Invasiva främmande arter

Invasiva främmande arter räknas som ett av de absolut största hoten mot biologisk mångfald. De kan också orsaka stora negativa effekter på jord- och skogsbruk samt människors och djurs hälsa.

Problemet ökar i takt med att vi blir fler och fler människor och att vi reser mer och mer. Vi har också en ökad världshandel där vi både medvetet och omedvetet flyttar arter mellan ekosystem. I Sveriges natur finns idag över 2000 främmande arter och drygt 400 av dessa räknas som invasiva. Många av dessa, till exempel spansk skogssnigel, jätteloka, parkslide och vresros orsakar redan nu stora skador och kostnader i form av årlig bekämpning.

EU:s förordning om invasiva främmande arter

Problemet kring invasiva främmande arter har uppmärksammats av Europeiska unionen, EU. För att skydda miljön och samhället mot utbredningen och skadorna av invasiva främmande arter finns en EU-förordning. Enligt den är det förbjudet att importera, sälja, odla, föda upp, transportera, använda, byta, släppa ut i naturen eller hålla levande exemplar av de arter som finns upptagna på den så kallade unionsförteckningen över invasiva främmande arter.

Regler i miljöbalken

Som ett tillägg till EU-förordningen behövs svenska regler. De nya reglerna finns i miljöbalken. De innebär bland annat att:

  • Regeringen eller den myndighet som regeringen utser får tillåtelse att meddela hur enskilda invasiva främmande arter ska hanteras utifrån EU-förordningen.
  • Det som är förbjudet enligt EU-förordningen, nu också är straffbart. Den som bryter mot reglerna genom att exempelvis föra in eller sprida en sådan art i Sverige, kommer kunna dömas till böter eller fängelse i upp till två år.
  • Ansvariga myndigheter får tillträde till fastigheter, byggnader med mera för att där kunna utföra utrotningsåtgärder eller andra åtgärder som behövs för att förhindra att invasiva främmande arter sprids.

Utöver reglerna i Miljöbalken kommer en svensk förordning om invasiva främmande arter. Den tar bland annat upp vilka myndigheter som får ansvaret för att arbeta med området och i vilka roller. Hur reglerna ska tillämpas i praktiken blir klart först efter att ansvariga myndigheter har utsetts.

Kontakt

Länsstyrelsen i Norrbottens län