Kvismaren

Naturreservatet Kvismarens återskapade sjöar bildar idag en av Mellansveriges häftigaste våtmarker om man är fågel - eller gillar att spana efter fåglar. Inte minst på våren och hösten då många flyttfåglar passar på att rasta här. På våren är det även många som besöker Öby kulle i reservatets mitt, där en stor mängd ormar samlas bland solvarma stenar innan de ringlar ut i Kvismaredalen.

Visa hänsyn - stör inte fåglarna

I Kvismareområdet rastar och häckar många fåglar varje år. De är extra känsliga för störningar under perioden 1 mars - 15 november. Gå inte ut längs kanalerna eller på strandängarna under denna tid. (4 § Artskyddsförordningen).

Vintertid vid Kvismaren

Det finns förmodligen ingen i länet som kan mer om Kvismarens naturreservat än kommunekolog Mats Rosenberg. I filmen nedan berättar han lite om allt som gjorts i området och när man ska åka dit och vad man ska spana efter.

Före sjösänkningen

Innan Hjälmarens yta sänktes i slutet av 1800-talet var Östra och Västra Kvismaren två grunda sjöar. Enligt den gamla häradskartan från 1860-talet utgjorde strandängarna runt sjöarna vidsträckta slåttermarker. Kanske betade kor även strandängarna efter slåttern. Sjöarna utnyttjades även för jakt, fiske och vasstäkt.

Erik Rosenbergs upptäckt

När Hjälmaren sänktes med en och en halv meter började sjöarna sakta att växa igen. Bladvassen intog de forna klarvattenytorna, och när ornitologen Erik Rosenberg under 1920-talet ”upptäckte” området var det redan starkt igenvuxet. De årligen återkommande översvämningarna fick man bukt med under 1950-talet, då området vallades in och Kvismare kanal rätades ut.

Restaurering av sjöarna

I dag har människan genom aktiva naturvårdsinsatser återskapat delar av Kvismaren. Bladvassen är bortfräst och vattenståndet regleras för att efterlikna naturliga nivåskillnader. Kvismaren är ett stort område med många observationsplatser, vandringsleder och fågeltorn. Öby kulle är basen i området. Här finns toalett, grillplats och informationsskyltar.

Stora mängder ormar

Vid Öby kulle kan också stora mängder snok och huggorm ses när de under de första varma vårdagarna letar sig fram från sina övervintringshålor djupt inne i den frostfria kullen. Efter parning söker de sig ut i landskapet.

Våtmarkernas fåglar

Från Öby kulle leder en stig mot Rysjön, där plattformar och fågeltorn ger möjlighet att se fåglarna på nära håll. I Rysjön häckar bland annat snatterand, årta, svarthakedopping, gråhakedopping och skedand. I bladvassbältena häckar rördrom, skäggmes, trastsångare och brun kärrhök. Från Öby kulle leder också en vandringsled via Västra Fågelsjön till Östra Fågelsjön och Åslaholmen.

Naturreservatet Sörön

Längre bort ligger naturreservatet Sörön, som med sin imponerande ek- och almskog drar till sig många hålhäckande fågelarter och sångare. Sörön var före sänkningen av Hjälmaren i slutet av 1800-talet en ö. Besök gärna Sörön under våren, då ett hav av vitsippor blommar. De ytor som i dag betas är den tidigare åkermarken. Här finns många spår efter det gamla odlingslandskapet, som husgrunder, jordkällare, stenmurar och odlingsrösen.

Hästsvans och kalmus

I våtmarkerna finns flera ovanliga växtarter som trivs i den näringsrika slättsjön. Några exempel är smalbladigt kaveldun, hästsvans, vattenaloë och kalmus. Området hyser också många trollsländearter.

200 fågelarter varje år

Varje år ses omkring 200 fågelarter i området. Flera av dem är sällsynta, med mer eller mindre återkommande gäster som aftonfalk, busksångare, kornknarr, vaktel, dubbelbeckasin, turturduva, vassångare, lappsparv, havsörn och pilgrimsfalk. Kvismaren är en viktig rastlokal för bland annat tranor och gäss. Under höstkvällarna flyger stora flockar gäss och tranor in i området för övernattning, och det är ett urtidslikt, magnifikt skådespel att höra och se tusentals fåglar gå ner för landning i skymningen.

Internationellt värdefullt Ramsarområde

Sverige har utsett Kvismaren som ett Ramsarområde. Ramsarkonventionen är ett internationellt avtal med syfte att uppnå bevarande och hållbart nyttjande av våtmarker. De länder som undertecknat konventionen ska bland annat utse de mest värdefulla våtmark- och vattenmiljöerna i landet som Ramsarområden och se till att de bevaras.