Granbarkborre i östgötska naturreservat

Den åttatandade granbarkborren är en liten skalbagge som lever under barken på gran. Den är ett naturligt inslag i vår fauna och innebär normalt inte några problem. I dagens landskap där skogsbruket till stora delar inriktat sig på granodling så kan gynnsamma förhållanden för granbarkborren innebära att den förökar sig så mycket att den orsakar stora skador.

Angrepp i spår av torkan

Sommaren 2018 var extremt torr i stora delar av Sverige och så även i Östergötland. Många träd mår dåligt av torkan och granar som är stressade är extra mottagliga för angrepp från granbarkborre. Den långa varma sommaren har även inneburit att granbarkborren kunnat svärma fler gånger än normalt.

På grund av torkan har stora angrepp av granbarkborre noterats i flera granskogar runt om i länet. Ofta uppstår sådana större angrepp efter stormar när det finns gott om träd som nyligen fallit i skogen. Det normala är att granbarkborren angriper nedsatta och skadade granar, men när det finns många granbarkborrar på samma plats kan de även angripa friska granar, vilket nu har hänt.

Angrepp i naturreservat inventerade

Av Östergötlands granskogar är ungefär 1 % skyddad i naturreservat. Eftersom andelen granskog med höga naturvärden är så liten finns risk för att dessa biologiska värden går förlorade om angreppen blir för stora. Under vintern och vårvintern 2018 - 2019 har därför Länsstyrelsen Östergötland inventerat angreppens omfattning i dessa skogar. Totalt har 94 områden inventerats, både naturreservat och blivande naturreservat. Färre än 20 angripna träd anges som små angrepp. Mellan 20 - 49 träd anges som medelstora angrepp. 50 träd och uppåt räknas som stora angrepp. Resultatet visar följande:

  • Antal reservat helt utan angrepp: 13
  • Antal reservat med små angrepp: 26
  • Antal reservat med medelstora angrepp: 30
  • Antal reservat med stora angrepp: 25

Vi har inte kunnat se något tydligt mönster att granbarkborren gett sig på någon särskild typ av granskog, utan angrepp finns spritt lite här och var över länet och det finns angrepp i både ung och gammal skog. Under våren kommer Länsstyrelsen fortsätta att följa upp de reservat som har stora angrepp.

Visste du att?

  • Det bara är gran som gäller, andra trädslag är ointressanta för granbarkborren.
  • Ett vanligt missförstånd är att granbarkborren lever i död ved och därför städas all död ved bort från skogarna i ren panik. Sanningen är att granbarkborren bara är intresserad av färskt trä, antingen nyfallna granar eller levande stående granar.
  • Granbarkborren är ute efter den färska innerbarken som finns bakom den grövre yttre barken.
  • Att plocka bort död ved från skogarna kan förvärra situationen eftersom den döda veden är viktig för granbarkborrens naturliga fiender.
  • Att hugga bort angripna granar under vintern har liten effekt eftersom merparten av granbarkborrarna övervintrar i marken. Istället är risken stor att det är granbarkborrens naturliga fiender man tar bort, eftersom dessa till stor del finns kvar under barken.
  • Granbarkborren dras till doften av kåda och skadad gran, därför kan avverkningar locka till sig fler granbarkborrar.
  • Efter en huggning kommer de granar som står kvar i kanten att få mer sol och vind på sig. Denna exponering kan göra dessa granar mer stressade och därmed mer mottagliga för angrepp.

Granbarkborrens naturliga fiender

Granbarkborrens naturliga fiender trivs i skogar där det finns gott om död ved och en blandning av olika trädslag i olika åldrar. Exempel på naturliga fiender som äter granbarkborrens larver är styltflugor, parasitsteklar, myrbaggar, kvalster och vissa blomflugor. Allmän barkbock är ett exempel på en konkurrent till granbarkborren.

