Skyddad natur

Länsstyrelsen ansvarar vanligtvis för att sköta skyddad natur som till exempel naturreservat och nationalparker. Här kan du läsa om olika typer av skyddad natur.

Det finns flera sätt att skydda värdefull natur. Under varje skyddstyp får du mer information om var de finns, vad de innebär och hur de förvaltas. Det är vanligtvis Länsstyrelsen som ansvarar för att sköta skyddad natur.

Hitta kartor över skyddad natur

I Naturvårdsverkets kartverktyg Skyddad Natur finns kartor över områden med skyddad natur.

Kartverktyget Skyddad Natur på Naturvårdsverkets webbplatslänk till annan webbplats

Naturreservat

Naturreservat bildas för att bevara biologisk mångfald, vårda och bevara värdefulla naturmiljöer eller för att tillgodose behovet av friluftsområden.


I Östergötland finns cirka 260 naturreservat i olika storlekar spritt över hela länet. Vissa av reservaten har flera anordningar för dig som besökare medan andra reservat inte har några anordningar alls. Naturreservaten kan se väldigt olika ut och de sköts på olika sätt beroende på vilken miljö det är vi vill bevara.

 

Nationalparker

Nationalpark är det starkaste skydd ett område kan få. Det ges bara till de finaste och mest värdefulla områdena i det svenska landskapet. Skyddet behövs både för naturens egen skull och för människans. Genom att skydda värdefulla områden från att förstöras eller försvinna kan vi bevara vårt gemensamma natur- och kulturarv.

Presentation av alla nationalparker på Sveriges nationalparkers webbplatslänk till annan webbplats

Nationalparker på Naturvårdsverkets webbplatslänk till annan webbplats


Östergötland har ingen nationalpark.

Natura 2000

Natura 2000 är ett nätverk av EU:s mest skyddsvärda naturområden. Naturvårdsverket samordnar arbetet med Natura 2000 i Sverige. Länsstyrelserna utför stora delar av arbetet, men viktiga aktörer är också Skogsstyrelsen, kommuner, markägare och jordbrukare.

För de områden som omfattas av Natura 2000 har Länsstyrelsen tagit fram bevarandeplaner som bland annat beskriver områdets värden, vad som kan utgöra ett hot samt vilka bevarandemål som finns för de olika arterna och livsmiljöerna. Bevarandeplanen revideras när ny kunskap tillkommer eller när förutsättningar för området ändras. Du kan också se förslag till förändringar och nya Natura 2000-områden och aktuella remisser.


Natura 2000-områdena har bildadats utifrån art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet. I direktiven finns listor på vilka livsmiljöer (habitat), arter och fåglar som det gäller. Syftet är att skydda och sköta områden som är viktiga för dessa livsmiljöer, arter och fåglar. Länsstyrelsen ska regelbundet följa upp statusen för livsmiljöerna och arterna och rapportera till EU.  

Natura 2000 i Östergötland

I Östergötland finns 277 Natura 2000-områden om sammanlagt cirka 123 000 hektar. Många av de naturreservat som finns i Östergötland är även skyddade som Natura 2000-områden. Här ingår till exempel Tåkern och flera stora naturreservat i skärgården men även många mindre områden med bland annat ängs- och hagmarker.

Av de över 170 olika livsmiljöer som finns i habitatdirektivet, förekommer drygt 40 i Östergötland. Bland annat "taiga" som är en form av nordlig naturskog. Ädellövskogar, ekhagar, rikkärr och kalkgräsmarker är några särskilt typiska och viktiga livsmiljöer för Östergötland. Bäckar och små åar kan vara värdefulla för till exempel öring och flodpärlmussla.

I artdirektivet finns totalt 690 skyddsvärda arter, varav 29 arter förekommer i Östergötland, exempelvis grön sköldmossa, guckusko och stensimpa. Östergötland har ett mycket stort ansvar för skalbaggen läderbagge, då huvuddelen av Europas förekomster finns här.

Av de 185 fågelarter som finns i fågeldirektivet häckar cirka 40 av dessa  i Östergötland, varav vi har ett speciellt ansvar för bland annat fiskgjuse, skräntärna och storlom.

