Publiceringsdatum:
Senast uppdaterad:
Fiskeföretagare
Det talas ofta om gröna näringar såsom jordbruk, trädgård och skogsbruk och att dessa har landsbygdens miljö som grundläggande resurs. Men vi får inte glömma de blå näringarna som omfattar fiske och vattenbruk! I Norrbotten finns det idag dryga 70 yrkesfiskare med fiskelicens och vi besökte i juni en av dessa företagare som verkar inom blå näringar för att höra mer om vilka förutsättningar och möjligheter som finns.
Det finns många likheter mellan det traditionella jordbruket och det småskaliga yrkesfisket i Norrbotten. Det handlar främst om familjeföretag som verkar på landsbygden, vid kusten eller i skärgården, och de bidrar till livsmedelsförsörjningen samt skapar lokala arbetstillfällen. Yrkesfiskarna får anpassa sig efter vädrets makter och verksamheten är enormt säsongsbetonad. Det är varierade arbetsuppgifter, ett fysiskt arbete som kräver att man till stor del vistas utomhus. Det finns alltid ett visst mått av oförutsägbarhet för vad en arbetsvecka ska innehålla och en planering kan snabbt ändras.
Vi träffar Sebastian Innala som är tredje generationens yrkesfiskare i sin familj. Han hämtar upp oss med båt och vi åker sju kilometer ut till ön Torne Furö I Haparanda skärgård, vi passerar fiskeredskap som snart ska vittjas. Det är en av årets höjdpunkter som dragit i gång, nämligen laxfisket. Torneälven har sitt utlopp i Bottenviken och är en av få älvar där beståndet av vildlax finns kvar. Torneälven är Nordeuropas största vildlaxproducerande älv och 70 – 80 % av vildlaxen i Östersjön har sitt ursprung i Torneälvens vattensystem. Historiskt har älven och skärgården haft stor betydelse för näringslivet och befolkningen genom ett produktivt fiske och även skapat gynnsamma förutsättningar för kommunikation, transporter och handel.
Under vinterhalvåret tillbringas mycket tid med service av fartygen och fiskeutrustningen. Försommaren och fram till hösten är det fisket som gäller då främst lax, sik, och löja. Sebastian berättar att det är grundläggande att kunna vara flexibel i sitt arbetssätt då så mycket beror på yttre omständigheter som väder och kvotering av fångsten och liknande. Hans farfar har fiskat på ön sedan 1947 och därefter hans far. Det finns inga kurser eller utbildning inom yrkesfisket, det handlar om kunskap som förs vidare från den äldre generationen till nästa. Idag har Sebastian tre anställda och han själv åker söderut på vinterhalvåret för att arbeta med att köra båt. Han är utbildad mekaniker och har tidigare arbetat i gruvindustrin.
Sebastian har framför allt investerat i fiskeutrustning de senaste åren, det handlar om så kallade fasta redskap och tillbehör till dessa. Redskapen heter pushupfällor och syftet är att skydda fångsten mot sälar. Dessa fällor består av flera delar och är konstruerade så att fisken leds till kretsarna och sedan vidare mot mungarnet eller nätet. Ingångarna blir trängre och trängre och fisken leds till slut till fiskhuset. I den första ingången till fiskhuset sitter sälgrinden som stoppar sälar att nå fångsten. Fällan tillverkas på ett sådant sätt att skarpa vinklar och hörn undviks, annars kan sälen använda dessa för att skrämma in fisken och sedan äta den. Beroende på vilken fisk som ska fångas ser fällorna lite olika ut och är olika stora.
Pushupfällor är idag en förutsättning för yrkesfiskarna för att sälarna annars medför så stora skador både på redskapen och fångsten. Sebastian uppskattar fjolårets förlust på grund av sälskador till omkring 500 000 kronor. De för en ständig kamp mot sälen, främst gråsäl och vikare. Sälar är smarta rovdjur och varje år får de anpassa och modifiera fällorna för att sälarna har kommit på nya sätt att komma åt fisken. När jakten är så begränsad så måste yrkesfiskarna hitta andra metoder för att överlista sälarna.
Från ön ser vi flertalet fällor som ligger ute i vattnet, de är markerade med bojar och flaggor och laxfällornas landarm är ofta mellan 100–240 meter lång och kretsarna vanligen 50 meter långa. Vi åker ut med Sebastian och hans far Thomas för att vittja en av fällorna. Fällan sitter monterad på pontoner som fylls med luft så fällan lyfts upp ur vattnet när den ska vittjas. Det är viktigt att fångsten tas om hand snabbt och kyls ner för att behålla kvalitén. De har också investerat i ismaskiner för att kunna tillgodose behovet av stora mängder is.
Bland yrkesfiskarna råder en frustration över att tillämpningen över lagar och regler inte stämmer så väl överens med de praktiska förutsättningarna. Det är i många fall komplexa regelverk som dessutom är svåra att följa och göra rätt. Sebastian betonar att yrkesfiskarna har stor kunskap om fiskebestånden och hur variationerna över åren ser ut och de vill behålla ett livskraftigt och bra bestånd av fisk. Han upplever också att regelverken till viss del är hinder för långsiktig planering inför investeringar och utveckling av företagen. Det tillkommer ofta nya regler som ändrar hur fisket ska bedrivas och rapporteras och delar av regelverket uppdateras årligen. Då kan en planerad investering plötsligt bli inaktuell och redan inköpt utrustning kanske inte kan nyttjas på det sätt som det var tänkt. Vidare berättar han att det råder många missuppfattningar kring fisket och företagare inom blå näringar. Det handlar bland annat om att yrkesfiskarna skulle ha en enorm lönsamhet samt att de vill minimera fritidsfisket. Han förklarar att flertalet yrkesfiskare har andra arbeten utöver fisket under vinterhalvåret då de inte enbart kan leva på inkomsten från fisket.
Vi pratar om den regionala livsmedelsstrategin och att yrkesfiskarna är en förutsättning för att konsumenter ska kunna köpa lokala råvaror. Han önskar att det skulle vara lättare att genomföra generationsskifte inom de blå näringarna för att fler unga skulle arbeta inom yrkesfisket. Det finns många motsägande regler kring tillstånd och sälskadeersättningar för nyetablerade fiskare. Sebastian hoppas på en ljus framtid för yrkesfisket och att det blir lättare att göra rätt samt att myndigheterna som sköter kontroller och ersättningar förstår att tillämpningen måste anpassas mer till vad som är praktiskt genomförbart.
Text: Linnéa Åström, Länsstyrelsen i Norrbottens län
Foto: Maj-Britt Schwartz, Länsstyrelsen i Norrbottens län