Risk för skogsbrand i Örebro länLäs mer på SMHI:s webbplats om aktuellt meddelande.

Förutsättningar för arbetet

Arbetet med förorenade områden anpassas efter regionala förutsättningar. Flera faktorer påverkar förutsättningarna som till exempel geologi, befolkningstäthet och industrihistoria. Även organisatoriska faktorer som till exempel tillgängliga resurser och samordning av arbetet påverkar.

Yttre förutsättningar

Till de yttre förutsättningarna för arbetet med förorenade områden räknas till exempel geografiska förutsättningar som berggrund, jordmån, vattendrag och grundvattennivåer. Även demografi, exploatering och industristruktur räknas till de yttre förutsättningarna.

De förorenade områdena är utspridda över hela Örebro län. Flest finns i städerna och gruvområdena, men enligt EBH-stödet finns skogsområden i länets södra, västra och norra delar som är helt oförorenade.

Mer information var det finns misstänkt eller konstaterat förorenade områden i Örebro län kan du finna på sidan Kartor över förorenade områden.

Kartor över förorenade områden

Örebro län har 12 kommuner och totalt 295 000 invånare. Länets första stad, residensstaden Örebro, grundades redan på 1200-talet. I Örebro bor ungefär hälften av hela länets invånare. Länets norra och södra delar är avsevärt mindre tättbefolkade.

Örebro län har en yta på 8546 km². Huvudparten av ytan består av skogsmark, som upptar 65 %. Kulturgeografiskt kan länet delas in i Bergslagen och Mälardalen. Bergslagen har rikligt med skog och brytvärda mineraler som järn och sulfidmalmer, som vi använt sedan förhistorisk tid. Mälardalen består däremot av ett karaktäristiskt spricklandskap där lågt liggande lermarker alterneras med höga stråk av morän och avlagringar av isälv. Mälardalen förknippas ofta med rullstensåsar, som liknar torra, bevuxna backar. I södra delen av länet finns Tivedens skogar och karga berg. Dessa möter norra Vätterns sötvattensskärgård, där det finns småbrutna odlingslandskap.

Örebros berggrund har en växlande ålder. Den består av 2 miljoner år gammal vulkanisk hälleflinta och leptit, såväl som kalksten och alunskiffer som bildades för bara 450 miljoner år sedan. De mellersta delarna av länet domineras av ett bälte av leptit och leptitgnejs. Detta med inslag av sedimentära bergarter som sedimentgnejs och karbonatsten. De västra och södra delarna domineras istället av graniter: Askersundsgranit i söder och Filipstadsgranit i väster. Närkeslättens urberg täcks av kambriska bergarter. Detta i form av sandsten, som är en rest av det hav som täckte området för 570 miljoner år sedan. Ovan sandstenen vilar alunskiffer och ett tunt lager lersten, och därefter kalksten.

Det som främst utmärker Örebro läns industrihistoria är den omfattande bergshanteringen. Den har bedrivits under lång tid och resulterat i ett stort antal gruvhål. Gruvhålen har i sin tur ofta använts som deponier när gruvdriften avslutats. Bergshanteringen har också resulterat i ett nästan lika stort antal upplag eller magasin där bortsorterat material deponerats i form av varp eller sand. Äldre metoder för bearbetning klarade inte att sortera ut metaller i lika hög grad som idag. Därför ligger stora mängder metaller kvar i deponierna och läcker, eller riskerar att läcka, till omgivningen.

Därtill finns ett stort antal lämningar från smältverk i länet. Deras miljöpåverkan är dock begränsad i och med att materialet (slaggresterna) generellt inte har lika stor lakningspotential. Spåren från bergshanteringen är tydligast i den nordliga delen av länet, som Nora, Hällefors, Ljusnarsberg och Lindesbergs kommuner. Det är dock även tydligt i Askersund, som ligger i södra delen av länet.

Brytning och bearbetning av alunskiffer bedrevs mellan 1942–1960 i Kvarntorpsområdet (Kumla kommun) i syfte att producera bränsle och drivmedel. Det medförde stora mängder restprodukter, som deponerades i de utbrutna dagbrotten och den numera välkända 100 meter höga Kvarntorpshögen. Även ammoniaktillverkning och annan kemisk industri har bidragit till föroreningssituationen i området.

Tillgången på skog har resulterat i ett flertal sågverk och massafabriker i länet. Vid sågverken har ofta impregnering och doppning förekommit. Det har ibland medfört att marken blivit förorenad.

I Karlskoga och Nora har sprängmedel tillverkats under lång tid. Både produktionen och hanteringen av explosiva ämnen gör efterbehandlingsfrågor aktuella.

Örebro läns kommunala vatten kommer från konstgjord grundvattenbildning, grundvatten och ytvatten. Mest används förstärkt grundvattenbildning genom infiltration av ytvatten. Det är framförallt de kommunala vattentäkterna som har fastställda skyddsområden med tillhörande skyddsföreskrifter. Dock saknar många kommunala och enskilda täkter sådant skydd.

Vissa delar av länet har grundvatten som inte är lämpligt att använda som dricksvatten. Detta på grund av naturliga förhållanden. Exempelvis att grundvattnet är salt som ett resultat av den senaste istiden, eller innehåller höga halter sulfat och metaller.

Klimatförändringar med extremväder, ökad nederbörd och högre temperaturer kommer att påverka många av länets samhällssektioner. Kostnaderna för väderrelaterade naturolyckor kan bli omfattande.