Länk till karta med Natura 2000-områden, via Naturvårdsverkets kartverktyg skyddad naturlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. I kartan kan du klicka på ett Natura 2000-område och få fram områdets bevarandeplan.

Vad innebär Natura 2000 för mig som markägare och brukare?

Natura 2000 innebär inte något generellt stopp för pågående markanvändning eller utveckling av samhället. Intrång som "på ett betydande sätt påverkar miljön" i ett Natura 2000-område kräver en godkänd ansökan om tillstånd. Det kan vara till exempel:

  • Skogsbruksåtgärder i eller i anslutning till ett Natura 2000-område
  • Väsentlig ändring av skötsel i en utpekad ängsmark, eller
  • Åtgärder som kan påverka vattenmiljön inom ett område.

Det kan vara svårt att bedöma när ett tillstånd krävs, samråd därför med din länsstyrelse om du är osäker.

Vissa områden behöver skötsel - andra inte

Alla Natura 2000-områden bevaras inte på samma sätt. En del behöver aktiv skötsel eller restaurering. Andra områden behöver mindre förändringar eller lämnas helt orörda. Varje Natura 2000-område har därför en unik bevarandeplan som beskriver hur området ska skötas och vad det är som ska skyddas.

Behovet av åtgärder bestäms av:

  • Vad som ska skyddas
  • Hur känsligt området är
  • Vilket skydd som redan finns

Vem ansvarar för vad?

Naturvårdsverket samordnar arbetet med Natura 2000. Länsstyrelserna ansvarar för skötsel, skydd och tillsyn. Länsstyrelserna tar även fram förslag på nya områden. Det ska vara de områden som har de högsta naturvärdena och som på bästa sätt bidrar till nätverket. Under processen har länsstyrelsen samråd med markägare och berörda myndigheter. Därefter granskar Naturvårdsverket urvalet och föreslår områden till regeringen. Tillsyn gällande skogliga åtgärder svarar Skogsstyrelsen för medan kommunerna ansvarar för sina reservat och Försvarsinspektören för hälsa och miljö (FIHM) för åtgärder som berör försvaret.

 

Biotopskydd

Ett biotopskyddsområde är mindre mark- och vattenområden som utgör livsmiljöer för hotade djur- och växtarter eller som annars är särskilt skyddsvärda. Inom ett biotopskyddsområde får det inte bedrivas någon verksamhet eller vidtas några åtgärder som kan skada naturmiljön.

Många småbiotoper i odlingslandskapet har höga natur- och kulturvärden. De utgör livsmiljöer för många arter och underlättar spridningen av växter och djur mellan större naturområden. Många av dessa arter var förr vanliga men har genom jordbrukets rationalisering allt svårare att klara sig ute i odlingslandskapet. Det finns två olika former av biotopskydd:

  1. generellt biotopskydd 
  2. biotopskydd beslutat i det enskilda fallet.

Generellt biotopskydd

Regeringen har beslutat att vissa typer av biotoper är så värdefulla att de ska ha ett generellt biotopskydd. Det betyder att de har ett skydd per automatik och får inte skadas. Det här är exempel på biotoper som skyddas av det generella biotopskyddet:

  • Alléer
  • Källor med omgivande våtmark i jordbruksmark
  • Odlingsrösen i jordbruksmark
  • Pilevallar
  • Småvatten och våtmarker i jordbruksmark
  • Stenmurar i jordbruksmark
  • Åkerholmar

Med jordbruksmark menas här mark som används som åker, äng eller betesmark. Länsstyrelsen får medge dispens om det finns särskilda skäl.

Särskilt biotopskydd

Förutom de biotoper som är generellt skyddade kan länsstyrelsen, skogsstyrelsen eller kommunen fatta beslut om biotopskydd i det enskilda fallet. Exempel på naturmiljöer som kan få skydd genom ett enskilt beslut är små skogsmarksområden, rikkärr, naturbetesmarker eller naturliga bäckfåror. Biotopskyddsområden bildade på detta sätt är alltid markerade i terrängen.

