Kärnan i Helsingborg

På landborgen vid den smalaste delen av Öresund har det sedan tidig medeltid funnits en borg. Den lade grunden till staden Helsingborg. Borganläggningen med sitt höga torn har tidvis varit Danmarks största och starkaste fäste och härifrån kunde sjöfarten i sundet kontrolleras.

Det röda tegeltornet, Helsingborgs speciella landmärke, restes under danske kungen Erik Menveds tid, i början av 1300-talet. Efter att Skåne blev svenskt förlorade befästningen sin betydelse och under slutet av 1600-talet började anläggningen raseras, endast tornbyggnaden behölls. Befästningen kallades länge Helsingborgs slott men under 1700-talet, då bara tornet stod kvar, ändrades namnet till Kärnan. Vid en genomgripande restaurering 1893-1894 eftersträvade arkitekten Alfred Hellerström att återskapa det medeltida utseendet och då fick byggnaden tillbaka sin krenelering högst uppe på tornkrönet.

Kungens borg

Under medeltiden lät kungarna uppföra borgar runt om i landet. De skulle fungera som administrativa centrum och härbärgera kungen och hans följe under resorna i landet. De kom dessutom att stå som en manifestation över kungens makt. Till den äldsta anläggningen här på landborgen hörde ett runt försvarstorn, en så kallad kastal, i sandsten. Här fanns också enligt ett karaktäristiskt mönster för de tidiga borgarna ett kapell, utformad som en liten rundkyrka, och en sorts palatsbyggnad. Vid början av 1300-talet bestämde sig kung Erik Menved för att ersätta sandstenstornet med ett kraftigare, högre och mer modernt torn i tegel. Byggnadstiden bekräftas genom den undersökning som har gjorts av årsringarna i bottenvåningens bjälkar. Dateringen ger att virket fälldes vinterhalvåret 1315-1316.

Tornet har varit fästningens centrala punkt och fungerade både som försvarsbyggnad och som bostads- och representationsbyggnad. Det är cirka 35 meter högt med kraftiga murar i rött tegel, där de nedersta våningarna är 4 ½ meter tjocka och de översta 3 ¾ meter. I de nedersta delarna finns sandstenskvadrar, som kan komma från det äldre tornet. Ett femsidigt trapptorn på västra sidan med en konstfullt murad spiraltrappa förbinder våningarna med varandra. Västsidans trätrappa, som leder upp till första våningen, är en rekonstruktion. Den för besökaren in i vaktstugan, som fungerade som entréplan. Den här första våningen vilar på den höga källarvåningen, som inte har någon direkt ingång från marken utan nås endast via en lucköppning från vaktstugans golv. Den ovanpåliggande andra våningen användes sannolikt som kök medan den tredje och fjärde våningen var den kungliga bostadsvåningen. De här båda våningarna blev efter en brand sammanslagna till en. Våningen har ett gotiskt ribbvalv och man får tänka sig att det och väggarna var dekorerade med färgrika kalkmålningar. Även den femte och sjätte våningen har lagts samman till en. Från början kan våningen ha utgjort tornets festsal. På 1600-talet behövde taket förstärkas för att bära de fyra kanoner som skulle placerades här. I samband med de förändringarna togs bröstvärnet med sin krenelering bort och innertaket försågs med tunnvalv.

Från ringmur till vallfästning

Den höga ringmur med flera utskjutande småtorn, som inramade borgområdet och som syns på ett kopparstick från 1580-talet, fanns kvar till slutet av 1600-talet. Innanför murarna fanns från början flera mindre byggnader av trä eller korsvirke, avsedda för borgens folk och för förvaring av proviant och för de skatter till kronan som samlades in här. Efter att Skåne blivit svenskt 1658 beslutade man att ersätta ringmuren, som enligt tidens artilleriteknik var föråldrad, med breda jordvallar och vallgravar samt fyra bastioner, vilket omformade borgområdet till en vallfästning, en helt annan typ av försvarsanläggning.

Den svenska kungen Karl XI valde att satsa på Landskrona som stark försvarsanläggning för Skåne och den i Helsingborg kom att förlora sin strategiska betydelse. På 1680-talet påbörjades rivningen av befästningarna och Kärnans torn var det enda som inte raserades. Tornet fungerade därefter i första hand som förråd och fängelse. På 1700-talet lämnade svenska kronan över fästningsområdet till staden med krav på att tornet skulle bevaras och användas som landmärke för sjöfarten på sundet.

En restaurering i tiden

Det kraftiga tornet förföll allt mer vilket fick riksantikvarien Hans Hildebrand att reagera. En av stadens framstående män, konsul Oscar Trapp, grep in och tillsammans med arkitekten Alfred Hellerström, som ritat stadens nya rådhus, ansvarade de för en restaurering av tornet. 1894 öppnades den medeltida borgen för besökare och från den iordningställda takvåningen erbjöds en milsvid vy över stad, land och sund. Idag är Kärnan museum och här finns bland annat utställningar över borgens skiftande historia.

Det gamla befästningsområdet användes efter att det hade raserats som åkermark. Några år efter att 1903-års industri- och slöjdutställning tagit marken i anspråk anlades här 1909-1911 en tidstypisk park, Slottshagen, vilken än idag ger området dess speciella prägel. I väster hade de monumentala terrasstrapporna 1903 skapat en tillgänglig förbindelse mellan det gamla borgområdet och 1800-talets stadskärna.


Här kan du läsa mer om de skånska städerna i länets Kulturmiljöprogram/ Stadens landskap/ Medeltida stadsbildningar.

Motiv för byggnadsminnesförklaringen

Kärnan har synnerligen höga kulturhistoriska värden kopplade till:

  • att den är en av landets äldsta och bäst bevarade borgar.
  • att den berättar om Helsingborg och stadens historia under flera olika århundraden.
  • att interiören till stor del är intakt från medeltiden.

Kontakt

Serviceinformation

Fakta

Helsingborgs kommun, adress Slottshagsgatan 1.

Museum.

Byggnadsminne 1967.