Går det att odla höstvete i Norrbotten?

För att bättre kunna utnyttja de soliga vårdagarna innan fälten har torkat upp så har vi på Hushållningssällskapet velat testa om det är möjligt att odla höstvete i Norrbotten. Höstvetets stora fördel är den högre avkastningspotentialen och tidigare mognad än både vårkorn och vårvete har, vilket ger grödan ett bättre ekonomiskt resultat på sista raden.

Vi började 2021 med att anlägga ett demoförsök med 4 olika höstvetesorter med olika mognadstid. Den största utmaningen som finns i att odla höstvete i både Norrbotten och Västerbotten är risken för utvintringsskador, som isbränna, snömögel och uppfrysning. Ogynnsamma förhållanden under hösten med mycket varierande temperatur kan knäcka höstvetet redan innan snötäcket kommer. Ett frodigt bestånd och ett tjockt snötäcke under vintern kan uppföröka svampen snömögel. När tjälen släpper på våren kan plantor slitas upp ur marken i och med att marken lyfts, speciellt på mjäljordar. Trots detta har vi lyckats odla höstvete i två omgångar på Öjebyn Agro Park. Både under vintern 2021–2022 och 2022–2023 har det endast varit mindre fläckar som har utvintrat i demoodlingen. Första året orsakade utvintringsskadorna inga större skördeförluster och vi nådde avkastningsnivåer kring 6–8 ton per hektar (13 % vh). Rutorna gödslades med 160 kg N/ha, alltså en rekommenderad giva för att nå en avkastning på 7 ton/ha. Höstvetet uppnådde hög kvalitet och analys visade att samtliga sorter uppnådde kvalitetskraven för normalt brödvete. Problemet som vi hade första året var att ogräsbekämpningen misslyckades, så fläckvis var det mycket kvickrot i alla rutor vilket påverkade skördemängden negativt. I årets odling har vi varit mer förberedda på att hantera ogräsproblematiken under våren och hittills ser årets ogrässtrategi mycket lyckad ut.

Varför övervintringen har gått så bra i våra demorutor är oklart, men en teori är att det är tack vare de höga fosfortalen på fälten kring fältstationen. Höstvete behöver främst fosfor och kalium på hösten för att klara övervintringen. De höga fosfortalen i marken kan därför underlätta övervintringen. Men det kan vara andra faktorer som kan ha bidragit till det lyckade resultatet, det kan vara så att de senaste två vintrarna varit tillräckligt gynnsamma kring Öjebyn för att vi ska lyckats. Vi behöver odla höstvete fler år för att förstå vad det är som gör att man lyckas eller misslyckas. Rapporter från andra lantbrukare som testar att odla höstvete är också mycket viktigt för vår förståelse kring vad som funkar och inte funkar.

Årets höstveteodling

Årets demoodling är finansierad av länsstyrelsen Norrbotten via landsbygdsprogrammet och har inte blivit tröskmoget ännu när denna text skrivs i mitten av augusti så årets avkastning är ännu okänd. Vi anlade i år en nollruta och maxruta för att ha möjlighet att undersöka årets kvävebehov på det specifika fältet som demoodlingen är placerad på. Mätningar med Yara N-tester under sommaren visar att nollrutan hade ett större underskott av kväve för att uppnå brödkvalitet trots åkerböna som förfrukt. Vilket innebär att vårgödsling har varit nödvändig för att få upp proteinhalten men så klart också avkastningspotentialen. Normalgödslingen visade länge ingen större skillnad från maxrutan fram till mitten av juli, då N-testern visade ett kväveunderskott för att uppnå brödkvalitet på den normalgödslade delen. Efter mätning beslutades därför att det var nödvändigt att kompletteringsgödsla med kalksalpeter motsvarande ytterligare 30 kg N/ha. Försök från södra delarna av Sverige har visat att kompletteringsgödsling kan genomföras så sent som under axgång och fortfarande få en positiv effekt på både proteininnehållet och avkastningen. Årets mål är att få en avkastning som motsvarar 8 ton/ha och har gödslats med 185 kg N/ha.

Strategier för att odla höstvete

Med hjälp av erfarenheter från våra demoodlingar kompletterande med försöksresultat från södra delarna av Sverige så har vi gjort några antaganden om vad vi tror krävs för att lyckas med höstveteodling i norra Sverige. För att höstvetet ska klara övervintringen så behöver det som sagt gödslas med fosfor och kalium. Vi tror därför att det är gynnsamt att välja ett fält med högre fosfortal vid odling av höstvete, gärna klass III och högre för att säkerställa att tillräckligt med fosfor finns tillgängligt. Fältet måste också vara väldränerat för höstvetet ska ha en chans att överleva vintern. Blir det vatten stående under senhöst/vintern så är risken stor för att vetet skadas av isbränna. Till våren ska vetet gödslas med kväve och för att säkerställa hög avkastning och proteininnehåll så rekommenderas det att dela på givan, antingen i två eller tre givor. Ju fler givor desto lättare är det att anpassa givan efter årets variationer, även om det innebär högre körkostnader. Vid 3 givor bör första givan ges så fort som det är möjligt att komma ut på fältet utan att riskera stora markpackningsskador. Den andra givan bör ges i början av stråskjutningen. En sista kompletteringsgödsling kan ges från stråskjutning till axgång för att öka proteinhalten. Beslut om en sista kompletteringsgödsling är lättast om en maxruta har anlagts och om proteininnehållet mäts med någon form av kvävemätare. Vi rekommenderar att använda en senare höstvetesort då de än så länge har visats ge bäst avkastning. Vi har inte testat att odla höstvete ekologisk men erfarenheter från södra Sverige tyder på att organiska gödselmedel kan vara bäst att sprida på hösten för att kvävet ska hinner mineraliseras och bli tillgängligt till våren. Organiskt pellets kan spridas på våren, men då är det viktigt att pelletsen brukas ner för att komma i kontakt med markfukten.

Vi måste förtydliga att vetet är odlat i demorutor och inte försöksrutor, vilket innebär att vi inte har flera repetitioner av samma sort, under samma förutsättningar vilket är ett krav för försöksodling. I demorutorna har vi har vi endast en repetition av vardera sorten och gödsling, bekämpning och etablering kan ändras från år till år eftersom vi inte har försöksramar att förhålla oss till. Storleken på demorutorna kan också variera från år till år, årets rutor har varit kring 0,2–0,3 ha.

Text: Marie Björs, Hushållningssällskapet Norrbotten-Västerbotten
Foto:Hushållningssällskapet Norrbotten-Västerbotten

Fler artiklar - Norrbruk