Djur- och växtskyddsområden

Djur- och växtskyddsområden används när syftet med skyddet är begränsat i tid och rum, till exempel för att skydda enstaka djur- eller växtarter under en viss tid på året. Detta kan till exempel innebära att ingen får gå in i området under den här perioden.

Det är framförallt häckningsplatser för störningskänsliga fågelarter som vi försöker skydda med ett djurskyddsområde.

Förbudsskyltar finns uppsatta på öar med fågelskydd. Skyltarna är gula och röda och anger tiden för tillträdesförbudet. Tillsyn av fågelskyddsområdena ombesörjs av Länsstyrelsens tillsynsmän, kustbevakning och sjöpolis.

Fågelskyddsområden i Östergötland

I Östergötlands skärgård finns drygt 70 fågelskyddsområden. Här råder tillträdesförbud under olika perioder på grund av arternas olika häckningstider. Havsörn, roskarl, silltrut, skräntärna och berguv är några av de fåglar som anses vara mest skyddsvärda i skärgården.

I vissa områden råder tillträdesförbud mellan 1 april till 31 juli eller mellan 1 februari till 15 augusti. I dessa områden får du inte komma närmare land än 100 meter. I andra områden gäller tillträdesförbud mellan 1 april till 15 juli och här råder endast landstigningsförbud. Förbudet gäller inte yrkesfiskare under yrkesutövning eller markägaren i samband med yrkesutövning, husbehovsfiske eller skötsel/tillsyn av fastigheten. 

I Östergötland finns även några fågelskyddade öar och skär i vissa insjöar. För fågelskyddsområdena i sjöarna Ärlången, Järnlunden och Sommen råder tillträdesförbud under tiden 1 april till 10 juli. Vid Hällerstadsjön är tiden 1 mars till 10 juli.

Sälskyddsområden i Östergötland

I Östergötland finns två sälskyddsområden, S.t Anna och Sandsänkan. Här råder tillträdesförbud året om. Den typiska skärgårdsarten gråsäl har minskat kraftigt under 1900-talet. Miljögifter, sjukdomar och jakt är några av orsakerna. Mänsklig aktivitet i närheten av omtyckta uppehållsplatser har också påverkat sälarna.

Tillträdesförbud i några naturreservat

I Östergötland finns några naturreservat med tillträdesförbud. I Tåkern, Kungsbro, Svartåmynningen, Ölstadsjön och Tinnerö eklandskap (Rosenkällasjön) gäller tillträdesförbud under perioden 1 april till 30 juni. Men här är du alltid välkommen till  besöksområdena, fågeltornen och de markerade vandringslederna. 

I Väggö naturreservat gäller tillträdesförbud på land i större delen av området under perioden 1 februari till 15 augusti.

I Vessers udde naturreservat gäller tillträdesförbud året om.

I Stjärnö naturreservat i Kattedalsfjärden (del av Valdemarsviken) ligger ett fågelskyddsområde med tillträdesförbud under perioden 1 april till 10 juli.

Naturminne

Särpräglade naturföremål såsom träd, flyttblock och liknande kan skyddas som naturminne. Naturminnen är antingen punktobjekt eller har en yta mindre än ett hektar.

I Östergötland finns ca 100 naturminnen. Oftast är det ett gammalt träd eller en samling av äldre träd. Skyddsformen infördes 1909, och de flesta naturminnen i Östergötland bildades innan år 1964 då naturvårdslagen trädde i kraft. Länsstyrelsen beslutar idag ytterst sällan om nya naturminnen.

Länk till karta över alla naturminnen, via Skyddad natur på Naturvårdsverketlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Länderna inom Helsingsforskonventionen (Helcom) har åtagit sig att skydda ett nätverk av Östersjöns marina livsmiljöer, så kallade MPA-områden (Marine Protected Areas). I Östergötland finns två utpekade Helcom MPA-områden. Det är Sankt Anna-Missjö samt Kvädöfjärden med Torrö. Delar av de här områdena är även skyddade som naturreservat. För Sankt Anna-Missjö finns ett samverkansråd som med stöd av en samverkansplan styr förvaltningen av området.

