Publiceringsdatum:

Senast uppdaterad:

Länsstyrelsen överlämnar slutredovisning om aktiv medverkan till regeringen

Genrebild på Länsstyrelsens kontorsbyggnad. Länsstyrelsens logotyp syns mot en orangefärgad fasad.

Det krävs nationell samordning och en socialt hållbar bostadsförsörjning för att motverka aktiv medverkan till bosättning i annan kommun, så kallad social dumpning. Det framkommer i den redovisning som Länsstyrelsen Östergötland på onsdagen överlämnar till regeringen.

Den 6 maj 2021 gav regeringen länsstyrelserna i uppdrag att initiera samverkan mellan kommuner för att motverka aktiv medverkan till bosättning i annan kommun, så kallad social dumpning. Begreppet används när en kommun får en person med ekonomiskt bistånd att flytta till en annan kommun, utan att personen själv har uttryckt en tydlig vilja att flytta. Uppdraget har samordnats av Länsstyrelsen Östergötland.

Mottagande kommun har ofta sämre ekonomiska och arbetsmarknadsmässiga förutsättningar för att ta emot personer med behov av stöd, särskilt om de inte har möjlighet till förberedelser. Inflyttningen kan således innebära resursmässiga och sociala problem för kommunen och individer riskerar därmed att påverkas negativt.

– Rätten till bostad finns inskrivet i såväl vår regeringsform som i internationella människorättsinstrument. Det är en grundläggande mänsklig rättighet som får stor påverkan på människors möjlighet att tillgodogöra sig andra rättigheter och möjligheter, med särskilt stora konsekvenser för barn, säger Susanne Stålhammar, samordnare för mänskliga rättigheter på Länsstyrelsen Östergötland och nationell samordnare för aktiv medverkan.

På onsdagen avslutar Länsstyrelsen Östergötland sitt nationella uppdrag med att presentera en slutredovisning för civilminister Ida Karkiainen i samband med ett digitalt möte. Under uppdragstiden har länsstyrelserna initierat samverkan mellan kommunerna i de olika länen inom ramen för länsstyrelsernas befintliga verksamheter och nätverk.

– Kommunerna har gett oss ovärderliga inspel och lyfter ett antal utmaningar och förbättringsområden. De flesta kan sammanfattas inom begreppet en socialt hållbar bostadsförsörjning, säger Susanne Stålhammar.

En grundläggande slutsats är att fenomenet behöver konkretiseras för att kunna komma till samsyn om dess omfattning. Kommunerna upplever att det främst sker mellan kommuner över länsgränserna och att en konkretisering av en nationell definition därför är önskvärd. Andra utmaningar som lyfts inkluderar en ansträngd bostadsmarknad, tolkningen av den så kallade bosättningslagen, vissa oseriösa hyresvärdar samt svårigheter att bedöma vad som är bäst för den enskilde.

Det konstateras även att det finns behov av ett fortsatt arbete på området med en nationell samordning. Den samlade bedömningen är att fenomenet bottnar i bostadsförsörjning och olika gruppers förutsättningar för att etablera sig på bostadsmarknaden, vilket innebär att det berör olika målgrupper och sakområden. Det är därför önskvärt med ett utökat arbete med en socialt hållbar samhällsplanering och bostadsförsörjning, där aktiv medverkan är en del.

– Oavsett vilken aktör som får ansvar för ett eventuellt förnyat nationellt uppdrag har länsstyrelserna lagt en god grund för arbetet där befintliga uppdrag och strukturer kan användas. För att ett sådant uppdrag ska nå effekt bör det vara långsiktigt och finansierat på alla nivåer, säger Ann Holmlid, länsråd på Länsstyrelsen Östergötland.

Kontakt