Fångö gruvor

På Gruvholmen, på östsidan av Fångö, i Gryts skärgård finns en koppargruva. I dag är det svårt att tänka sig att holmen för bara 150 år sedan var en livlig arbetsplats. Men tittar man närmare ser man hur den formligen myllrar av lämningar från gruvepoken.

Kopparfyndigheten upptäcktes i början av 1800-talet och redan 1821 var brytningen igång. Den tog ordentlig fart kring 1830 och storhetstiden var under 1850-60-talen. Storgruvan med ett djup på 144 meter är det djupaste av gruvhålen.

Vid mitten av 1800-talet levde cirka 200 personer på ön. Gruvan sysselsatte under sin storhetstid 55 ordinarie och 60 extra gruvarbetare, samt kvinnor och barn som var i arbete ovan jord. Man bodde i stugor i närheten av gruvan. Det fanns en bagarstuga där man kunde baka, kruthus, stall, källare, hamnanläggningar m m.

I början drevs gruvans dräneringspumpar av oxar men år 1858 tog en ångmaskin över driften av pumparna. När gruvan blev allt djupare fick man problem med att hålla den fri från vatten. År 1874 upphörde till slut brytningen och husen på Gruvholmen revs eller flyttades. Flera av husen hamnade i Valdemarsvik. Sista huset försvann från gruvbyn år 1905. Gruvarbetarna flyttade till andra arbeten på fastlandet och några utvandrade till Nordamerika.

Det finns många spår efter kopparbrytningen på ön. Förutom de djupa gruvschakten finns husgrunder och rester av uppfordringsverk. Där finns också cirka 75 000 kubikmeter gruvavfall. De kvarlämnade högarna med gråbergsvarp vid Fångö innehåller fortfarande relativt höga halter av koppar och andra mineraler som sakta lakas ut i Östersjön.