Rinkaby kyrka

Rinkaby kyrka

Den medeltida kyrkan i Rinkaby byggdes till åt öster på 1700-talet. Det yttre hos byggnaden visar på ett enhetligt sätt den gustavianska tidens stildrag, medan kyrkans inre har tydliga inslag från ett flertal olika århundraden. De medeltida valven i långhuset har bevarats, och bland inventarierna märks särskilt predikstolen och gravtumban – båda från 1600-talet.

Hjälmarens västligaste del in mot Örebro är Hemfjärden, och lite norr om detta vatten ligger Rinkaby kyrka. I jordbrukslandskapet cirka fyra kilometer väster om Glanshammar kan man se den rosa kyrkan som har byggnadsdelar och inredning från olika århundraden. I kyrkans närhet ner mot Hjälmaren finns två frälsegods som på olika sätt hör ihop med kyrkans historia. Myrö är känt sedan slutet av medeltiden, och Äsplunda gjordes till sätesgård 1616 – av riksrådet Carl Bonde. Här finns ett område av riksintresse för kulturmiljövården: Äsplunda och Rinkaby med omgivande odlingslandskap.

Medeltidsrum som vidgas inåt

I Rinkaby kyrka kan man särskilt tydligt se byggnadens ”årsringar” inne i kyrkorummet. När man från tornet i väst kommer in i långhuset, står man i ett relativt trångt medeltida rum under stjärnvalv. Den ursprungliga 1100-talskyrkan breddades åt söder senare under medeltiden, och valven slogs sedan under senare delen av 1400-talet. Om man nu går längre in i kyrkan, vidgas rummet – åt sidorna med utskjutande rumsdelar, uppåt mot det välvda taket och framåt mot det ljusa luftiga koret. Denna del av kyrkorummet är yngre än långhuset. Det var 1779-80 som byggnaden förlängdes åt öster med det så kallade tvärskeppet och det femsidiga korpartiet. Greve Carl Gabriel Mörner på Äsplunda var den som drev igenom ombyggnaden, men han fick också stöd av greven på Myrö: Per Kalling.

Altartavla av Pehr Hörberg

Altaruppsatsen längst fram i koret har en nyklassicistisk stil, med kolonner som bär upp en trekantsgavel där ett gyllene kors ”sänder ut” sina strålar. Det var den nyss nämnde Mörner som 1787 skänkte altaruppsatsen till kyrkan, och sannolikt var det hans far, landshövding Adolf Mörner, som ritade altaruppsatsen. Själva altartavlan är av senare datum; den målades 1810. Motivet är Kristus i Getsemane, och konstnären den välkände kyrkomålaren Pehr Hörberg (1746-1816). Hörberg har målat altartavlor i 87 svenska kyrkor. De flesta av hans tavlor finns i Östergötlands län, men i Örebro län finns två andra kyrkor med hans konstverk: Ekeby kyrka och Svennevads kyrka. Hörberg föddes i Virestads socken i Småland och växte upp på ett soldattorp. Han var målarlärling i Växjö på 1760-talet, och kunde såsmåningom studera vid Konstakademien i Stockholm på 1780-talet.

Predikstol och gravtumba från 1600-talet

Kyrkans predikstol är av hög konstnärlig kvalitet. Med sniderier och intarsia (trämosaik, inläggning) där Kristus och evangelisterna avbildas, är predikstolen mycket praktfull. Den är betydligt äldre än altaruppsatsen och kyrkans korområde; den tillverkades 1613-20 av predikstolsmakaren Lars Strångesson från Västerås. Carl Bonde på Äsplunda som skänkte predikstolen till kyrkan, donerade liknande predikstolar till kyrkorna i Glanshammar och Lillkyrka. I södra delen av tvärskeppet finns ett stort kistliknande monument av kalksten och sandsten – en gravtumba. Den är rest över Carl Bondes första hustru Beata Oxenstierna (död 1621) och Carl Bonde själv (död 1652) och på sidorna av tumban finns deras respektive anvapen (vapensköldar). Som landshövding fick Carl Bonde stor betydelse för bergshanteringen i Örebro län. Hustrun Beata dog 30 år gammal strax efter sin, förmodligen femte, förlossning. Barnet som då föddes var Christer Bonde, som 1644 blev landshövding i Nora län och, när detta införlivades med Örebro län 1648, blev landshövding här till 1653.

Modern dopfunt med medeltida föregångare

Vid en invändig renovering år 1900, fick kyrkan nyrenässanskaraktär vad gäller den fasta inredningen i mörkbetsat trä. En av flera åtgärder var att den slutna bänkinredningen ersattes av öppna bänkar (arkitekt Gustaf Pettersson). En inventarie med modern karaktär har också sin plats i kyrkorummet: en robust dopfunt i vit glanshammarsmarmor och öländsk sandsten, skulpterad av Erik Sand i början av 1970-talet. Den äldre dopfunten från 1100-talet finns på Örebro läns museum. Den är ovanligt utformad med runor och ålderdomlig djurornamentik. Ett altarskåp från omkring 1500, tillhörande Rinkaby kyrka, finns också på nämnda museum.

Sammanhållet yttre – mångfald i det inre

Det yttre hos kyrkan har karaktärsdrag typiska för den gustavianska tiden: rosa fasader, valmade tak samt eleganta dörromfattningar. Denna tidsepok varade från 1772 till 1809, och det var ju 1779-80 som kyrkan byggdes till åt öster. Tornet i väst är av senare datum, 1837-39, men det smälter väl samman både med den medeltida långhusdelen och den östliga byggnadsdelen. Det är framförallt färgsättningen i rosa och vitt, samt takmaterialet – kopparplåt – som binder ihop byggnadsdelarna. Även fönstrens utformning bidrar till att exteriören blir enhetlig, medan det inre hos kyrkan på ett helt annat sätt synliggör de olika historiska avtrycken. Interiören är mångskiftande; både inredning och arkitektur medverkar till detta.

Det finns mer att läsa om länets kyrkor i boken Kyrkor i Örebro län, Estrid Esbjörnson/Örebro läns museum 2000. 

Kontakt

Serviceinformation

Fakta

Stift: Strängnäs stift

Församling: Glanshammars församling

Skyddad enligt lag
Kyrkobyggnader, kyrkotomter och begravningsplatser som tillkommit före 1940 är skyddade enligt kulturmiljölagen (1988:950).

Riksintresse
Kyrkomiljön ingår i det område av riksintresse för kulturmiljövården som omfattar Äsplunda med omgivande odlingslandskap, Äsplunda (T 24).