Lekebacken

Vid Lekebacken finns många spår efter forntidens människor. Gravfältet med över 100 gravar är ett av Närkes största gravfält och har använts under mycket lång tid. Här finns också gamla övergivna åkrar samt lämningarna efter ett torp.

Röse från bronsåldern

Lekebacken är ett av Närkes största gravfält och sammanlagt finns här 110 synliga gravar. Lekebackens gravfält har använts under mycket lång tid. Den äldsta graven är ett stort stenröse från bronsåldern, det vill säga omkring 3000 år gammalt. Det består av en grav som kan ha använts gång på gång av en familj som begravde sina anhöriga här. Röset ligger på gravfältets högsta punkt.

Domarring från järnåldern

Intill röset finns en stor domarring som består av nio stora stenar som tillsammans markerar platsen för en grav. När domarringen byggdes i början på järnåldern (ca år 500 före Kristus) var röset redan väldigt gammalt. Benämningen domarringar kommer av att man förr i tiden trodde att de var tingsplatser. Numera vet vi att domarringar är gravar. Man känner till ett 40-tal domarringar i Närke och flest domarringar finns i Västra Götaland.

Domarringen vid Lekebacken har nio stenar. Talet nio finns ofta i gammal folktro. Nio förknippas med ödestro. Man trodde att nio stenar runt graven skulle påverka gudarna positivt så att de tog väl hand om den döde.

Vikingatidens gravar

De yngsta gravarna är från vikingatiden och är lite mer än 1000 år gamla. De ser ut som små kullar (högar) eller stensamlingar som ofta är övervuxna (stensättningar). Ingen av gravarna har blivit undersökt. Därför vet vi inte exakt hur gamla de är eller hur många som blivit begravda här. På 1800-talet fanns ett litet torp i områdets södra del.

Rester av gamla åkrar

Mellan gravfältet och nuvarande åker finns rester av gamla övergivna åkrar. De användes på 1600-1800-talen men kanske är åkrarna ännu äldre. Förr i tiden odlades så mycket mark som möjligt. Därför gick åkrarna väldigt nära gravarna. Om man tittar noga kan man se de gamla åkerkanterna.

Ett rikt växt- och djurliv

Marken vid Lekebacken har länge använts som äng och betesmark. Här har djur betat och hö samlats som vinterfoder åt boskapen, något som gynnat många växter och djur.