Gällersta kyrka

Gällersta kyrka

Gällersta kyrka har en av länets äldsta predikstolar och en ovanligt formad dopfunt. Den ursprungliga medeltida kyrkan tillbyggdes åt söder på 1700-talet, och tornet fick en hög tornspira 1697. Kyrkan har mönsterlagda skiffertak som bidrar till ett enhetligt yttre hos byggnaden vars delar tillkommit under olika århundraden.

När Hjälmarens vattennivå sänktes vid 1800-talets slut, uppstod nya, torrlagda marker söder om sjöns västra del. Dessa flacka sankmarker tillhör jordbrukslandskapet där Gällersta kyrka, lite västerut, är belägen. Kyrkan ligger cirka en mil söder om centrala Örebro, och den ligger på en markant moränhöjd.

Medeltidskyrka tillbyggd på 1700-talet

Under 1100-talet eller tidigt på 1200-talet uppfördes en liten stenkyrka i Gällersta, och snart fogades ett torn till långhuset. Sakristian i nordost tillkom senare under medeltiden. Vid 1700-talets mitt var kyrkan i stort behov av renovering, och hotades av rivning. Den medeltida huskroppen fick dock stå kvar, men tillbyggdes år 1760 med en korsarm (utbyggnad) åt söder. Samtidigt som kyrkan blev större, fick den ett nytt brutet tak, täckt med spån. Ett litet gravkor tillbyggdes också 1784, på sydsidan av tornet. Det inre av kyrkan fick 1760 nya putsade valv som ersatte de gamla valven från senmedeltiden. De nya valven var av trä, och det var tunnvalv som också fick profilerade skugglister. Det är olika epoker som förenas i den interiör vi ser idag; medeltiden blir synlig genom det smala långhuset, och med de höga tunnvalven synliggörs 1700-talet.

Predikstol från 1593

Vid en större renovering 1958-59 (arkitekt K. Martin Westerberg) förstärktes 1700-talskaraktären. Då återskapades en sluten bänkinredning med traditionell färgsättning, och på predikstolen tog man fram originalfärgerna under de senare övermålningarna. Predikstolen från 1593 är en av flera intressanta inventarier i kyrkan. Den är en av de äldsta i Örebro län, och tillverkad av den tyskfödde konstsmidaren Hans Kantenitz som då var verksam vid ombyggnationen av Örebro slott. Han har skulpterat Kristus och evangelisterna direkt ur trävirket på predikstolen.

Ovanlig dopfunt från 1600-talet

Vid mitten av 1600-talet fick kyrkan den dopfunt som fortfarande finns kvar. Dopfunten har ett cylinderformat åttkantigt skaft med vulst på mitten, och denna utformning är ovanlig bland barockfuntar i Örebro län. Materialet är kalksten, och locket över cuppan är av trä, och ursprungligt. Även detta har en ovanlig form. Kyrkorummets altartavla är en kopia – i mindre format – av ”Korsfästelsen” i Stockholms Storkyrka. Den sistnämnda tavlan målades av David Klöcker Ehrenstrahl 1695, och tavlan i Gällersta kyrka från omkring 1700, är troligen utförd i Ehrenstrahls ateljé.

”Närketorn” med tornhuven utbytt mot tornspira

När man ser på kyrkan utifrån, är det en sammansatt byggnad man ser. Den stora tillbyggnaden åt söder, det lilla gravkoret på tornets sydsida och sakristian i nordost, samspelar med det smala långhuset och det resliga tornet – den ursprungliga kyrkobyggnaden från tidig medeltid. Det romanska tornet av kalksten är ett av de karakteristiska Närketornen med murliv som smalnar av uppåt. Tornet har bevarade tudelade ljudöppningar i översta våningen, men tornspiran är inte medeltida. Den ursprungliga tornhuven har troligen varit pyramidformad såsom hos Mosjö kyrka, men vid en reparation 1697 tillkom den nuvarande höga tornspiran vars form var vanlig under 1600-talet.

Enhetligt yttre med skiffertak och vita väggar

Kyrkans brutna tak – ett så kallat mansardtak – är från 1760, och har en form som var typisk för den tiden. Det som binder samman de olika delarna av taket, samt tornspirans tak, är skiffermaterialet, och den finess som framkommer när skifferplattorna delvis är lagda i ett zickzackmönster. Skiffertaken lades 1895-1903 (det gamla spånet byttes mot skiffer), och de är karakteristiska för de takomläggningar som skedde i Örebro län vid denna tid. Kyrkans yttre blir enhetligt också tack vare de vitputsade väggarna; en bruten vit kulör sammanbinder byggnadens delar från olika århundraden. De blyspröjsade fönstren har sedan år 2000 grönt munblåst Waldglas. Under medeltiden och renässansen framställdes ursprungligt Waldglas – ”skogsglas” – i de syd- och mellantyska skogsområdena. Detta glas kunde vara grönt, brunt eller färglöst.

Det finns mer att läsa om länets kyrkor i boken Kyrkor i Örebro län, Estrid Esbjörnson/Örebro läns museum 2000.   

Kontakt

Serviceinformation

Fakta

Stift: Strängnäs stift

Församling: Kvismare församling

Skyddad enligt lag
Kyrkobyggnader, kyrkotomter och begravningsplatser som tillkommit före 1940 är skyddade enligt kulturmiljölagen (1988:950).