Axbergs kyrka

Axbergs kyrka är en 1700-talsbyggnad där dock tornet från tidig medeltid finns kvar. Kyrkorummet har traditionellt utformade valv och får på så vis en äldre karaktär. I den norra muren som avgränsar kyrkogården finns en stiglucka från 1744.

Nytt långhus på 1760-talet

Lite norr om Örebro, strax norr om Hovsta samhälle och inte så långt från platsen där järnvägen korsas av riksväg 50, ligger Axbergs kyrka. På en markant höjdsträckning i det omgivande odlingslandskapet syns kyrkan sedan hundratals år tillbaka. Det var troligen under 1100-talet som den ursprungliga byggnaden uppfördes: en stenkyrka med torn i väster. Under 1760-talets första hälft skedde en stor ombyggnad, då det medeltida långhuset revs och ersattes av ett helt nytt – med tresidigt avslutat korparti samt en sakristia bakom koret i öster. Kyrkans torn fick vara kvar men byggdes om i de övre partierna.

I kyrkans närhet finns en äldre prästgård och ett arrendatorsboställe samt skola, lärarbostad och kyrkstallar från 1880-talet. Det är en välbevarad kyrkomiljö där de gamla byggnaderna nu har nya funktioner.

Tornspira med kulkors och tupp

Både långhus och torn hos kyrkan har en putsad yta med svagt gul kulör. Taken är täckta med kopparplåt, men var ursprungligen (från 1700-talet) spåntäckta och hade under en period även svartmålad plåt. Tornspiran med utsvängt takfall restes 1702 – alltså innan det nya långhuset uppfördes. På toppen av spiran finns ett kors krönt av en tupp. Korset har fem kulor: en kula där varje korsarm slutar samt en kula i korsmitten. Till tornets övre plan leder trappor som på vardera sidan om tornet inryms i ett rundat trapphus.

Äldre tiders valv och modernare kyrkbänkar

Det inre av Axbergs kyrka har en lite äldre karaktär än andra kyrkorum i Närke från motsvarande tid. Detta sammanhänger med valven, som är slagna på traditionellt vis och bärs upp av murade väggpelare. I långhuset finns kryssvalv och i koret ser man sexdelat valv.

Olika renoveringar under de senaste 150 åren har satt sina spår i kyrkorummet. Den senaste renoveringen ägde rum år 2004. Bland flera olika åtgärder märks det som då skedde med bänkinredningen. De öppna bänkarna från 1905 byggdes om – men var fortfarande öppna – och målades i nya kulörer: mörkrött och grågrönt. En del bänkar togs bort och trägolvet under bänkarna togs bort på grund av svampangrepp och röta. Det ursprungliga tegelgolvet togs istället fram och kompletterades.

Altaruppsats i barockstil

År 2004 byttes också altartavlan ut. En äldre altaruppsats i barockstil placerades åter i koret efter att ha hängt, först i sakristian och sedan i vapenhuset. Denna altaruppsats med tavla som visar Kristus på korset, skänktes till kyrkan 1686 av ägarna till Axbergshammars bruk. Den fanns sedan i koret fram till 1790 då en altartavla med Nattvarden som motiv tog plats där. Den äldre altartavlan, som alltså är den nuvarande, har en målad ram med detaljrikt utformat överstycke och med släktvapen som anknyter till nämnda bruk, på understycket.

Äldre predikstol med ursprunglig färgsättning

Predikstolen från 1600-talet har målningar som visar evangelisterna och aposteln Paulus. Den är utförd i en allmogepräglad barockstil med kraftfull färgsättning som är ursprunglig och som åter framtogs 1937. Med sina olika kulörer – blågrönt, ockragult och flera röda nyanser – blir predikstolen ett färggrant inslag vid den norra väggen i kyrkorummet.

Entrén till en skyddad plats

Stigluckor var vanligare på medeltiden men många av dessa försvann under 1700- och 1800-talen. De äldre stigluckorna hade ofta en portkonstruktion som var tvådelad, där den undre delen inte öppnades utan bildade en hög tröskel som man fick stiga över. På båda sidor om porten fanns det då ofta trappor och hela utformningen av ingången hindrade djuren från att komma in på kyrkogården. Ordet stiglucka kommer förmodligen av att man inte öppnade hela porten; man öppnade en ”lucka” och steg över tröskeln, in genom luckan. Under medeltiden var kyrkogården och kyrkan helig mark där ingen fick begå något fridsbrott. Skillnaden mellan världsligt och andligt var en realitet för medeltidsmänniskan och entrén till den andliga värld som kyrkan stod för, markerades av ingångarna genom stenmurar eller träbalkar. Dessa ingångar utformades därför med stor omsorg.

Det finns mer att läsa om länets kyrkor i boken Kyrkor i Örebro län, Estrid Esbjörnson/Örebro läns museum, 2000.