Hackspettar är också mycket värdefulla bekämpare av granbarkborrar. Hackspettarna är snabbt framme när det vankas barkborrekäk. Ofta ser man hackspettarnas framfart när de fläkt bort stora barkbitar för att komma åt larverna. För den tretåiga hackspetten står granbarkborre högst på menyn. Tyvärr är den tretåiga hackspetten en ovanlig art. Bristen på varierade naturskogar och bristen på död ved är anledningen till att den tretåiga hackspetten minskat i vårt landskap.

Allmän myrbagge

Allmän myrbagge -en naturlig fiende till granbarkborren

Länsstyrelsens åtgärder i naturreservat

Att bekämpa granbarkborren är svårt men vi gör så gott vi kan för att dämpa skadeverkningarna. Det är bra att försöka behålla lugnet och inte göra förhastade åtgärder som kan bli både dyra, onödiga och till och med kontraproduktiva. Vi strävar efter att göra åtgärder som har så stor effekt som möjligt med rimliga insatser. 

Skötsel och åtgärder i naturreservat ska ske enligt reglerna i reservatens beslut och skötselplaner. Dessa regler är anpassade utifrån vilka naturvärden som finns i just det området. Därför skiljer sig reglerna åt i olika reservat.

Vilka åtgärder som Länsstyrelsen Östergötland gör beslutas från fall till fall beroende på naturreservatets förutsättningar, naturvärden och angreppets storlek. Vi kommer i huvudsak jobba med följande fyra åtgärder:

Att låta naturens dynamik ha sin gång kan i flera fall vara den mest effektiva lösningen. Detta gäller inte minst i naturreservat där skogarna av naturliga skäl har en större motståndskraft mot granbarkborre jämfört med brukade skogar. Genom att träd i flera generationer fått dö i skogen och de döda träden fått vara kvar finns en bredare och rikare fauna av naturliga fiender som kan bromsa angreppen mer effektivt än vad vi människor kan göra.

Barkborrefällor bygger på principen att man lockar till sig granbarkborrar med hjälp av deras eget feromon, alltså deras egen doft. Fällorna är relativt enkla att sätta ut men det är viktigt att tänka på att placeringen blir rätt så att man inte lockar till sig granbarkborrar som sedan angriper träden istället för att gå i fällan. För att fällorna ska ha bra effekt bör man sätta ut många fällor på några få strategiskt utvalda platser.

Fångstvirke bygger på samma princip som fällorna. En rad med färska, friska, grovbarkiga granstockar läggs ut och betas med lockande feromon. Fångstvirke är en effektiv metod men den kräver att man handlar i rätt tid. För bästa effekt ska virket läggas upp i april-maj. Efter svärmningen i maj måste virket plockas ut inom 2 - 3 veckor för att få bort både larver och vuxna individer. Om fångstvirket plockas bort efter 4 - 5 veckor får man bort larverna men de vuxna har flugit vidare. För att kunna använda denna metod krävs att det finns tillgång på fångstvirke i närheten. Volymen fångstvirke bör motsvara volymen angripen skog. Det måste finnas upplagsplats med bra körvägar ända fram och slutligen krävs att det finns skogsentreprenörer tillgängliga i rätt tid för att forsla ut virket.

Syftet med att barka nyangripna granar är att torka ut träet så att det blir oattraktivt för barkborren. När det i detta fall är stående träd som angripits, måste träden först fällas innan de kan barkas. Granar som fått bruna barr är för sent att göra något åt. Det gäller alltså att spana efter gröna granar som fällt ovanligt mycket gröna barr och där man kan se brunt gnagspån nedanför stammen. Trädet fälls, kvistas och slutligen hyvlas all bark av. Alternativt randbarka men då ska de barkremsor som lämnas kvar på stammen inte vara bredare än 3 - 4 centimeter. En person hinner barka max 6 - 7 träd på en dag så det är en mycket långsam och resurskrävande process. Metoden ska också vägas emot risken att doften av avverkat virke lockar till sig ännu fler barkborrar.

Kontakt

Naturvårdsenheten Länsstyrelsen Östergötland