Ågegården

Ågegården, i Boarp strax väster om Båstad, speglar en traditionell gårdsmiljö från 1800-talet. Gårdens fyra längor representerar olika byggnadskick och i stommen finns det såväl skiftesverk och knuttimring som gråsten. En sådan här varierad byggnadsteknik på en gård är vanlig i Skåne inom den så kallade risbygden, i övergången mellan slätt och skog. Vanlig är också takens stråtäckning, som under århundraden varit kännetecknande för landskapets bondgårdar.

En utflyttad gård blir hembygdspark

Ågegården har haft sin gårdstomt på den här platsen sedan 1844 då gården flyttades ut från Boarps by i samband med laga skiftet. Gården är sedan 1950-talet grunden för Bjäre Härads Hembygdspark. Hembygdsföreningen bildades 1929 och som första ordförande valdes Ludvig Nobel, ofta kallad "Båstadskungen" på grund av sitt stora engagemang och sin verksamhet i Båstad. Under den första tiden hade föreningen ingen egen lokal. År 1954 donerade familjen Nobel Ågegården med tillhörande mark till föreningen, som sedan dess drivit verksamhet här och som utökat parken med flera äldre byggnader.

Trä och sten

Bjärehalvön gränsar till den skånska skogsbygden och Ågegårdens boningslänga och ena loglänga är typiska timmerbyggnader. Stallet och den andra logen är byggda i en kombination av gråsten och trä. Sten kom under 1800-talet att bli ett nytt byggnadsmaterial på bondgårdarna i samband med att gårdar flyttas ut vid skiftena. Materialet hade sedan länge använts på godsen för deras ekonomibyggnader och staten kom under 1700-talet att propagera för ett stenbyggande. Det var ett bättre, brandsäkrare alternativ och innebar att man kunde spara in på det dyrbara virket. En bidragande orsak till att bönderna började bygga i sten var troligen också att det utgick dubbla utflyttningsbidrag i samband med laga skiftet för hus byggde i sten eller tegel. Dessutom fanns det gott om sten att få tag på i trakten.

En ”halvhögstuga”

Bonden Åke Bengtsson och hans hustru Troen Nilsdotter lät måla byggnadsåret 1844 och sina initialer på stackarebjälken vid eldstaden i stugan till sin nybyggda gård. Boningshusets planlösning följer i stort det som utmärker det traditionella sydgötiska huset, som hustypen benämns inom folklivsforskningen. Ett sydgötiskt hus har en karaktäristisk form med en låg ryggåsstuga i mitten med en eller två höga härbergshus på sidorna. Ågegården representerar en yngre variant, kallad halvhögstuga, och här har mittdelen en lite annorlunda takkonstruktion, vilket resulterar i att boningslängans olika delar är inordnade under samma, jämnhöga tak. Det är troligt att hustypen först användes för boställenas boningshus och att den därefter spreds till vanliga bondgårdar under senare hälften av 1700-talet. Själva stugan, där man sov, åt och ägnade sig åt att laga och slöjda redskap, är knuttimrad medan övriga delar är i skiftesverk. Den öppna eldstaden i sydöstra hörnet fungerade både för matlagning och som värme- och ljuskälla. Ett tecken på gårdens bärkraft var sättugnen intill eldstaden. Ugnen fungerade som en kompletterande värmekälla och var med sina dekorativa gjutjärnshällar något av ett statusföremål under 1700- och 1800-talen. Den är märkt Ryds bruk och Gustaf IV Adolf och troligen tillverkad under tidigt 1800-tal.

Ytterväggarna är klädda med panel, tjärad och svartfärgad medan de grova stenväggarna står oputsade. Ålderdomliga detaljer är till exempel skorstenen med sina instuckna flata stenhällar som försvårar för regnvattnet att rinna in mellan skorsten och tak samt fönstrens träluckor. Den östra längan fungerade förr som brygghus, loge med loggolv och inredningen finns kvar. Portarna mot öster visar att det var här man körde in till den för väder och vind skyddade gårdsplanen. I och med att gården inreddes till museum på 1950-talet byggdes längorna med stall och loge i norr respektive väster om till samlingslokaler och inreddes med kök och toaletter. 

Du kan läsa mer om det äldre odlingslandskapet i länets Kulturmiljöprogram/ Skånes historia och utveckling/Jordbrukets landskap

Motiv för byggnadsminnesförklaringen

Ågegården har synnerligen höga kulturhistoriska värden kopplade till:

  • att den berättar om en brytningstid i skånskt byggnadsskick där äldre timmerkonstruktioner möter 1800-talets stenbyggande.
  • att den har en ålderdomlig karaktär och ett byggnadsskick med såväl knuttimring och skiftesverk som sten. De olika byggnadsskicken kan förekomma sida vid sida i den skånska risbygden. De stråtäckta taken är ett typiskt särdrag för landskapet.

Kontakt

Serviceinformation

Fakta

Båstads kommun, adress Erikstorpsvägen 216.

Hembygdsmuseum, ägare Bjäre Härads Hembygdsförening.

Byggnadsminne 1974.