Samverkansplanen för Helcom-området St. Anna-Missjö
Om Helcom på Havs- och vattenmyndigheten
länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster
Om MPA-områden på www.helcom.filänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Ramsarområde

Skydd av värdefulla våtmarker enligt Ramsarkonventionen (The Ramsar Convention on Wetlands). Målet är att bevara de speciella biologiska värden som finns i grunda vegetationsrika områden.

Konventionen omfattar hållbart nyttjande och bevarande av våtmarker, sjöar, vattendrag och grunda havsområden, Världens naturliga våtmarker och vattenmiljöer är mycket värdefulla och har även många funktioner till nytta för människan.

Ramsarområden på Naturvårdsverkets webbplats.länk till annan webbplats

Strandskyddsområde

Strandskydd råder vid sjöar och vattendrag. Inom strandskyddsområde som är minst 100 meter är det förbjudet att bland annat uppföra nya byggnader.

Där gäller strandskyddet

Strandskyddskartan visar var strandskydd gäller, samt var strandskydd inte gäller. Enligt miljöbalken sträcker det generella strandskyddet sig 100 meter från strandlinjen, ut i vatten och in på land. Men skyddet kan ha både utvidgats eller minskats.

Bakgrund och strandskyddets syften

För att säkerställa ett fritt och rörligt friluftsliv för kommande generationer infördes strandskydd i Sverige på 1950-talet. Då såg man att allmänhetens tillgång till stränderna på många håll hindrades genom ökad byggnation.

Strandskyddets ursprungliga syfte var att strandområdena ska vara tillgängliga för allmänhetens rekreation och friluftsliv. Man kan säga att strandskyddet är en förlängning av allemansrätten. Strandskyddet har sedan dess fått ytterligare ett syfte. Det är att strandskyddet ska vara ett skydd för djur och växter.

Stränderna, som är en ändlig resurs, är attraktiva på flera olika sätt och utsatta för ett stort exploateringstryck. Att Sveriges stränder idag i stor utsträckning är tillgängliga för allmänheten är unikt i jämförelse med många andra länder i Europa.

Tomt och fastighet är inte samma sak

En tomtplats är inte samma sak som en fastighet och den behöver inte sammanfalla med fastighetsgränser. Tomten är det område där markägaren kan hävda en privat zon/trädgård, där allmänheten inte har rätt att vistas. Vanligtvis utgörs tomten av området närmast bostadshuset. Kring anläggningar kan man bara i undantagsfall hävda en hemfridszon. Utanför tomtplatsen eller hemfridszonen gäller allemansrätten.

Inom ett strandskyddsområde får inte:

  1. nya byggnader uppföras,
  2. byggnader eller byggnaders användning ändras eller andra anläggningar eller anordningar utföras, om det hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt (både utvändiga ändringar som till exempel tillbyggnader eller utbyggnader samt invändiga ändringar omfattas),
  3. grävningsarbeten eller andra förberedelsearbeten utföras för byggnader, anläggningar eller anordningar som avses i 1 och 2 eller,
  4. åtgärder vidtas som väsentligt förändrar livsvillkoren för djur- eller växtarter.

Exempel på förbjudna åtgärder är att:

  • uppföra nya byggnationer eller tillbyggnader
  • ändra byggnaders användning
  • sätta ut trädgårdsmöbler, anordna grillplatser eller uteplatser
  • anlägga bryggor eller trädäck
  • klippa gräs eller ta bort annan vegetation
  • gödsla eller sprida bekämpningsmedel
  • plantera trädgårdsväxter
  • göra sig av med/kasta trädgårdsavfall såsom gräsklipp, grenar och löv

Vattenskyddsområde

Ett mark- eller vattenområde kan bli vattenskyddsområde till skydd för en grund- eller ytvattentillgång som utnyttjas eller kan antas komma att utnyttjas för vattentäkt.

Vattenskyddsområden på Naturvårdsverkets webbplatslänk till annan webbplats

Kontakt

Naturvårdsenheten Länsstyrelsen Östergötland