Sporrakulla

Sporrakulla

Sporrakullagården ligger i Kullaskogen, nordost om Sibbhult i Göinges skogsbygd i norra Skåne. Runt gården utbreder sig ett lövängslandskap med hamlade träd, hagmark och stengärdesgårdar. Det berättar om den boskapsskötsel som funnits på gården, där slåtter och lövtäkt har haft stor betydelse. De välbevarade byggnaderna minner om en lång tradition av träbyggande, som är kännetecknande för norra Skåne där det funnits god tillgång av byggnadsvirke.

Gårdens historia känd sedan 1500-talet

Sporrakullas historia kan följas långt tillbaka i tiden och gården finns nämnd bland annat i skattelängder från 1580-talet. Under 1600-talet blev Sporrakulla en arrendegård under Råbelöfs gods, som ligger 25 kilometer söder om gården. Av handlingar från 1650-talet framgår att det var oroliga tider i Göingebygden efter att Skåne blivit svenskt. Det nämns att gårdens arrendator Bent Oredtzen tillsammans med femton andra personer var anklagad för att ha hjälpt snapphanar i trakten och försett dem med mat.

Gården fortsatte att vara arrendegård långt fram på 1900-talet. Den siste arrendatorn flyttade från gården 1964. Idag ägs Sporrakulla av Stiftelsen Skogssällskapet. Östra Göinge kommun svarar för vård och underhåll. Glimåkra hembygdsförening har hand om guidningen av gården och håller den öppen under sommaren. Byggnaderna och gårdsplanen ligger inom Sporrakulla naturreservat, som bildades 2010.

En fyrlängad gård med ett sydgötiskt hus

Gården ligger på västra sluttningen av en höjdrygg och har sina längor samlade kring en gräsbevuxen gårdsplan. De är byggda i trä och har, frånsett ett av de två boningshusen, ingen brädfodring. Tillsammans med de spåntäckta taken ger detta ett ålderdomligt utseende.

Gårdsmiljön har förändrats genom åren men karaktären av 1700- och 1800-tals gårdsanläggning finns kvar. Troligen har gården i äldre tid haft en annan uppbyggnad där boningshuset låg i norr och uthusen i söder, vilket förr var vanligt. Sannolikt hade de gamla uthusen tjänat ut och ersatts av nya, större som krävde mer utrymme varför längorna flyttades till en ny större gårdsplan norr om boningshuset. Detta skulle kunna vara en förklaring till varför boningshuset inte följer gängse mönster med eldstad och ugn vänd från gårdsplanen utan istället inåt mot denna.

Det äldsta huset är det knuttimrade, västra boningshuset. Det har tidigare daterats till 1700-talets första hälft men sentida undersökningar av timret, genom så kallad dendrokronologi, visar på att timret fälldes de första åren på 1800-talet. Det är ett så kallat sydgötiskt hus, även kallat högloftstuga. Byggnadstypen är ålderdomlig och känd i de sydligaste landskapen sedan medeltiden. Det sydgötiska huset består av en ryggåsstuga, som på ena, eller ofta båda gavelsidorna, har en högre bod, ett härbergshus. Ryggåsstugan var själva boningshuset och här fanns eldstaden. Bodarna användes för förvaring, de kunde även fungera som sovplats under sommaren. På Sporrakulla är ryggåsstugan påbyggd och har samma höjd som den västra boden. Ombyggnaden har troligen skett vid mitten av 1800-talet. Ett tiotal år därefter revs den östra boden och en ny arrendatorbostad byggdes på dess plats. Ett karaktäristiskt kännetecken för ryggåsstugan är murstockens och skorstenens placering i det norra takfallet. En äldre detalj är de inmurade, flata stenarna i skorstenen som försvårade för regnvattnet att rinna in mellan skorsten och tak. Invändigt finns den stora eldstaden med sin bakugn och sättugn i järn bevarade. Sättugnen underlättade och förbättrade uppvärmningen och var ett statusföremål, som började bli vanlig på gårdarna under 1800-talet.

Gårdens uthus, det vill säga stall, loglänga och en tredje länga som innehåller bodar, en mindre loge, svin- och hönshus, är alla i skiftesverk och ligger på gårdsplanens norra del. Portlidret, i den norra ekonomilängan, var förr inkörsel till gårdsplanen. Undersökningar av virket i byggnaderna, genom så kallad dendrokronologi, har daterat husen till de första åren av 1800-talet. De följer genom sitt byggnadsskick en äldre och månghundraårig byggnadstradition. Gårdens brunn, belägen på gårdsplanen, har en gammal utformning med brunnskar i trä och hög brunnssvängel.

Fägatan, som leder ut från gården till markerna, är typisk för äldre odlingslandskap. Tjärdalar och kolbottnar visar på den tjär- och kolframställning som förr var vanlig. Delar av arrendet betalades under vissa tider i tjära, till exempel levererade arrendebonden Sven Pehrson 1837 närmare 100 liter tjära till Råbelöf.

Här kan du läsa mer om gårdar och den skånska skogsbygden i länets Kulturmiljöprogram avsnitten /Skogens landskap/Skog och bebyggelse, /Skogen och jordbruket samt i /Jordbrukets landskap/Odlingslandskapet geografiska förutsättningar.

Motiv för byggnadsminnesförklaringen

Sporrakulla har synnerligen höga kulturhistoriska värden kopplade till:

  • gårdens ålderdomliga och välbevarade karaktär, som berättar om bondesamhället och levnadsförhållanden under 1700- och 1800-talen. De omgivande markerna förstärker intrycket.
  • gårdslängornas byggnadsskick i såväl knuttimring som skiftesverk. Tillsammans ger de en bild av äldre tiders bebyggelse i Skånes skogsbygder.
  • byggnadernas material och detaljer som speglar ett traditionellt hantverksutförande och som bidrar till att förstärka upplevelsen av gården.

Kontakt

Serviceinformation

Fakta

Östra Göinge kommun.

Museum och säsongsvis öppet för besök. Strövområde med vandringsstigar.

Byggnadsminne 1974.