Landshövdingens krönika #1 – När världen rasar samman träder hjältarna fram

Publicerades i NA fredagen den 28 februari

Fyra gånger per år skriver landshövding Lena Rådström Baastad en krönika i NA. I årets första krönika reflekterar hon över vad sorg symboliserar och hur vårt samhälle sluter samman och hjälps åt när krisen slår emot oss.

Idéhistorikern Sverker Sörlin reflekterade i ett radioprogram kring sorg och gemenskap. Han sa att djupa värden är förenade med djupa känslor. Och att gråt är starkare än ord. Sorgen gör det möjligt att inse värdet av något.

Hela Örebro, hela Sverige instämmer i detta. Händelsen på Campus Risbergska den 4 februari var ofattbar. Att sätta ord på vad de närmaste känner låter sig inte göras. De som saknas kommer inte tillbaka.

De starka uttryck som människor i vår stad, i vårt län och i vårt land visar är i första hand en varm medkänsla till de drabbade. Men känslorna handlar också om våra starka värderingar som vi delar, de som sitter i våra hjärtan, hjärnor och nervsystem. Vi är inte vi eller dom. Vi är bara vi. Inget får förstöra denna gemenskap – det är det starkaste vi har.

Sverker Sörlins tankar om sorg föranleddes inte bara av händelserna på Risbergska utan också av säkerhetskonferensen i München, där dess ordförande, Christoph Heusgen, avslutade i tårar med att konstatera att våra gemensamma värderingar inte längre är gemensamma. Han syftade på USA:s säkerhetspolitiska kursändring gentemot Europa, Ryssland och Ukraina.

Sorgearbetet i Örebro har fått oss att känna kraften i just gemensamma värderingar. När vi har tänt ett nytt ljus vid minnesplatsen så står vi upp, står stilla och står upp just för det vi tror på – det goda – och det visar att ingen ska behöva känna sig ensam med sina tankar. Vi delar dem med varandra och det är en kraft.

Örebro har upplevt traumatiska händelser förut. Estoniakatastrofen 1994 drabbade Lindesberg hårt och vi stod upp för att dela sorgen med de drabbade. Det gjorde vi också med de många som saknade anhöriga efter Tsunamin tio år senare. En annan sorts sorg drabbade oss efter kravallerna i Sveaparken 2022. Fler än 70 poliser skadades och mer än 150 dömdes för upploppen. Det skakade om oss just därför att vi kände att det fanns ett avstånd, en djup klyfta mellan olika värderingar. Det splittrade oss och den känslan är hemsk.

Nu vill jag arbeta för att Illdådet på Campus Risbergska inte ska skapa splittring utan i stället stärka vår gemensamma värdegrund. Den närmaste tiden kommer jag att i mitt uppdrag som landshövding och medmänniska göra vad jag kan för att vi ska behålla den kraft vi kände på Stortorget. När hela Sverige kunde se hur 10 000 människor samlades för att dela sorg och stå upp för det goda, ackompanjerade av lokala artisters finstämda musik, gemensam tystnad och vackra ord.

Jag vill också rikta ett stort och varmt tack till alla som hjälpt till, till alla örebroare som tänt ett ljus och som vårdar vår gemensamma värdegrund om att alla människor är lika mycket värda.

Mitt tack är också till alla hitresta som kom för att visa sitt stöd. Det visar att när krisen är här så kan vi hålla ihop vårt län, vårt land, över partigränser, över geografiska och organisatoriska gränser. Att hitta varandra i samarbetet gick häpnadsväckande lätt och innefattade Kungahuset, Regeringskansliet, länsstyrelsen, polisen, regionen, kommuner, moskéer, kyrkor, hjälporganisationer, massmedia och nådde ända fram till de närmast drabbade. Den här sammanhållningen ska vi vårda. De gemensamma, demokratiska värderingarna bygger vårt land starkare. Det gäller vårt Örebro, vårt Sverige och vårt Europa. Orden som Smash Into Pieces lät eka över Stortorget ljuder fortfarande i mina öron: ”When the skies are falling. Hear the heroes calling.”

Lena Rådström baastad
Landshövding i Örebro län