Rosenvingeska och Beijerska husen i Malmö

Rosenvingeska huset, uppfört 1534, är ett av stadens förnämsta och bäst bevarade 1500-talshus. Det ligger utmed stadens gamla huvudstråk Västergatan.

Handelsstaden Malmö hade nära kontakter med städerna i Nordeuropa och invånarna tog snabbt till sig nya influenser. Gedigna hus, murade i rött tegel med dekor i vit kritsten, kom att ge stadens bebyggelse en speciell prägel och i Malmö finns fler bevarade tegelhus från 1500-talet än i Skandinavien i övrigt. På samma gård som Rosenvingeska och utmed dess norra sida ligger Beijerska huset, byggt 1873. Det är ritat av en av 1800-talets stora arkitekter, Helgo Zettervall. Det ståtliga huset, influerat av franska renässansslott, utgör en del av den representativ vy som Norra Vallgatans fasader vänder mot stadens hamn.

Rosenvingeska huset är byggt i en övergångstid. Flera stora byggprojekt påbörjades vid den här tiden, varav kungens ombyggnad av Malmöhus var det främsta. Renässansstilen kom att bli högsta mode. Det praktfulla hus, som Anne Pedersdotter Liljefeldt lät bygga, vänder långsidan mot gatan. Det pekar på ett nytt bebyggelsemönster i 1500-talets städer då man går ifrån det äldre mönstret där huvud-byggnaden låg med gaveln mot gatan. Anne var dotter till borgmästaren i Helsingör och änka efter Mogens Jensen Rosenvinge. Han hade en hög tjänst som skrivare hos kung Christian II. Man kan tänka sig att paret rörde sig i kretsar där det var lätt att ta del av nya idéer och modeströmningar.

Ett spegelvänt hus med två bostäder

Den långsträckta byggnaden är uppförd i två våningar och fasaden är symmetriskt uppbyggd med två separata ingångar. Huset innehöll från början två spegelvända lägenheter. Den västra hälften var avsedd för Anne Pedersdotter och den östra troligen för dottern Anne Mogensdotter. Förutom fasadens röda tegel och kritstensdekor hade huset från början andra typiska och påkostade detaljer som trappstegsgavlar och blyinfattade fönster. Planlösningen, som till stor del finns kvar, följde tidens mönster med förstuga, stuga, vilket var det samma som sal, lillstuga och kammare i bottenvåningen samt överstuga och två kammare på andra våningen. Byggnaden vilar på en stor källare, som har två källarnedgångar markerade i murverket.

En papperstapet från 1500-talet

Man kan föreställa sig att rummen tidigt fick en rik dekor med gråtonsmålerier och papperstapeter. Den utsmyckningen finns bevarad, om än i liten omfattning. I några rum finns partier med frodigt målat växtmotiv, som är typiskt för inredningsmåleri från den här tiden. Ett ovanligt fynd gjordes vid 1950-talets renovering då en papperstapet, daterad till senare delen av 1500-talet, påträffades. Den är Nordens äldsta idag kända papperstapet. Papperstapeter var på 1500-talet en statusvara och en dyrbar importvara. Tapetmönstret har rosor och bandornament och visar på likheter med en engelsk tapettyp.

"Ack människa, betänk din lott”

Under 1500- och 1600-talen förekom inskriftstavlor i sten på fasadmurarna, framför allt på slotten men även på städernas borgarhus. Det var ett sätt för byggherren att manifestera sin rikedom och sin betydelse. Den välbevarade inskriftstavla ovan västra ingången är ett utmärkt exempel. Den är fint huggen och bär årtalet 1534, vilket man tolkat som husets byggnadsår. Stenen pryds dels av det Rosenvingeska vapnet, en ros och en vinge, dels släkten Liljefeldts vapen med två liljor. I mitten finns ett kristussymbolen IHS, omgiven av en törnekrona och ovanför detta en text, skriven på plattyska "Ack människa, betänk din lott, Hur Gud av jord dig skapat blott, Hur döden smyger, tjuven lik, Och rycker bort båd´ arm och rik."

På husets gårdssida kan man se fönstrens ursprungliga placering och här syns också spåren efter två priveter, små utbyggnader som i gamla tider fungerade som hemlighus.

På vanligt vis ligger ekonomibyggnader på gårdssidan där de inramar det stensatta gårdsutrymmet. De har ett enklare utförande än gatuhuset och är traditionsenligt byggda i korsvirke. Byggnadsåret är 1561.

Beijerska huset

Trots dagens benämning på huset så hette byggherren Gustav Adolf Hedman. Han var grosshandlare och ägare till Rosenvingeska huset. Det hus han lät bygga 1872-1873 svarade väl mot de olika funktioner som en grosshandlare kunde behöva med bland annat praktvåningar, kontor och butiker samt magasinsdel. 1917 övertog firman G & L Beijer huset och det ombyggdes till kontor.

Fransk slottsarkitektur var vägledande för Helgo Zettervalls utformning av husets exteriör och syns till exempel i det högresta taket, den symmetriska, ljusputsade fasaden och takets smidesräcken. Den här sortens putsfasad i renässansstil kom att bli representativ för mycket av ny bebyggelse i Malmö under 1870-1880-talen.

Restaureringsarbeten på 1950-talet

Mycket av Rosenvingeska husets utseende ändrades vid en större ombyggnad 1815 då både exteriör och interiör anpassades efter tidens smak. Fasad och stenutsmyckning täcktes av ett tjockt putslager, fönsterindelningen ändrades och gavlarnas tinnar togs ned. Invändigt försågs huset med nya snickerier och kakelugnar. Först på 1950-talet gjordes insatser för att återställa fasaderna till sitt 1500-talsskick och en genomgripande restaurering igångsattes. Restaureringsarbetet följdes av malmöforskaren Einar Bager och det var han som svarade för att de välbevarade kalkmålningarna, inskriftstavlan och tapeten undersöktes och togs om hand.

Här kan du läsa mer om de skånska städerna i länets Kulturmiljöprogram/ Stadens landskap/Medeltida stadsbildningar

Motiv för byggnadsminnesförklaringen

Rosenvingeska och Beijerska husen har synnerligen höga kulturhistoriska värden kopplade till:

  • att det välbevarade Rosenvingeska huset berättar om 1500- och 1600-talens tegelbyggnader i de skånska städerna. Det är ett av de äldsta av de få som finns bevarade idag.
  • de speciella karaktärsdragen som kommer till uttryck i Rosensvingeskas fasad med sitt röda tegelmurverk, dekoren i vit kritsten och det branta sadeltaket.
  • att såväl huvudbyggnaderna som gårdsflyglarna med sina olika karaktärer och byggnadstekniker speglar en välbeställd stadsgård och dess utveckling från sent 1500-tal till sent 1800-tal. De minner om Malmös betydelse som handelsstad under fem århundraden.
  • interiören i Rosenvingeska huset med sin planlösning, sin 1500-tals tapet och de bevarade 1500- och 1600-tals väggmålningarna samt delar av fast inredning som snickerier och kakelugnar.

Kontakt

Serviceinformation

Fakta

Malmö kommun.

Kontorslokaler och bostad.

Byggnadsminne 1993