Kraftigt förorenade områden som ligger nära vattendrag i områden med finkorniga jordarter är sannolika att drabbas hårt av framtida klimatförändringar i länet. Dessa områden kan påverkas av skred och ras som medför att föroreningarna sprids nedströms. Gamla och små objekt är troligen mer utsatta, då deras verksamheter ofta var beroende av vattenkraft och därför ligger nära vattendrag.

Ökad spridning av föroreningar riskerar att försämra kvalitén i länets dricksvattentäkter. Det gör att dricksvattentäkter och dagvattenhantering kan försämras, vilket av länets kommuner bedöms tillhöra de allvarligare följderna av klimatförändringarna.

I det nationella arbetet med översvämningsförordningen har Örebro tätort pekats ut som ett av 25 områden med betydande risk att svämmas över. Vid olika beräknade scenarion för översvämning påverkas flera förorenade områden i Örebro tätort. Det gör att risken för urlakning och att förorenat substrat sprids vidare ökar.

Organisatoriska förutsättningar

Till de organisatoriska förutsättningarna för arbetet med förorenade områden räknas till exempel tillgängliga resurser och samverkan med kommuner, myndigheter och andra aktörer.

Många myndigheter och andra aktörer arbetar med förorenade områden och efterbehandling. I Sverige är arbetet med efterbehandling uppdelat i myndighetsnivåer. Naturvårdsverket är den centrala myndighet som samordnar arbetet, medan länsstyrelserna och kommunerna till stor del driver efterbehandlingsarbetet.

Länsstyrelsens del av arbetet med efterbehandling är att:

  • driva och göra prioriteringar för regionalt arbete
  • inventera och dela upp potentiellt förorenade områden i olika riskklasser
  • förmedla bidrag
  • undersöka och utreda
  • ha tillsyn över arbetet och vägleda kommunerna
  • granska översikts- och detaljplaner enligt plan- och bygglagen (PBL)
  • pröva miljöfarliga verksamheter.

De kommuner som aktivt arbetar med efterbehandling ordnar bland annat med:

  • undersökningar och utredningar
  • att vara huvudman för utredningar och åtgärder finansierade av bidrag
  • tillsyns- och anmälningsärenden
  • översikts- och detaljplaner enligt plan- och bygglagen (PBL).

Många efterbehandlingsåtgärder genomförs i samband med exploatering. Ett exempel är då gamla industriområden ska göras om till bostadsområden. I den mån det går har kommunerna stöd från Länsstyrelsen under förstudie-, huvudstudie- och åtgärdsskedet.

Det är den så kallade EBH-gruppen som handlägger frågorna kring efterbehandling av förorenade områden som Länsstyrelsen arbetar med. EBH-gruppen är en förkortning av ”efterbehandlingsgruppen” och är en del av Miljöskyddsenheten. Gruppen utgörs i dagsläget av fyra handläggare vars arbete motsvarar 3,7 heltidstjänster. Arbetet avser såväl ärenden finansierade av statliga medel utan ansvarig och tillsynsärenden med ansvarig.

I Länsstyrelsens arbete med tillsyn ingår tillsyn över nedlagda verksamheter. Arbetet inkluderar också pågående verksamheter som Länsstyrelsen bedriver tillsyn på enligt miljöbalken. Länsstyrelsens ansvarar för tillsyn av 78 objekt (förorenade områden) med riskklass 1 och 2. Ibland finns flera objekt inom en och samma verksamhet. Arbetet med de pågående objekten omfattar bland annat att granska statusrapporter, handlägga anmälningar enligt 28 § miljöbalken och yttra sig i remisser i tillståndsprocesser.

EBH-gruppen fungerar också som internt stöd vid handläggning av tillståndsärenden som rör förorenade områden enligt miljöbalken. Gruppen är också verksam i plan- och vattenverksamhetsfrågor. Enheten för miljöskydd samarbetar även internt med andra enheter såsom Vatten- och Naturmiljöenheten, Rättsenheten och Naturskyddsenheten.

I arbetet med förorenade områden sker samverkan i länet främst genom aktiviteter kring tillsynsvägledning. Länsstyrelsen har i nära samarbete med länets kommuner satt upp en flerårig plan för tillsynsvägledning. I Länsstyrelsernas arbete ingår att ge råd och stöd till kommunerna. Detta i syfte att skapa förutsättningar för att miljöbalkens mål ska kunna uppfyllas. I arbetet ingår också att samordna tillsynsarbetet och informationsförsörjningen i länet. Länsstyrelsens aktiviteter kring tillsynsvägledning utgår från den nationella miniminivån samt Mälarlänens TVL-cykel (se nedan). Utöver detta genomför Länsstyrelsen löpande rådgivning, möten med handläggare, möten med miljöchefer och kommunbesök.

Samverkan med Mälarlänen

Länsstyrelsen i Örebro län är med i Mälarlänsgruppen. I gruppen ingår också länsstyrelserna i Dalarna, Uppsala, Stockholm, Södermanland, Västmanland, och Gotlands län. Gruppen arbetar utifrån en gemensam treårig plan för tillsynsvägledning. Denna plan kallas för TVL-cykeln. TVL-cykeln utgår från de olika stegen i EBH-processerna. Gruppen anordnar 1–2 gemensamma utbildningar varje år för kommunernas miljöinspektörer. I TVL-cykel ingår exempelvis Mälarlänsutbildningen (MLU) och en grundläggande utbildning om förorenade områden (GRUF). Därtill genomför gruppen också riktade projekt kring tillsynsvägledning och information.

Miljösamverkan Värmlands och Örebro län

Från och med 2019 ingår alla kommuner i Örebro län i Miljösamverkan Värmlands och Örebro län. Det är ett komplement till samarbetet som sker med Mälarlänen i arbetet med förorenade områden.

Kontakt

Handläggare Förorenade områden