Malgomajgården — nytt unikt kompoststall

För några år sedan skrev vi i Norrbruk om Malgomajgården, när den just tagits över av Ida och Mattias Oderstål. Nu har de byggt ett så kallat kompoststall för korna, en stalltyp det bara finns ett fåtal av i landet. Bygget innebär också att gården nu satsar mer på sitt lantbruk, även om entreprenadverksamheten fortfarande står för ungefär hälften av omsättningen i företaget.

Efter att ha flyttat till Malgomajgården 2019 och utökat besättningen från 8 kor till drygt 30, började paret fundera på hur gården kunde moderniseras. Inte minst var det viktigt att korna skulle ha
det bättre än att stå uppbundna. När Ida såg sig om efter olika lösningar hittade hon systemet med kompoststall och fastnade för det, eftersom det verkade ge den bästa djurvälfärden. Systemet är ursprungligen utvecklat i USA och Kanada där de första stallen byggdes för lite mer än 20 år sedan. I Sverige finns endast ett fåtal stallar av den typen och i norra Sverige är Malgomajgården ensamma om konceptet. Ansökan om bidrag för investeringen skickades in 2020, men bland annat pandemin fördröjde byggstarten. Stallet stod klart för inflyttning i november 2022. I investeringen ingick också en mjölkningsrobot.

Vad är ett kompoststall?

Ett kompoststall, eller kanske mer korrekt komposteringsstall, fungerar lite som en djupströbädd, men med den skillnaden att man genom att regelbundet bearbeta bädden syresätter den så att den komposteras. Fördelen med systemet är dels att investeringskostnaden per koplats kan hållas nere, men också att den liggyta som korna har tillgång till blir mjukare än i liggbås. Det förutsätter att bädden sköts på rätt sätt. En annan fördel, jämfört med ladugårdar med liggbås, är att korna
inte hindras av båsavskiljare eller annan inredning när de ska lägga sig och resa sig. Nackdelar är kostnaden för strö och för det arbete som måste göras för att bearbeta i bädden.

Vilka erfarenheter finns?

SLU i Uppsala medverkade i ett EU-projekt för något år sedan, där 32 gårdar i Tyskland, Nederländerna, Italien, Österrike, Slovenien och Sverige ingick. Hälften av gårdarna hade kompoststall och den andra hälften lösdrift med liggbås. Studien fokuserade i första hand på djurvälfärd. Det var små skillnader mellan systemen, men kor i kompoststall hade något högre celltal i mjölken och något fler dödfödda kalvar, men det var generellt en låg nivå i båda
systemen. Besättningarna med kompoststall hade lägre förekomst av långa kalvningsintervall.
I projektet gjordes också en litteratursammanställning av internationella forskningsresultat
gällande kompoststallar. Slutsatserna kan sammanfattas med att denna typ av stall kan ge förutsättningar för bättre djurvälfärd, då korna har möjlighet att utöva ett mer naturligt beteende
i jämförelse med stallar med skrapgångar och liggbås. Det leder bland annat till färre problem med hälta och bättre klövhälsa. Det kan också ge en ökad livslängd och lägre utslagning, men här är resultaten ännu osäkra. Det finns också resultat som indikerar en bättre fruktsamhet, men även här varierar slutsatserna från olika studier, vilket gör att det är svårt att dra definitiva slutsatser om kompoststallar är bättre eller sämre än andra inhysningssystem. När det gäller halten celler
i mjölken och förekomsten av mastit går det inte att dra några säkra slutsatser.

Många av de effekter man studerat är också så komplexa och beror av många andra faktorer än inhysningssystem, vilket gör det svårt att analysera orsakerna till eventuella skillnader. I de flesta
fall har studierna inneburit jämförelser mellan olika stallar eller av effekten en ombyggnad från ett system till kompoststall, så förhållandena och djurmaterialet har inte varit desamma.

En torr bädd som brinner

En viktig slutsats av litteraturstudien är betydelsen av bäddens skötsel för att få en bra funktion. Tillräckligt med strö och bearbetning är viktigt för att bädden ska få en lämplig fuktighet, vilket gör att komposteringen fungerar och att bädden blir en bra yta för korna att ligga på. I kallt klimat kan strömängden behöva ökas under vintern för att binda det vatten som inte avdunstar då temperaturen är låg.

För att bearbeta och lufta bädden kan olika redskap användas. På Malgomajgården används en långfingerharv monterad på skopfästet på en hjullastare. Det går också att använda roterande organ av olika slag, till exempel en rotorharv. Det är viktigt att bädden blir lagom kompakt så att syret kan komma ned och komposteringen gynnas, men att samtidigt hållfastheten blir tillräcklig för att bära korna. I litteraturen framhålls ofta sågspån eller andra typer av relativt finkornigt trä som det lämpligaste strömaterialet.

Hur gör Malgomajgården?

På Malgomajgården använder man kutterspån som strö. Bädden bearbetas två gånger per dag. Varje körning tar 15 minuter, så totalt används 30 min per dag till detta. Ströåtgången var cirka 20
m3 per vecka under vintern, medan den är mycket lägre på sommaren då korna har tillgång till utevistelse och bädden torkar upp bättre. Mellan 12 maj och 10 augusti har ingen påfyllning av strö behövts. Installningen gjordes i november när det kanske inte är enklast att få bädden att brinna, men genom att de började bearbeta bädden från första dagen fick de i gång komposteringen, trots
den låga utetemperaturen. Så här långt har allt fungerat bra, men Ida menar att det kanske är för tidigt att utvärdera. Att korna trivs och ser ut att ha det bra är det dock ingen tvekan om.

Bygget

Investeringen bestod av en hall med tak av duk, som importerades från Kanada. Hallen anslöts till den gamla ladugården, där foderbordet för korna nu finns. Det byggdes också ett robotrum och en
anslutning till ligghallen från roboten. Man har fri kotrafik och korna lärde sig snabbt att gå till roboten. Efter en inkörningsperiod med enstaka larm från roboten har det fungerat över förväntan, även under de veckor i vintras när det var mer än 30 grader kallt. Investeringen stannade vid 6,3 miljoner, trots de kostnadsökningar som pandemi och krig har lett till.

Framtiden

För närvarande finns det 48 kor på gården och målet framöver är 55 mjölkande. Ida fortsätter
att göra smör i sitt mejeri och en kollega i Vilhelmina har börjat göra ost där. Stallet har hittills fungerat över förväntan. Det är klart att det finns en oro för räntenivån framöver. En annan
orosfaktor är tillgången på strö.

Strö kan framöver bli allt dyrare, därför vore det intressant att se på möjligheterna att producera strö lokalt, säger Ida.

Rörflen skulle kunna vara ett alternativ. Odlingsmark finns det gott om här i inlandet.

Text och foto: Lars Ericson, Länsstyrelsen i Västerbottens län

Fler artiklar - Norrbruk