Knista fattigstuga

Knista fattigstuga uppfördes 1756 och brukades för socknens fattigvård under 150 år. Byggnaden har en bevarad ålderdomlig prägel och påminner om äldre tiders fattigvård.

Fattigvård i lagstiftning

Under medeltiden fungerade Helgeandshusen (Helige andens hus) som sjukstugor, men även som fattigstugor och ålderdomshem. Efter reformationen skedde en övergång till ett statligt ansvar för fattigvården och 1571 kom ett kungligt påbud om att socknarna skulle inrätta små sjukstugor. 1642 års tiggareordning ålade socknarna att begränsa tiggeri genom att bygga fattigstugor. Genom 1734 års lag blev upprättande av fattigstugor en skyldighet, även om lagen inte var direkt tvingande. Genomslaget ute i socknarna varierade stort i landet, alla socknar har alltså inte haft fattigstugor.

1847 kom vad som kallats den första verkliga fattigvårdsförordningen som ersatte tidigare förordningar. Den var gällande fram till 1918 års lag som bland annat innebar att fattigstugorna avvecklades och ersattes av ålderdomshem. Den nya fattigvårdslagen innebar även att benämningen fattigstuga och fattighus försvann.

Efter att fattigstugorna förlorade sin funktion har många låtits förfalla eller byggts om för att passa nya användningsområden. Därför finns förhållandevis få kända fattigstugor bevarade idag.

Livet i fattigstugan

Socknarna hade enligt lag en skyldighet att organisera fattigvården i bygden. Möjligheten för behövande att få en plats i fattigstugorna var dock begränsad. Ofta var hjälpbehovet större än antalet lediga platser.

I de flesta fattigstugor skötte de boende sig själva. Var och en lagade sin egen mat med egna grytor och redskap. Någon hushållerska eller sköterska fanns oftast inte, utan det förutsattes att de friska hjälpte de sjuka efter bästa förmåga.

Knista fattigstuga är ett undantag, här fanns en ansvarig förestånderska som höll uppsikt över de boende och skötte den dagliga verksamheten. Tjänsten som förestånderska kunde tillfalla någon som själv var i behov av understöd och hon bodde i fattigstugan på liknande villkor som de andra.

Föreningsverksamhet

Knista fattigstuga stängdes 1909, därefter användes stugan som förråd för prästgårdsarrendatorn. 1925 fick Jordbrukare-Ungdomens förbund (JUF) tillgång till stugan och byggde då om stugan invändigt, bland annat med en läktare på ena kortsidan. Föreningen bedrev aktiv verksamhet i Knista fram till 1940-talet, därefter övergavs fattigstugan och lämnades till förfall. Den nuvarande interiören är präglad av ungdomsföreningens tid.

1965 tog Västernärkes hembygdsförening över ansvaret för stugan och de mest nödvändiga renoveringsåtgärderna genomfördes. Hembygdsföreningen nyttjar fortfarande stugan för sin verksamhet och håller då och då visningar för allmänheten.