Granbarkborre i östgötska naturreservat

Den åttatandade granbarkborren är en liten skalbagge som lever under barken på gran. Den är ett naturligt inslag i vår fauna och innebär normalt inte några stora problem. I dagens landskap där skogsbruket till stora delar inriktat sig på granodling så kan gynnsamma förhållanden för granbarkborren innebära att den förökar sig så mycket att den orsakar stora skador.

Gran - ett känsligt träd

I dagens skogslandskap är gran mycket vanligt. Gran har ibland även planterats på marker som egentligen lämpar sig bättre för tall eller löv. Det gör att konsekvenserna vid ett granbarkborreutbrott blir större. Granen är känslig för torka men är även ett känsligt träd på flera andra sätt. Dess täta, vintergröna grenverk går långt ner på stammen och fångar lätt upp både vindar och eld. Granskogen är alltså även känsligare för stormar och skogsbränder än vad till exempel tall och många lövträd är.

Angrepp i spår av torkan

Sommaren 2018 var extremt torr i stora delar av Sverige och så även i Östergötland. Många träd mår dåligt av torkan och granar som är stressade är extra mottagliga för angrepp från granbarkborre. Den långa varma sommaren 2018 innebar att granbarkborren kunde svärma fler gånger än normalt.

På grund av torkan har stora angrepp av granbarkborre noterats i flera granskogar runt om i länet. Ofta uppstår sådana större angrepp efter stormar när det finns gott om träd som nyligen fallit i skogen. Det normala är att granbarkborren angriper nedsatta och skadade granar, men när det finns många granbarkborrar på samma plats kan de även angripa friska granar, vilket nu har hänt. Angreppen har därför varit fortsatt stora under 2019 och 2020.

Visste du att?

  • Det bara är gran som gäller, andra trädslag är ointressanta för granbarkborren.
  • Ett vanligt missförstånd är att granbarkborren lever i död ved och därför städas död ved bort från skogarna i ren panik. Sanningen är att granbarkborren bara är intresserad av färskt trä, antingen nyfallna granar eller levande stående granar.
  • Granbarkborren är ute efter den färska innerbarken som finns bakom den grövre yttre barken.
  • Att plocka bort död ved från skogarna kan förvärra situationen eftersom den döda veden är viktig för granbarkborrens naturliga fiender.
  • Att hugga bort angripna granar under vintern har liten effekt eftersom merparten av granbarkborrarna övervintrar i marken. Istället är risken stor att det är granbarkborrens naturliga fiender man tar bort, eftersom dessa till stor del finns kvar under barken.
  • Granbarkborren dras till doften av kåda och skadad gran, därför kan avverkningar locka till sig fler granbarkborrar.
  • Efter en huggning kommer de granar som står kvar i kanten att få mer sol och vind på sig. Denna exponering kan göra dessa granar mer stressade och därmed mer mottagliga för angrepp.

Granbarkborrens naturliga fiender

Granbarkborrens naturliga fiender trivs i skogar där det finns gott om död ved och en blandning av olika trädslag i olika åldrar. I många reservat kan du se granar som varit döda i ett eller flera år, men i dessa finns inga granbarkborrar. Här finns snarare barkborrens fiender och andra hotade insekter som har det svårt i dagens produktionsskogar. Exempel på naturliga fiender som äter granbarkborrens larver är styltflugor, parasitsteklar, myrbaggar, kvalster och vissa blomflugor. Allmän barkbock är ett exempel på en konkurrent till granbarkborren.

Hackspettar är också mycket värdefulla bekämpare av granbarkborrar. Hackspettarna är snabbt framme när det vankas barkborrekäk. Ofta ser man hackspettarnas framfart när de fläkt bort stora barkbitar för att komma åt larverna. För den tretåiga hackspetten står granbarkborre högst på menyn. Tyvärr är den tretåiga hackspetten en ovanlig art i södra Sverige. Bristen på varierade naturskogar och bristen på död ved är anledningen till att den tretåiga hackspetten minskat i vårt landskap.

Allmän myrbagge

Allmän myrbagge -en naturlig fiende till granbarkborren

Angrepp i naturreservat inventerade

I Götalands bekämpningsområde är det ungefär 3 % av granskogen som finns i skyddade områden. Eftersom andelen granskog med höga naturvärden är så liten finns risk för att dessa biologiska värden går förlorade om angreppen blir för stora.

Under vintern och vårvintern 2018 - 2019 inventerade Länsstyrelsen Östergötland angreppens omfattning i dessa skogar genom fältbesök. Totalt inventerades 94 områden, både naturreservat och blivande naturreservat. Resultatet visade 13 reservat utan angrepp, 26 reservat med små angrepp, 30 reservat med medelstora angrepp och 25 reservat med stora angrepp.

Under vintern och våren 2019-2020 har Länsstyrelsen provat en ny metod för inventering. Genom kalibrerade analyser av satellitbilder har vi fått fram kartbilder över nyangripna områden. Denna nya metod har inneburit att vi kunnat få en helhetsbild över angreppen på ett säkrare, snabbare och billigare sätt. Totalt har drygt 150 skyddade områden analyserats och resultatet visar att 86 av områdena har stora angrepp (50 granar eller fler).

