Hovsta kyrka

Hovsta kyrka

Hovsta kyrka byggdes under tidig medeltid, men förlängdes åt öster på 1700-talet. Tornet från 1200-talet är ett av de mest storslagna i Närke från denna tid, med välutformade ljudöppningar och synligt murverk. I den norra kyrkogårdsmuren finns en stiglucka från 1700-talet.

I norra utkanten av Örebro, nära riksväg 50, ligger Hovsta kyrka. Byggnaden med det ståtliga tornet är väl synlig från vägen; den är belägen på en höjdsträckning och omgiven av Lillåns bebyggelse. Cirka två kilometer norr om kyrkan ligger Hovsta samhälle.

Kyrka som blev längre på 1700-talet

På 1100-talet eller tidigt på 1200-talet uppfördes i Hovsta en stenkyrka utan torn. Denna byggnad hade rektangulärt långhus med smalare kor samt en portal på sydsidan, men den kyrka vi ser idag har ett längre långhus med tresidigt avslutat kor; förlängningen åt öster tillkom 1774-88. Kyrkan är även förlängd åt väster, med tornet som dock tillfogades ganska snart, någon gång på 1200-talet – efter 1225. Bland Närkes kyrktorn från tidig medeltid, är detta ett av de mest storslagna.

Rikt utformat västtorn

Tornet har ett avtrappat murliv; det är svagt avsmalnande uppåt, och det är nära besläktat med tornen hos kyrkorna i Hardemo, Mosjö och Gällersta, men betydligt rikare utformat. Den övre hälften av tornet har tre våningar med ljudöppningar, där understa våningen har enkla öppningar och den mellersta våningen har tudelade. Överst, under tornspiran, är öppningarna också tudelade men större, och de bärs upp av små dekorativt utformade stenkolonner – kolonetter. Allra överst syns bågfriser i kalksten, även dessa dekorativt formade.

Synligt murverk och senbarock tornspira

Tornet i Hovsta renoverades på ett genomgripande sätt 1707; det hade fått allvarliga sättningsskador. Murverket fick då också en putsad yta, kanske för att dölja lagningarna men också för att puts var modernare vid denna tid. I närmare 300 år satt putsen kvar och dolde den spännande murytan som visar en blandning av sandsten och kalksten nu när murverket åter står bart. Putsen knackades ned 1998. Samtidigt med den stora tornrenoveringen tillkom den spånklädda tornspiran. Den är av senbarock typ och den uppfördes av tornresaren Magnus Reng från Karlstad. Långhusets tak täcktes åter med spån 1949 efter att ha varit täckt av plåt och dessförinnan av tegel. Vid en renovering 1951 omputsades långhuset: vitt med gråmarkerad sockel. Den tidigare igenmurade sydportalen frilades och i samtliga fönster insattes antikglas.

Tider som blandas i kyrkans inre

Det nyklassicistiska kyrkorummet är långsmalt; den medeltida bredden finns kvar samtidigt som olika renoveringar på 1900-talet har präglat rummet. Inventarierna är från olika århundraden. Från tiden för kyrkans ombyggnad på 1700-talet, är psalmnummertavlorna med ovala, förgyllda ramar, krönta av bandrosetter. Tavlorna skänktes av F.J. von Aken, den berömde apotekaren i Örebro. Altartavlan med motivet Kristus på korset, tillkom något senare, år 1797 medan altaret vid korväggen är från 1951. I koret finns även ett fristående, flyttbart altare av trä från 1994 då den senaste renoveringen ägde rum. Då fick kyrkan också en ny, öppen bänkinredning i blått och ockragult, samtidigt som rummet i övrigt fick ny färgsättning, och taket målades ljust blått. Arkitekt vid denna renovering var Jerk Alton, Kumla.

Stiglucka med spåntak

Söder om kyrkan har kyrkogården på 1950-talet utvidgats med ett område som inramas av en planterad häck. Den äldre delen av kyrkogården omges av en gråstensmur som i söder och i väster fungerar som terrassmur. Det finns tre entréer i muren, och vid den norra entrén finns en stiglucka, vitputsad med spåntak. Denna är en av de fyra stigluckor från 1700-talet som finns kvar i Örebro län. De övriga tre finns vid kyrkorna i Axberg, Sköllersta och Täby.

Entrén till en skyddad plats

Stigluckor var vanligare på medeltiden, men många av dessa försvann under 1700- och 1800-talen. De äldre stigluckorna hade ofta en portkonstruktion som var tvådelad, där den undre delen inte öppnades utan bildade en hög tröskel som man fick stiga över. På båda sidor om porten fanns det då ofta trappor, och hela utformningen av ingången hindrade djuren från att komma in på kyrkogården. Ordet stiglucka kommer förmodligen av att man inte öppnade hela porten; man öppnade en ”lucka” och steg över tröskeln, in genom luckan. Under medeltiden var kyrkogården och kyrkan helig mark där ingen fick begå något fridsbrott. Skillnaden mellan världsligt och andligt var en realitet för medeltidsmänniskan, och entrén till den andliga värld som kyrkan stod för, markerades av ingångarna genom stenmurar eller träbalkar. Dessa ingångar utformades därför med stor omsorg.

Kontakt

Serviceinformation

Fakta

Stift: Strängnäs stift

Församling: Axbergs församling

Skyddad enligt lag
Kyrkobyggnader, kyrkotomter och begravningsplatser som tillkommit före 1940 är skyddade enligt kulturmiljölagen (1988:950).