Täby kyrka

Täby kyrka

Kyrktornet i Täby är från slutet av 1700-talet, och ovanligt stort i förhållande till det medeltida långhuset. En renovering 1953 präglar själva kyrkorummet som är ljust med tunnvälvt tak målat i en ljusblå kulör. I kyrkogårdsmuren finns en äldre stiglucka som minner om den tid då kyrkogårdarna mer tydligt än idag betraktades som helig mark som måste skyddas.

Den vitputsade kyrkan i Täby är från tidig medeltid, men sakristian nyuppfördes på 1660-talet och det rejäla tornet är från 1700-talets slut. Kyrkan ligger på Närkeslätten lite sydväst om Örebro, och helt nära flyter Täljeån – med en stenvalvsbro från 1883. Mittemot kyrkan ligger den före detta skolan – numera Täbygården som är en samlingslokal för bygden. Kyrkomiljön är av riksintresse för kulturmiljövården.

Kyrktak och tornhuv täckta med skiffer

Vid 1700-talets mitt förstorades den medeltida kyrkans fönster, och på 1780-talet togs nya fönster upp i nordväggen som dessförinnan var helt fönsterlös. Vid denna tid var kyrkan i så dåligt skick att det gamla medeltida tornet fick rivas för att lämna plats åt ett nytt. År 1791 stod det nya tornet klart; årtalet är markerat ovanför ingångsdörren. Tornhuven tillkom först vid 1800-talets början. Den var täckt med spån, som dock byttes ut mot skiffer 1920; detsamma gäller för kyrkans övriga tak. 84 år senare var det dags för omläggning av skiffertaken. Flera andra praktiska arbeten utfördes då – 2004 – som exempelvis isolering av vinden och förgyllning av den tupp som kröner korset i tornets topp.

Äldre skulpturer i nytt altarskåp

Det ljusa kyrkorummet har inslag från olika århundraden. Predikstolen är troligtvis från 1680-talet, utförd av samme mästare som gjort predikstolen i Ekers kyrka. Den har målningar i allmogestil som visar de fyra evangelisterna, och på räcket avbildas ett landskap med slott och kyrkor. Målningarna tillkom vid 1700-talets mitt. De åtta skulpturerna i altarskåpet är från senare delen av 1400-talet. De förvarades tidigare på Örebro läns museum, men återfördes till Täby kyrka vid 1953 års renovering. Då sattes de in i ett nytt altarskåp av furu mot en fond av blått linne. Altartavlan från 1926 hängdes då in i sakristian. I korets östvägg fanns förr ett fönster, men det sattes igen i samband med tillkomsten av denna altartavla. Fönstret är dock synligt på utsidan av kyrkan där det i närheten också finns en runsten inmurad. Den sitter i sakristians östra mur, men runorna på stenen ger ingen språklig innebörd. De är ristade långt senare än på 1000-talet som var runstenarnas storhetstid.

Tydliga avtryck vid invändig renovering

Renoveringen 1953 var omfattande, och det som då skedde präglar kyrkorummet idag. En äldre interiör blev delvis återskapad (arkitekt Lars Arborelius); den öppna bänkinredningen ersattes av en ny sluten (med bänkdörrar), såsom det ursprungligen hade varit. Kyrkan fick då också sitt nuvarande tunnvälvda tak som är blåmålat. Tre år senare – 1956 – skapades dopfunten av Erik Sand. Den är av röd granit, men foten till den medeltida dopfunten finns kvar.

Omfattande utvändig renovering

Under sommaren 2008 utfördes en fasadrenovering. Efter rengöring och putslagningar, avfärgades fasaderna med kalkfärg i en bruten vit kulör, samma som förut. Färgen sprutades på och ströks sedan med pensel. Sockeln längst ned på kyrkan fick ny färg: en varmare grå kulör än den tidigare gråblå. Flera andra måleriarbeten skedde utvändigt såsom målning av takfot och entrédörrar. Även invändigt, men då enbart i vapenhuset, utfördes måleriarbeten. I den norra kyrkogårdsmuren finns en stiglucka från 1760-talet. Den fick också del av renoveringen: upplagning av puts och ny avfärgning samt tjärbehandling av spåntaket.

Entrén till en skyddad plats

Stigluckan i Täby är en av fyra bevarade i Örebro län. De övriga tre som också är från 1700-talet, finns vid kyrkorna i Axberg, Hovsta och Sköllersta. Stigluckor var vanligare på medeltiden, men många av dessa försvann under 1700- och 1800-talen. De äldre stigluckorna hade ofta en portkonstruktion som var tvådelad, där den undre delen inte öppnades utan bildade en hög tröskel som man fick stiga över. På båda sidor om porten fanns det då ofta trappor, och hela utformningen av ingången hindrade djuren från att komma in på kyrkogården. Ordet stiglucka kommer förmodligen av att man inte öppnade hela porten; man öppnade en ”lucka” och steg över tröskeln, in genom luckan. Under medeltiden var kyrkogården och kyrkan helig mark där ingen fick begå något fridsbrott. Skillnaden mellan världsligt och andligt var en realitet för medeltidsmänniskan, och entrén till den andliga värld som kyrkan stod för, markerades av ingångarna genom stenmurar eller träbalkar. Dessa ingångar utformades därför med stor omsorg.

Kontakt

Serviceinformation

Fakta

Stift: Strängnäs stift

Församling: Mosjö-Täby församling

Skyddad enligt lag
Kyrkobyggnader, kyrkotomter och begravningsplatser som tillkommit före 1940 är skyddade enligt kulturmiljölagen (1988:950).

Riksintresse
Kyrkomiljön är ett område av riksintresse för kulturmiljövården, Täby (T 16).