Slottsmöllan i Malmö

På befästningsvallarna till Malmöhus slott stod det redan på 1600-talet en väderkvarn. De höga vallarna gjorde det möjligt att ta tillvara vinden på bästa sätt i det i övrigt låglänta landskapet och därför placeras väderkvarnar här.

Dagens kraftiga holländarkvarn, byggd 1851, är rest på den del av fästningen som benämns bastion Stenbock. Troligen svarade den erfarna kvarnbyggaren Christian Sjöström från Svedala för arbetet. Slottsmöllan står som urtypen för en skånsk holländare med sitt höga kvarnhus, den kraftiga omgången, vingarna och den kupolformade hättan. Kvarnmaskineriet är i behåll och vingarna fungerar. Mjölnares bostadshus finns bevarad, en traditionell vitkalkad länga från 1854.

För driften av kvarnen svarade en av stadens borgare och i arrendekontraktet stod att en viss mängd mald säd skulle levereras till befästningen. I början av 1800-talet förlorade Malmöhus sin betydelse som fästning och kom istället att fungera som fängelse. Kvarnverksamheten fortsatte men kravet på malning för kronans räkning gällde inte längre utan det mesta av mjölet kunde arrendatorn sälja till stadens bagare.

En kvarn med stor kapacitet

Slottsmöllan är en typ av holländarkvarn som närmast har danska förebilder. Genom att den övre delen, hättan och vingarna, kan vridas efter bästa vindförhållanden får man den mest effektiva malningen. Kvarntypen kom att ersätta den äldre stubbamöllan. När det fanns som flest väderkvarnar i Skåne under 1870-1880-talen rörde det sig drygt 1 400 stycken, de flesta av dem var holländare. Vid sekelskiftet 2000 fanns det drygt 100 skånska holländare kvar.

Originalritningen till Slottsmöllan finns bevarad, vilket är ovanligt. Den förvaras i Krigsarkivet. Ritningen stämmer till stor del överens med hur kvarnen ser ut idag. Den höga bottenvåningen, stenfoten, i gråsten har en genomgående körport där spannmål lämnades och det malda mjölet hämtades. Själva kvarnhuset, bölet eller skrået, är åttkantigt och pappklätt och rymmer fyra loft; det vill säga broloft, kvarnloft, hissloft och hätteloft. Från den kraftiga omgången, eller balkongen, manövrerades vingarna och kläddes med segel för malning. Maskineriet finns kvar och är körbart. De ursprungliga kvarnstenarna i natursten har bytts mot gjutna i konststen. Det är okänt när hättans vindflöjel i järnsmide sattes upp. Den visar vindriktningen och är utformad som ett drakhuvud, ett motiv som kännetecknar många gamla flöjlar. Att köra en väderkvarn var hårt arbete. Det krävde en ständig uppmärksamhet på väder och vind. Under högsäsong var möllaren och hans möllaregesäll och möllaresven sysselsatta dygnet runt, ibland krävdes dessutom extra personal.

Malning under hundra år

En stor renovering genomfördes på 1940-talet och drygt femtio år senare, 1989 till 1990 ytterligare en. Därefter har olika underhållsarbeten gjorts. Den siste slottsmöllaren, Lars Thorell, började arbeta på kvarnen 1892 och var under mer än femtio år knuten till verksamheten. Från 1907 fram till 1945 var han arrendator. Sedan 1895 har kvarnen varit i Malmö stads ägo. Idag är den en del av Malmö museum. I mjölnarbostaden har mycket av den äldre fasta inredningen bevarats. Den lilla trädgården med buxboms- och kryddväxterplantering intill mjölnarbostaden anlades på 1900-talet.


Här kan du läsa mer om kvarnar i länets Kulturmiljöprogram/Jordbrukets landskap/De skånska möllorna

Motiv för byggnadsminnesförklaringen

Slottsmöllan har synnerligen höga kulturhistoriska värden kopplade till:

  • den är en del i stadens och fästningens Malmöhus historia.
  • den berättar om de skånska holländarekvarnarnas storhetstid under 1800-talet.
  • väderkvarnen som en symbol för det skånska landskapet.
  • att kvarnen i sin helhet är välbevarad och kvarnverket funktionsdugligt.
  • att kvarnmiljön på traditionellt vis omfattar både kvarnbyggnad och mjölnarbostad.

Kontakt

Serviceinformation

Fakta

Malmö kn, adress Kung Oscars väg 2.

Museibyggnader.

Byggnadsminne 1993.