Svaneholms borgruin

På en udde Kilarpesjön i skogarna vid Västra Harg finns en medeltida borgruin. Den ligger på ägorna till gården Borg. På medeltiden var platsen där den låg, en holme omgiven av vatten och sankmarker. Borgen var en del i kampen om makten i Sverige på 1360-talet.

Borgruinen består av rester av ett kärntorn med omgivande murar samt vallgrav och vallar. Läget på den forna holmen är strategiskt och borgens skydd var förstärkt ytterligare med pålspärrar på sjösidan.

Det runda tornet är byggt av gråsten och längst ner är väggarna upp till fem meter tjocka. Idag är tornet ca tio meter högt. Hur högt det en gång varit vet vi inte men vi kan räkna med att det varit flera våningar än de vi kan se där idag. Det var byggt för att klara en belägring.

Det finns ingen ingång till tornet i bottenvåning utan man har troligen gått in via en utvändig trappa eller ett trapptorn i någon av de övre våningarna som nu är försvunna. På så sätt har man lätt kunnat hindra inkräktare från att ta sig in i tornet. Tornets övre delar, liksom tornmurens yttre skal, har rasat ut och bildar en brant kulle med tornet i centrum.

Norr om tornet finns en muromgärdad borggård. På den södra sidan om tornet låg förborgen och ingången till borggården fanns troligen på tornets västra sida. På tre sidor omges borgen av tio till tjugo meter breda vallgravar. De är omgivna av upp till fem meter höga vallar. Idag är Kilarpesjön sänkt men när borgen var i bruk på 1300-talet nådde sjöns vatten in i vallgravarna. För att nå fastlandet fanns ännu på 1700-talet en 360 meter lång bro.

Mitten av 1300-talet var en orolig tid. Kung Magnus Erikssons makt ifrågasattes av såväl de svenska stormännen som medlemmar av hans egen familj. I det läget låter kungen uppföra det starka fästet Svaneholm vid Kilarpesjön. Att man byggde på Svaneholm vet vi från ett brev skrivet av kung Magnus son och medregent, kung Håkan Magnusson, där han befriar Vreta klosters landbor (arrendebönder) från dagsverken på Svaneholm.

År 1363 vände sig de svenska stormännen till Albrekt den store av Mecklenburg och erbjöd den svenska kronan till hans son Albrekt. Året därpå valdes denne till kung och samma år intogs borgen av Albrekts tyska soldater. Själv noterar den nye kungen att borgen kunde intas utan större besvär. Det är troligen efter den händelsen som borgen också kallas Garpe slott. Garp var en vanlig benämning på tyskar under medeltiden. Efter denna händelse tycks det som om borgen inte längre hade någon funktion, så den fick stå och förfalla.