Skanörs rådhus

Skanör har en historia som sträcker sig tillbaka till medeltiden. Det var det inkomstbringande sillfisket i Öresund och de till fisket knutna skånemarknaderna, som gjorde att en blomstrande handelsplats kunde utvecklas här under 1200-talet.

Förödande bränder har drabbat Skanör vid flera tillfällen på 1800-talet. Större delen av den äldre bebyggelsen har blivit förstörd, medan kyrkan och rådhuset har undgått större skador. De båda byggnaderna ligger vid det stensatta torget i Skanörs norra del. Rådhuset stod klart 1777 och präglas av sin tids klassicerande byggnadsstil. ​

Rådhuset – stadens förnämaste offentliga byggnad

Rådhusen var långt in på 1800-talet en av de få offentliga byggnaderna i de svenska städerna. De användes för både rättsväsendet och stadens civila förvaltning. Placeringen vid stadens torg var tillsammans med en påkostad utformning en markering av byggnadens betydelse.

Under lång tid hade stadens domstol, rådstugan, fått hålla till i lokaler som borgmästaren skulle tillhandahålla. Detta motsatte sig den nya borgmästaren Leonard de la Rose, då han tillträdde tjänsten på 1750-talet och ansåg att ett rådhus skulle byggas. Först 1771 beviljades pengar till nybyggnad av ett rådhus. För påskynda bygget gav han stadens borgare i uppdrag att hämta byggnadsmaterial till rådhuset från de två övergivna medeltidsborgarna i Skanör och Falsterbo, vilket mötte stort motstånd. Det dröjde till 1776 innan stengrunden kunde läggas och 1777 stod byggnaden färdig. De la Rose var mycket driftig och genomförde bland annat en sammanslagning av städerna Skanör och Falsterbo. Han såg även till att skolhus byggdes, att postkontor inrättades och att torg och gator fick stenbeläggning.

1700-talet präglar både exteriör och interiör

Det finns inga nybyggnadsritningar till Skanörs rådhus bevarade men det finns en tradition som säger att arkitekten var överintendent Carl Fredrik Adelcrantz. Han var under åren 1767-1795 överintendent och ledare för det statliga kontor, som senare kom att kallas Överintendensämbetet. Kontoret svarade för granskningen av om- och nybyggnader av landets publika byggnader, till exempel kyrkor, residens och rådhus. Det hände även att kontorets arkitekter svarade för byggnadsritningarna.

Skanörs rådhus putsade tegelbyggnad har en symmetriskt uppbyggd fasad och ett kraftigt valmat tak. Tillsammans med de rusticerande partierna vid entrén och hörnen speglar huset det sena 1700-talets ideal. Allt detta stämmer väl överens med de direktiv som utgick från det statliga ämbetsverket för landets nya bebyggelse, såväl den kyrkliga som den profana. Flera svenska städer fick vid den här tiden nya rådhus och ett liknande det i Skanör, byggdes i Helsingborg.

Taket, som idag täcks av ett speciellt tegel, så kallat bäversvanstegel, har troligen från början varit halmtäckt. De renoveringsarbeten som har gjorts efter att den kommunala förvaltningen flyttade ut 1970, har syftat till att återställa den ursprungliga 1700-talskaraktären. Den äldre planlösningen och delar av den äldre fasta inredningen har behållits. I rådhushallen finns den öppna spisen kvar och i domsalen den blåmönstrade kakelugnen. Tillsammans med de äldre fyllningsdörrarna med så kallade bockhornsbeslag och den tidsenliga möbleringen förstärks upplevelsen av 1700-tal.

Byggnaden kom efter årsskiftet 1946-1947 inte längre att vara platsen för stadens domstol, rådhusrätten, och 1970 upphörde rådhuset som förvaltningsbyggnad. Idag lokalerna används för föreningsmöten, vigslar och evenemang av olika slag.

Du kan läsa mer om kuststäder i länets Kulturmiljöprogram

Motiv för byggnadsminnesförklaringen

Skanörs rådhus har synnerligen höga kulturhistoriska värden kopplade till:

  • att det berättar om 1700-talets rådhus såväl vad gäller dess exteriör som interiör.
  • att det har en välbevarad, ålderdomlig karaktär.
  • byggnadens stora betydelse för Skanörs stadsbild och miljön kring Rådhustorget.

Kontakt

Serviceinformation

Fakta

Vellinge kommun.

Kommunalägd byggnad.

Byggnadsminne 1969.