Stadsteatern i Malmö, Malmö Opera

När Malmö Stadsteater, dagens Malmö Opera, stod färdig i september 1944 uppfyllde det stadens önskan om en alldeles ny mötesplats för konstnärliga upplevelse, en folkteater, med plats för föreställningar och konsertupplevelse.

Det stora byggnadskomplexet fyllde också anspråken om en monumental fondbyggnad vid Fersens vägs södra del. Bakom det färdiga resultatet stod tre framstående arkitekter, Sigurd Lewerentz, David Helldén och Erik Lallerstedt. De hade deltagit i de olika arkitekttävlingar som utlysts för stadsteatern och tilldelats första respektive andra plats. Tillsammans hade de fått uppdraget att svara för den slutliga utformningen. Den komplexa byggnaden med alla sina delar står idag som en av landets bäst bevarade teaterhus, präglad av de nya idéer som utvecklades under 1930–1940-talen och den tidens modernistiska arkitekturstil.

Tanken på en ny teaterbyggnad, som ersättning för den vid Gustav Adolfs torg, tog fart under början av 1900-talet. På 1920-talet anlitades arkitekten Sigurd Lewerentz och ett förslag presenterades som skulle utgöra underlag för internationell arkitekttävling. Först några år in på 1930-talet utlystes tävlingen. Den vanns av Sigurd Lewerentz. Byggnadskommitténs ledord för det nya teaterhuset var att det skulle bli en folkets teater där kontakten mellan publik och skådespelare skulle stärkas. En av de främsta företrädarna för det nya synsättet var kommitténs socialdemokratiska ordförande Emil Olsson. Stor vikt lades vid att teatern skulle kunna anpassas efter olika behov och att den skulle fungera såväl för intima kammarspel och stora uppsättningar som för konserter med symfoniorkester. Inspiration till de tekniska lösningarna hämtades från kontinenten, bland annat för utformningen av en vridscen. Efter ytterligare diskussioner beslutade byggnadskommittén att de slutliga ritningarna skulle tas fram av arkitekterna Lewerentz, Lallerstedt och Helldén. Byggnaden kan ses som en kompromiss där Lewe-rentz stod för utformningen av den väl genomtänkta scenen och salongen medan Erik Lallerstedt och David Helldén svarade för byggnaden i stort och gestaltningen av foajéer och administrativa lokaler.

Europas modernaste teaterbyggnad” då teaterhuset invigdes 1944

Byggnadskomplexet är sammansatt av olika byggnadsvolymer, där var och en rymmer sin särskilda funktion. Scenbyggnaden med sin ansenliga höjd dominerar medan de andra byggnadsdelarna är lägre och varierar i våningsantal. Huvudentrén med foajé vänder sig mot norr och Fersens väg. Här finns också restaurangflygeln, vars takterrass på ett typiskt sätt speglar funktionalismens arkitektur. Invid restaurangen finns byggnadsdelen med den lilla scenen, Intiman, som nås från den bakomliggande teaterparken. Administrations- och verkstadsdel upptar komplexets södra del. Fasaderna har olika uttryck. Mest påkostad är foajédelen med stora glaspartier och väggar klädda med Ekebergsmarmor. De övriga fasaderna är i ljus korrugerad eternit alternativt gult tegel. De blankfernissade fönster-bågarna i ek eller teak är typiska för 1940-talet.

Med plats för 1511 teaterbesökare

Byggnaden har en av Europas större scener med en yta av 600 kvadratmeter och en vridscen, vars diameter är 20 meter. Förscenen, som är höj- och sänkbar, kan användas för att förlänga scenen eller som orkesterdike. Interiören är mycket påkostad till sitt utförande och materialen är exklusiva. Foajén har en karaktär av festsal där dekorativt utformade trappor med smidesräcken leder upp till foajéns andra våning. Golven har parkett där band av vit Ekebergsmarmor delar in golvytan i fält. Inredningen följer ett färgtema i svart, vitt och grått. Salongens stolsinredning är dock traditionsenligt i rött. Stora salongens väggar och tak är klädda med lönnfanér. Den praktfullt utformade armaturen intar en särställning. Här finns Edvin Öhström stora glasplafond och David Helldén olika glasarmaturer, allt tillverkat vid Orrefors glasbruk. Helldén har också svarat för mycket av övrig inredning, bland annat foajéns glasmontrar och bänkar. Även mönstret i möblernas tyg, vars motiv hämtats från den grekiska teatern, är framtaget av Helldén. De specialritade möblerna i foajéer, loger och restaurang bär möbelformgivaren Sigrun Bülow-Hübes namn. Förutom det gula teglet i fasaden, som producerades vid Lomma tegelbruk, har även annat material en skånsk koppling, till exempel skivorna i svart Komstadsten på de många garderobsdiskarna.

Den konstnärlig utsmyckning tar sig olika uttryck. Flera konstnärer har bidragit. I foajén möts besökaren av Bror Marklunds skulptur "Thalia" från 1944. Den stora väggmålningen i övre foajén är målad av Martin Edmond och har motiv hämtade från Shakespeares pjäser. Gobelängen på motstående vägg är ett verk av Per Siegård och utförd av Barbro Nilsson. Stora scenens ridå är nytillverkad 1999 efter den ursprungliga, som vävdes av Elsa Gullberg.

Ett torg enligt italienskt mönster

Likt ett italienskt torg, en piazza, öppnar sig den stenbelagda ytan framför operabyggnaden. Den förbinder gatan och byggnaden och leder besökaren in i den stora foajén. Torget är en del av operans arkitektoniska helhet och är utsmyckad med konstnären Nils Sjögren skulpturfontän "Tragos" från 1953, utförd i kalksten och brons.

Nya tider, nya lösningar

Den stora komplexa byggnaden har med tiden anpassats utifrån moderna krav. Det gäller de administrativa delarna och Intiman men också teknik i scenhuset. Vid 2005-års renovering togs bland annat tågvinden ned. Olika krav på tekniska anläggningar har inneburit förändringar på ljud-, akustik- och belysningssidan. En större tillbyggnad med orkestersal, repetitionslokaler, dirigentloger, kontor och personalutrymmen gjordes på 2010-talet.


Här kan du läsa mer om teatrar i länets Kulturmiljöprogram/ Skånes historia och utveckling/Fritidens landskap/Teatrar.

Motiv för byggnadsminnesförklaringen

Före detta Stadsteatern, Malmö opera har synnerligen höga kulturhistoriska värden kopplade till:

  • såväl det konstnärliga uttrycket som den arkitektoniska utformningen.
  • att den är en välbevarad representant för 1940-talets estetik och arkitektur.
  • att den vittnar om 1900-talets syn på teatern som mötesplats för samhället i hela sin bredd.
  • att byggnaden berättar om Malmös stadsutveckling vid mitten av 1900-talet.
  • att det framstår som en symbolbyggnad för staden.
  • att Stora scenen och Intiman med sina salonger och foajéer tillsammans med sina specialritade inredningar är bevarade och att de står som ett tydligt uttryck för 1940-talet såväl vad gäller utformning som materialval.
  • att delar av den tekniska utrustningen som bland annat vridscenen är bevarad.

Kontakt

Serviceinformation

Fakta

Malmö kommun, adress Östra Rönneholmsvägen 20.

Operabyggnad.

Byggnadsminne 1994.