Böneruds fornåkrar

I Bönerud finns ett odlingslandskap med spår från olika tider. Spår som visar hur bondens marker har förändrats från järnåldern till idag. Idag betas området av nötboskap. En stig leder genom området. I broschyren här intill hittar du beskrivningar av vad du kan se utmed vägen.

Framröjda åkrar

Fornåkrarna i Bönerud ligger i en stor betesmark med odlingsspår från olika tider, varav ett område med fornåkrar på ca 2 hektar. De sista åkrarna lämnades någon gång under 1900-talets första hälft. I en lantmäteriförrättning från 1919 beskrivs marken som ”stenbunden hagmark”. Den skog som vuxit upp sedan dess höggs ner under 2005, med syfte att synliggöra en del av järnålderns odlingslandskap. Idag används marken som betesmark. Röjningen tillsammans med betet gynnar många av de växter och djur som trivs på traditionellt brukade ängs- och betesmarker.

Två tusen år gamla åkrar

I Bönerud finns spår som tyder på att de första bönderna odlade markerna redan för mer än 2000 år sedan. Spåren består bland annat av vallar, terrasskanter, stenröjda ytor och odlingsrösen. De små åkrarna ärjades. Med en dragoxe spänd för ett årder drogs fåror i åkern. Årdret gjorde fåror som rörde om i markens ytlager, till skillnad mot dagens plogar som vänder jorden. Växtdelar och rötter följde med till åkerns kant. Där bildades så småningom en låg vall.

Äng åt boskapen

Större ytor användes som äng. Av ängen fick man hö och löv till vinterfoder åt boskap och hästar. Ett mått i äldre tid var att man skulle ha 8–10 gånger så stor areal äng som åker för att få tillräckligt med gödsel till åkern. Bestånd av hassel och lövträd bildade en mosaik där örtrikt ängshö kunde skördas.

Gravrösen under odlingsrösen?

Bondegenerationer har svettats över jorden i Bönerud. Det stora antalet odlingsrösen visar att marken varit motspänstig. En del av odlingsrösena i södra delen av området kan vara lagda över gravar. Under bronsålder (1800–500 före Kristus) och järnålder (500 före Kristus – 1050 efter Kristus) lades ibland gravrösen i odlingsmarken, kanske som ett slags ägarbevis.