Östervångskolan i Lund

Östervångskolan i Lund

Den senare hälften av 1800-talet är en period som utmärks av ett stort socialt engagemang och en breddad skolutbildning. Specialritade skolhus uppfördes och Östervångsskolan i östra Lund är representativ för den här tiden. Den byggdes under åren 1869 till 1871, som skola för dövstumma. Byggherre var Malmöhus och Kristianstads läns landsting. Det u-formade byggnadskomplexet i gulaktigt tegel ligger indragen från Dalbyvägen, omgivet av en lummig park.

Skolan invigdes höstterminen 1871. Det officiella namnet var Skånes anstalt för döfstumma i Lund. Den vände sig från början till yngre dövstumma, i första hand barn i skolåldern inom Malmöhus och Kristianstads län. Skolledningen anlitade den danska arkitekten J E A Nielsen att ta fram ritningar. Arkivmaterial från nybyggnadstiden lämnar detaljerade upplysningar. Byggmästare var P C Sörensen, huvudtrappans gjutjärnstrappa tillverkades av Kockums mekaniska verkstad, tegel levererades från tegelbruket i Nordanå och F H Kockums tegelbruk i Bjärred samt även av tegelmästare Nils Jönsson i Lund.

Ett borgliknande skolhus

Byggnaden i två våningar är tidstypiskt utformad i en medeltidsromantisk stil med hörntorn och rik tegeldekor. De höga, blyspröjsade fönstren i mittpartiet markerar den stora samlingssalen, ursprungligen använd som kyrksal. Den har en dekorativ utformning med dekormålade väggar i kvaderrustik, bröstningspanel, profilerade snickerier och kassettak med schablonmålningar. Utifrån den centrala trapphallen med en rikt utsirad trappa löper korridorer med salar. I flyglarna mot norr fanns från början sovsalar. De var uppdelade för flickor respektive pojkar och låg åtskilda från varandra med en lärare- respektive lärarinnebostad placerad precis utanför sovsalsdörrarna. I anslutning till pojkarnas sal låg gymnastiksalen och vid flickornas låg köket. Källaren var inredd med verkstäder för snickeri, skrädderi och skomakeri samt en slöjdsal. Matsalen låg i bottenvåningen på den västra flygeln. I byggnaden fanns bostäder för föreståndare, lärare och lärarinnor samt husmoder, gårdskarl och kökspersonal. Tvårumslägenheter för gifta par fanns på bottenvåningen och ettor för ensamstående på övervåningarna. På vinden fanns från början två sjukrum.

I början hade skolan 60 till 70 elever. Undervisningen var sexårig. Då lagen om allmän skolplikt för dövstumma barn antogs 1889 slogs skolan i Lund samman med den i Blekinge till Tredje dövstumskoldistriktet och skolgången blev åttaårig. Verksamheten förstatligades 1938 och Lund blev upptagningsskola för södra dövstumskoledistriktet. Internatverksamheten fanns kvar till 1973. Under åren har skolhuset anpassats utifrån moderna undervisningsmetoder men planlösning och flera äldre detaljer bland annat snickerier minner om den första skoltiden.

Tomten ligger utanför den gamla stadskärnan och användes enligt äldre kartor som "lertägt för Staden" Dammarna i parkens södra del minner om täktverksamheten. De slingrande gångarna, de högväxta lövträden och rabatterna ingår som en karaktäristisk del i äldre tiders skolmiljö. Här fanns även grönsaks- och trädgårdsodling och skolan var till viss del självförsörjande.

Här kan du läsa mer om utbildning och läroanstalter i länets Kulturmiljöprogram/Skånes historia och utveckling/Administrativa landskap/Utbildning och skola

Motiv för byggnadsminnesförklaring

Östervångskolan har synnerligen höga kulturhistoriska värden kopplade till:

  • byggnaden som berättar om 1800-talet och den tidens satsning på specialskolor.
  • byggnadens stomme, ursprunglig planlösning, äldre fast inredning såsom snickerier och trappor, samt det dekormålade kassettaket.
  • parken som en del av den ursprungliga skolmiljön.

Kontakt

Serviceinformation

Fakta

Lunds kommun.

Skola.

Byggnadsminne 1997.