Klunkhytte skans

Utsikt från en höjd över ett skogslandskap

Utsikt från Klunkhytte skans. Foto: Astrid Andersen

Uppe på ett bergskrön finns resterna av en gammal fornborg, Klunkhytte skans. Området kring fornborgen skyddades som domänreservat redan på 1940-talet, så skogen har fått utvecklas fritt under mer än 50 år. Det finns gott om gamla och döende träd med tydliga spår efter hackspettar, bland annat den tretåiga hackspetten.

Här trivs många hackspettar

Området kring fornborgen skyddades som domänreservat redan på 1940-talet, och skogen har därefter fått utvecklas fritt. Det finns gott om gamla och döende träd med tydliga spår efter hackspettar, bland annat den tretåiga hackspetten. Bergsryggen som skansen ligger på är avgränsad av flera bergbranter med mellanliggande branta, blockrika sluttningar. Branterna vetter i huvudsak mot sydväst och har därigenom ett varmt lokalklimat. Hela området ligger över högsta kustlinjen.

Ovanliga växter

I de varma sluttningarna trivs lövträd och flera andra värmekrävande arter. Många arter gynnas också av att berggrunden innehåller kalk. Fjällhällebräken, slåttergubbe, lentåtel och vippärt är några sällsynta växter som finns i reservatet. Tibasten blommar här tidigt om våren på bar kvist. Svampfloran är också varierad med sällsynta arter som lysticka och grönfotstråding (Inocybe calamistrata).

Vill du vandra?

Från Klunkhyttans friluftsgård löper en 1,5 kilometer lång naturstig där skyltar berättar om sevärda ting längs stigen. Den går starkt uppåt och väl uppe har man fin utsikt över området. Även Bergslagsleden passerar genom reservatet.

En fornborg från järnåldern

Uppe på bergskrönet ligger resterna efter en fornborg från järnåldern (500 f.Kr-1050 e.Kr). Platsen ger en bra överblick över landskapet och de branta sluttningarna gav borgen ett naturligt skydd åt ett håll. På övriga sidor skyddades borgen av halvcirkelformade stenmurar. Rester efter dessa murar finns idag i form av två stenvallar. Den längsta och kraftigaste vallen är cirka 70 meter lång med en ingång i nordost.

Fornborgar fascinerar människor och det finns något spännande och mystiskt omkring dem. Hur såg de ut? Vad har de använts till? Vem använde dem? Från vilken tid är de?

 

Akvarell som visar murkonstruktion med överbyggnad i trä

Så här kan en fornborg ha sett ut. Illustration: Margareta Hildebrandt

Många fornborgar i Mälardalen

I Norden finns närmare 2000 fornborgar och av dessa finns drygt hälften i Sverige. I olika områden i Sverige finns olika typer av fornborgar och de tätaste koncentrationerna finns i Mälarbygden, längs Västkusten, i Östergötland och norra Småland. På Öland och Gotland finns också så kallade låglandsborgar och de skiljer sig ganska mycket från fastlandets borgar.

De första forskarna

Fornborgarna har fascinerat människor genom århundradena. Det var redan på 1600-talet som de allra första noteringarna om landets fornborgar gjordes. Då koncentrerade man sig främst på att inventera var borgarna ligger och hur de ser ut. På 1930-talet och framåt tog man steget till att börja undersöka borgarna. De första arkeologiska undersökningarna utfördes av arkeologer såsom Ivar Schnell, Sten Anjou, Arthur Nordén och Mårten Stenberger.

Vad finns det för olika borgar?

Man har genom tiderna valt att dela in fornborgarna på olika sätt. Det tidigaste är en ren beskrivning av hur vallarna ser ut. Finns det en, två eller tre vallar och har man tagit hjälp av bergsbranter för att bygga upp borgen? Sedan började man intressera sig lite mer för var borgarna är placerade i naturen. Är de byggda högt uppe på ett berg? Eller finns de nere på låglandet? Därefter började man intressera sig mer för deras funktion. Kan man tänka sig att människor sökt skydd i borgen? Finns det många fornlämningar i närheten? Ligger platsen nära farleder/vattenvägar där man haft bra uppsikt över vilka som färdats över vattnen? Har de använts som gravplatser eller är de mer av religiös betydelse? Har man kanske använt borgen till att bo i?

Vad har man använt borgarna till?

Man trodde länge att alla fornborgarna var tillflyktsplatser under oroliga tider och då främst under folkvandringstiden (400-550 e Kr.). Då fanns inte tankarna på att borgarna kunde ha byggts utav andra orsaker än yttre hot och det trodde man länge. Idag finns flera forskare som har nya teorier kring dessa fornborgar. Att kalla alla platser för fornborgar är inte helt rätt men de är ofta registrerade som fornborgar i Riksantikvarieämbetets fornminnesregister. Andra namn som används är vallanläggningar eller hägnader. Många borgar har använts som skydd i oroliga tider. Andra borgar har använts mer under religiösa och kultiska former. Platserna ligger ofta på högt belägna platser och man har haft bra uppsikt över omgivningen. Det har varit en naturlig utsiktsplats som använts till att spana efter signaler i landskapet och från andra fornborgar i närheten. Vilken anledning borgarna än har byggts för så har de varit en betydande plats i landskapet och de har samlat många människor.

Örebro läns fornborgar

I Örebro finns 34 registrerade fornborgar. De flesta ligger i höjdläge och har utsikt över områden runt omkring. Vissa borgar har uppsikt över flera borgar medan andra endast ser över till en annan borg. Många av fornborgarna ligger i Kilsbergen längs med kanten och de blickar alla ut över Närkesslätten, exempelvis Borgaresjö skansar, Tistaborg, Ullavi klint. De har inte haft den främsta kontakten med varandra utan de har istället blickat ut över slätten och de fornborgar som ligger på ett band i södra delen av slättområdet, exempelvis Tarstaborg. Dessa fornborgar blickar i sin tur tillbaka mot Kilsbergens fornborgar.

 

Föreskrifter

I reservatet är det förbjudet att:

  • skada mark eller växtlighet, till exempel genom grävning eller plockning av blommor, lavar eller vedlevande svampar
  • störa djurlivet
  • tälta
  • göra upp eld
  • sätta upp anslag och skyltar
  • köra motorfordon
  • lägga ut snitslade spår eller liknande

Serviceinformation

  • Informationstavla Informationstavla
  • Vandringsled Vandringsled

Kontakt

Fakta

Kommun: Lekeberg
Bildat år: 1943 (domänreservat), 1996 (naturreservat)
Areal: 7 hektar
Markägare: Naturvårdsverket
Reservatsbildare: Länsstyrelsen
Förvaltare: Länsstyrelsen

Beslut och skötselplan naturreservatet Klunkhytte skansPDF

NATURliga möjligheter - företagens guide till naturreservaten

 

Symbol vandring grön