Illustration, lupin (invasiv art)

Invasiva främmande arter

Invasiva främmande arter räknas som ett av de absolut största hoten mot biologisk mångfald. De kan också orsaka stora negativa effekter på jord- och skogsbruk samt människors och djurs hälsa.

Främmande arter är djur, växter eller svampar som tagit sig till Sverige med hjälp av människan. Några av dessa främmande arter trivs för bra i sin nya miljö. De kan öka kraftigt och på så sätt påverka den biologiska mångfalden. Sådana arter brukar kallas invasiva främmande arter eller invasiva arter. De kan skada arter och ekosystemet och ha negativa effekter på jord- och skogsbruk. Invasiva främmande arter kan även orsaka ekonomisk skada eller påverka hälsan hos djur och människor negativt.

Hjälp till att rapportera observationer

Du kan enkelt hjälpa till genom att rapportera in observationer av invasiva främmande arter. Mer information om hur du gör hittar du hos Naturvårdsverket.

Rapportera observationer av invasiva främmande arter (Naturvårdsverket)länk till annan webbplats

Invasiva främmande arter i Sverige

Problemen med invasiva främmande arter i Sverige ökar i takt med att vi blir fler människor, och att vi reser mer. Vi har också en ökad världshandel där vi både medvetet och omedvetet flyttar arter mellan ekosystem. I Sveriges natur finns idag över 2000 främmande arter och drygt 400 av dessa räknas som invasiva. Många av dessa, till exempel spansk skogssnigel, jätteloka, parkslide och vresros orsakar redan nu stora skador och kostnader i form av årlig bekämpning.

Problemen kring invasiva främmande arter har uppmärksammats av Europeiska unionen (EU). För att skydda miljön och samhället mot utbredning och skador av invasiva främmande arter finns en EU-förordning. Som ett tillägg till EU-förordningen finns svenska regler i miljöbalken. I november 2018 beslutade regeringen även om en svensk förordning om invasiva främmande arter.

EU:s förordning om invasiva främmande arter

Enligt EU-förordningen är det förbjudet att importera, sälja, odla, föda upp, transportera, använda, byta, släppa ut i naturen eller hålla levande exemplar av de arter som finns upptagna på den så kallade unionsförteckningen över invasiva främmande arter.

Svensk lagstiftning

Reglerna i miljöbalken innebär bland annat att:

  • Regeringen eller den myndighet som Regeringen utser har tillåtelse att meddela hur enskilda invasiva främmande arter ska hanteras utifrån EU-förordningen.
  • Det som är förbjudet enligt EU-förordningen är också är straffbart.
  • Ansvariga myndigheter har tillträde till fastigheter och liknande, för att där kunna utföra utrotningsåtgärder eller andra åtgärder som behövs för att förhindra att invasiva främmande arter sprids.

I den svenska förordningen står det vilka skyldigheter olika myndigheter har och hur arbetet med invasiva främmande arter ska bedrivas i Sverige.

Vägledning om regler och bestämmelser i EU-förordningen om invasiva främmande arter på Naturvårdsverkets webbplatslänk till annan webbplats

Invasiva arter i Örebro län

Fem av EU:s listade invasiva arter har med säkerhet konstaterats i Örebro län:

  • Jätteloka, Heracleum mantegazzium (växt): Förekommer lokalt i länet, på vissa ställen i stort antal. Många kommuner gör insatser för att bekämpa den på sin mark. Ett sätt att hindra spridningen är att systematiskt ta bort fröställningarna. Det utarmar den bank av frön som finns i marken på växtplatsen. Använd skyddskläder och glasögon när du hanterar jättelokan. Du kan få svåra hudskador av växtsaften i kombination med solljus.

  • Jättebalsamin, Impatiens glandulifera (växt): Ettårig hög växt som är lättspridd och ofta förekommer i närheten av vattendrag. Den bildar täta bestånd och konkurrerar på så sätt ut andra växter. Du kan förhindra att arten sprids genom att slå den innan den börjar blomma och sätta frö. Upprepade insatser krävs då frön finns kvar i marken i många år.

  • Gul skunkkalla, Lysichiton americanus (växt): Förekommer i vårt län inom ett relativt begränsat område mellan Åsbro och Rönneshytta. Skunkkallan kan bilda stora bestånd som konkurrerar ut all annan naturlig vegetation. Växten sprids med fröer och rotskott, särskilt längs vattendrag. Länsstyrelsen har gjort insatser för att minska spridningen av gul skunkkalla.
  • Smal vattenpest, Elodea nuttalli (växt): Förekommer i Hjälmaren, men i vilken omfattning vet man inte säkert. Smal vattenpest kan bilda täta bestånd som minskar vatten- och ljusinflödet. Den konkurrerar om utrymme och solljus med bottenlevande arter. När växtmaterialet bryts ned minskar syretillgången vid botten. Smal vattenpest är en vanlig damm- och akvarieväxt.
  • Signalkräfta, Pacifastacus leniusculus (djur): Är ekonomiskt viktig och speciella regler gäller för den. Det är tillåtet att fiska signalkräfta men det är förbjudet att sätta ut signalkräftor i nya vatten. Att hindra spridning av kräftpesten är det primära målet eftersom sjukdomen tar död på vår inhemska flodkräfta.

I Örebro län finns även andra invasiva arter, än de som listas av EU, däribland ryssgubbe, blomsterlupin och kanadensiskt gullris. Om dessa arter inte bekämpas riskerar de att sprida sig och konkurrera ut många andra arter och därmed minska den biologiska mångfalden. Därför arbetar Länsstyrelsen med att bekämpat invasiva arter i skyddade områden. I Garphyttans nationalpark och naturreservatet Latorpsängarna har vi årligen bekämpat ryssgubbe. Det har gjorts insatser mot jättebalsamin i naturreservaten Tysslingen och Järleån. Blomsterlupin och kanadensiskt gullris har bekämpats i flera naturreservat.

växter, natur

Gul skunkkalla. Foto: Länsstyrelsen

Växter som bekämpats ska förbrännas

Naturvårdsverkets rekommendation är att det växtmaterial som bildas vid bekämpning av invasiva arter ska förbrännas. Växtmaterialet bör köras till återvinningsstation i slutna plastsäckar och sorteras som brännbart, inte växtavfall. Lägg dom inte i din kompost. Då är risken stor att frön och andra växtdelar inte förmultnar och kan sprida växten vidare när kompostjorden används. Lämna eller släng aldrig främmande växter i naturen.

Kontakt