Länsstyrelsens åtgärder i naturreservat

Att bekämpa granbarkborren är svårt men vi gör så gott vi kan för att dämpa skadeverkningarna. Det är bra att försöka behålla lugnet och inte göra förhastade åtgärder som kan bli både dyra, onödiga och till och med kontraproduktiva. Vi strävar efter att göra åtgärder som har så stor effekt som möjligt med rimliga insatser. 

Skötsel och åtgärder i naturreservat ska ske enligt reglerna i reservatens beslut och skötselplaner. Dessa regler är anpassade utifrån vilka naturvärden som finns i just det området. Därför skiljer sig reglerna åt i olika reservat. I områden som vi bedömt som särskilt prioriterade har vi valt att söka dispens för att få göra åtgärder som inte är tillåtet enligt naturreservatets föreskrifter. Under 2020 har Länsstyrelsen Östergötland ansökt om dispens för åtta naturreservat. Ansökningarna har skickats till Länsstyrelsen Kalmar för beslut.

Vilka åtgärder vi gör avgörs från fall till fall beroende på naturreservatets förutsättningar, naturvärden och angreppets storlek. Nedan ser du en sammanställning över de åtgärder som Länsstyrelsen Östergötland gör för att bekämpa åttatandad granbarkborre i Östergötlands naturreservat samt en utförligare förklaring till vad åtgärderna innebär.


Genomförda åtgärder 2019

Genomförda åtgärder 2020

Fällor med feromon i 16 områden*

Fällor med feromon i 26 områden*

Fångstvirke med feromon i 3 områden

Fångstvirke med feromon i 0 områden

Barka nyangripna träd i 1 område

Barka nyangripna träd i 15 områden

Avverkning och uttransport 2 områden

Avverkning och uttransport 3 områden

* Fällor som vi lånat ut till privata markägare och kommuner är inte medräknade.

Att låta naturens dynamik ha sin gång kan i flera fall vara den mest effektiva lösningen. Detta gäller inte minst i naturreservat där skogarna av naturliga skäl har en större motståndskraft mot granbarkborre jämfört med brukade skogar. Genom att träd i flera generationer fått dö i skogen och de döda träden fått vara kvar finns en bredare och rikare fauna av naturliga fiender som kan bromsa angreppen mer effektivt än vad vi människor kan göra.

Barkborrefällor bygger på principen att man lockar till sig granbarkborrar med hjälp av deras eget feromon, alltså deras egen doft. Fällorna är relativt enkla att sätta ut men det är viktigt att tänka på att placeringen blir rätt så att man inte lockar till sig granbarkborrar som sedan angriper träden istället för att gå i fällan. För att fällorna ska ha bra effekt bör man sätta ut många fällor på några få strategiskt utvalda platser.

Fångstvirke bygger på samma princip som fällorna. En rad med färska, friska, grovbarkiga granstockar läggs ut och betas med lockande feromon. Fångstvirke är en effektiv metod men den kräver att man handlar i rätt tid. För bästa effekt ska virket läggas upp i april-maj. Efter svärmningen i maj måste virket plockas ut inom 2 - 3 veckor för att få bort både larver och vuxna individer. Om fångstvirket plockas bort efter 4 - 5 veckor får man bort larverna men de vuxna har flugit vidare. För att kunna använda denna metod krävs att det finns tillgång på fångstvirke i närheten. Volymen fångstvirke bör motsvara volymen angripen skog. Det måste finnas solexponerad upplagsplats med bra körvägar ända fram och slutligen krävs att det finns skogsentreprenörer tillgängliga i rätt tid för att forsla ut virket och att transport till industri fungerar.

Syftet med att barka nyangripna granar är att torka ut träet så att det blir oattraktivt för barkborren. Metoden ska vägas emot risken att doften av avverkat virke lockar till sig ännu fler barkborrar. Granar som fått bruna barr är för sent att göra något åt. Det gäller alltså att spana efter gröna granar som fällt ovanligt mycket gröna barr och där man kan se brunt gnagspån nedanför stammen. Trädet fälls, kvistas och slutligen hyvlas/sågas all bark av. Alternativt randbarka men då ska de barkremsor som lämnas kvar på stammen inte vara bredare än 3 - 4 centimeter. När detta görs manuellt med motorsåg hinner en person barka max 6 - 7 träd på en dag så det är en mycket långsam och resurskrävande process. I de fall man kan köra in med skogsmaskin kan barkningen göras betydligt snabbare genom att stammen matas fram och tillbaka i ett kvistningsaggregat. De avbarkade stammarna får sedan ligga kvar i reservaten som död ved.

Särskild koll på leder

Under de närmaste åren kommer vi ha extra koll utmed våra vandringsleder. På vissa platser kommer vi fälla döda granar som riskerar att falla över leden. I andra fall kan vi komma att behöva stänga av leden under en tid. När det blåser vill vi uppmana alla besökare att inte gå i skog med döda stående granar.

Kontakt