-talet, i den svenska järnvägens barndom, förslaget som en av slutstationerna i det nya stambanenätet. Planerna ändrades och staden kom istället att knytas till stambanan genom privatbanan Ystad-Eslövs järnvägsbolag, som öppnades 1866.  Järnvägsbyggandet leddes av majoren och järnvägsingenjören Claes Adolf Adelsköld, som också ritade stationsbyggnaden.                         

​Den är den största av de tre stationsmodeller som han tog fram för fem privata järnvägslinjer, som etablerades i Skåne vid den här tiden. Järnvägstrafiken är fortfarande igång, även om stationshuset har fått en delvis ändrad funktion. Den praktfulla byggnaden används idag till största del som vandrarhem medan regiontrafiken och dess lokalkontor i bottenvåningen kan ses som en fortsättning på 1800-talets stationsfunktion.

Porten mot söder

Stationshuset vänder sin huvudfasad mot hamnen i söder och var tänkt som en port till staden för resenärer som kom med färja från kontinenten. Mot norr, där spåren ligger, fanns förr en banhall. Den gav skydd till spår och perronger, vilket var kännetecknande för större stationer. Stationshuset, uppfört i rött tegel, står som en tidstypisk representant för det sena 1800-talets offentliga byggverksamhet. Den hämtade sin inspiration i äldre tids byggnadsstil genom rundbågade fönsteröppningar, tegelfriser och mönstermurningar.

Stationshuset var från början anpassat för att, förutom väntsal och godsex­peditioner, även innehålla järnvägsbolagets kontor. I botten­våning­en är det möjligt att uppfatta de ursprungliga rumsvolymerna som vesti­bul och väntsalar. Här finns också delar av den fasta inredningen till exempel golvplattor och vägg­paneler bevarad. Andra våningen var anpassad för kontor och direk­tion. Byggnaden har invändigt ändrats vid fler ombyggnader och renoveringar och är till viss del inredd som vandrarhem.

Till en stationsmiljö hörde från början flera hus med olika funktioner, till exempel godsmagasin. I Ystad är detta rivet men tre mindre hus, sammanlänkade med stationshuset genom en röd tegelmur, står kvar. Två av dem, de mot öster, ingår i byggnadsminnets skyddsområde och har fungerat som förråd respektive toalett.

Motiv för byggnadsminnesförklaringen           

Ystads station har synnerligen höga kulturhistoriska värden kopplade till:

  • stationshuset är en representant för de många privata järnvägsbanorna i Skåne, som precis som stambanan, försågs med påkostade monumentala stationsbyggnader och därigenom manifesterade dåtidens tro på nya kommunikationer och modern teknik.
  • byggnadens skala, den röda tegelfasaden och de många medeltidsinspirerade byggnadsdetaljer som sammantagna speglar 1800-talets offentliga byggnadsverksamhet. Allt detta sammantaget bidrar till upplevelsen av den tidens järnvägsmiljöer.
  • att byggnaden har behållit mycket av den äldre karaktären  och att det är möjligt att läsa av byggnadens funktion.
  • den bevarade fasta inredningen där till exempel trapphus, golvplattor och snickerier ger bilden av en stationsbyggnad under 1800-talets slut.

Kontakt

Serviceinformation

Fakta

​Ystads kommun.

Byggnaden används som vandrahem och butikslokal.

Byggnadsminne 2001.